Tal efter tal hölls. Biskopar talade. Politiker talade. Två poeter fyllde torget med vackert sammanvävda ord. Det var en solidaritetens dag, det var en kampens dag när assyrier från hela Sverige samlades i Södertälje för att visa sitt stöd för S:t Gabriel klostret.

Ideologier och olikheter vara lagda åt sidan, tusentals demonstranter från många organisationer [Assyriska riksförbundet var en av arrangörerna, red. anm.] bekämpade den svenska vinterkylan i över två timmar. Gamla sköt sina rullatorer framför sig, fäder och mödrar tog med sig barnvagnar, hela familjer hade tagit sig till Marenplan i Södertälje för att visa att de inte längre är rädda.

Det kan ha varit en av de största demonstrationen – om inte den största! – som hållits i Sverige i år. Människor hade samlats för att visa Turkiet och de tre byherrar som gör anspråk på klostret Mor [assyriska för helgon, S:t, red. anm.] Gabriels markområden att man inte tyst kommer att se på när sådan orättvisa utövas. Mor Gabriel byggdes på 300-talet och är en av världens äldsta kyrkor. 1 600 år gammalt står det ståtligt i hjärtat av norra Mesopotamien.

Demonstrationen direktsändes i Suroyo-TV. En halvtimme efter att programmet slutade ringde jag Midyat och pratade med en av mina vänner.

”Tack, tack, tack till Sverige. Vi är skakade, rörda och mycket glada. Vilket fantastiskt land som låter vårt folk prata ut och berätta om orättvisor. I flera dagar har vi inte känt annat än rädsla men nu känner vi att kampandan börjar komma tillbaka. Det handlar inte bara om klostret, det handlar om hela vår existens”, sade min vän energiskt och fortsatte:

”Vem var den unge mannen? Vad sade han? Vi fick ju lite översatt men vi skulle vilja veta mer om vad han sade. Han fick Södertälje att skaka. Jag såg att många grät när han talade, de fick oss också att gråta. Den solidaritet som svenskarna visar med oss är ovärderlig. Det är svåra tider för oss, men att se er samlas, att se den svenska staten tillåta er att demonstrera och öppet berätta om orättvisorna mot oss, det ger oss mod att fortsätta leva här. Vi vill inte och kommer inte att lämna vårt älskade hemland.”

Den ”unge man” som min vän i direktsändning hade sett och hört tala var riksdagsledamoten och folkpartisten Fredrik Malm. Han var den som utmärkte sig i dag. Hans tal var direkt och tydligt, dess andemening var att omvärlden inte kan acceptera den religiösa och etniska förföljelsen i Mellanöstern längre. Han poängterade flera gånger att religiösa fundamentalister och myndighetsutövare i länder som Turkiet och Irak måste sluta förtrycka och förfölja icke-muslimer. Hans tal bet, publiken slutade inte applådera förrän de ombads att göra det. Fredrik Malm sade bland annat att förföljelsen av assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer, måste upphöra.

Jag tittade mig omkring och slogs av hur många ungdomar, födda och uppvuxna i Sverige, som grät, samtidigt som de applåderade. Jag frågade efteråt Fredrik Malm om han vet varför de grät. Han hade inget svar. Men jag vet. De kan identifiera sig med Malm, han talar deras språk och han försvarar dem. I deras ögon företräder han Sverige och svenskarna. Båda de syrisk-ortodoxa biskoparna tackade Sverige för att det har tagit emot deras folk, gett det en fristad. Men de sade också att vi inte hade lämnat vårt hemland om det inte hade varit för att vi har varit – och är – förföljda.

Minuterna efter Malms tal kom Suroyo-TV:s redaktör Metin Rhawi fram och berättade att några Södertäljebor bestämt sig att stå för kostnaderna för hundra personer i rättegångarna i Turkiet. Alltså hundra personer som vill delta domstolsförhandlingarna kommer att få sina flygbiljetter och hotellkostnader betalda. Malms tal hade verkligen skakat om många.

Flera av talarna sade att hotet mot klostret Mor Gabriel, att tre byherrar tillåts hota att jämna klostret med marken, och att den turkiska staten håller rättegångar som är helt byggda på falska anklagelser mot klostret är groteskt. En av biskoparna påminde oss också om att det ohyggliga folkmord som skedde i Rwanda 1994 började med en rättegång om mark.

Den socialdemokratiske riskdagsledamoten Yilmaz Kerimo är, precis som jag själv, född i Midyat, den stad där Mor Gabriel ligger. Den del av norra Mesopotamien som har varit vårt hemland i tusentals år. Klostret fanns där långt innan profeten Muhammed föddes men de islamistiska byherrarna går så långt som att påstå att klostret är byggt på en moské! Kerimo sade att han kräver att Turkiet accepterar internationella konventioner och EU:s regler och lagar innan landet kan bli accepterat som medlem av den europeiska gemenskapen.

Kerimo sade också att mordet på Hrant Dink hade kunnat förhindras om den turkiska staten tagit hotet mot kristnas fortsatt existens i Turkiet på allvar.

Idag är vi alla Hrant Dink! Idag är vi alla Mor Gabriel-bor!

[FOTNOT: Texten är hämtad från Nuri Kinos blogg]