Assyriskas jakt på sin fjärde raka seger hade stött på hinder flera dagar innan speldagen. Skador och sjukdomar tvingade Roberth Johansson till ändringar för andra matchen i rad. Assyriska tog trots det kommandot i matchen, men stötte på där ett hinder som inte kunde överlistas. Hindret var målvakten i Vasalund, Tommi Vaiho.

Inför matchen var jag klart nöjd med ett oavgjort resultat av två orsaker. Den ena är att Assyriska väldigt sällan vinner fyra matcher i rad, och därför skulle resultatet rent logiskt inte gå i Assyriskas favör. Den andra orsaken beror mer på att jag fick veta att Daniel Dos Santos skulle spela istället för Stefan Batan bredvid Lamin Conateh.

Sett till insatsen från matchen mot Sirius skulle det bli en svettig afton för herrarna Santos och Conateh ifall virvelvinden Kennedy Ikboananike och den, för Assyriska, inte helt okände Özgur Yasar skulle forsa fram på deras kant. Som tur är huserade Yasar på Assyriskas högra sida, den kant som har fungerat bäst hittills i år.

Yasar och kompani stoppades, i ärlighetens namn, på alla fronter. Det spelade ingen roll om Vasalund anföll på den högra eller den vänstra sidan, resultatet blev oftast detsamma. Tvärnit. Heder åt Vasalund för att de försöker spela fotboll i alla fall. Ett lag som försöker spela sig ur trånga situationer istället för att tjonga.

Nu hjälpte det inte hela vägen då man mötte ett, i grunden, bättre lag. För även om Assyriska inte var bra, var man ändå det bättre laget. Motståndarna tilläts inte skapa några jättelägen, och man lyckades själva skapa en handfull chanser som borde ha gett de hett efterlängtade tre poängen.

Hur man lyckas missa så många klara chanser har flera förklaringar. Den största förklaringen är att målvakten, Tommi Vaiho, gör sitt livs match. Men samtidigt har han ett sådant flyt i slutet av matchen att jag starkt råder honom att investera i några lottorader och inte glömma att kryssa för jokerraden. En annan förklaring är förstås att spelarna hade usel fokus i avslutsmomentet.

I det stora hela en småtrevlig match att titta på som kunde ha slutat hur som helst, om man bortser från sista tredjedelen av matchen. Det som man var glad och nöjd med inför matchen, ville man inte köpa för ett rött öre efter matchen. Ska man vara ett topplag bör det inte slarvas iväg sådana guldchanser att avgöra en match. De här missarna kan vara kostsamma när serien ska summeras i höst.

De flesta i laget gjorde en gedigen match där ingen var sämre än godkänt. Bäst i laget var, för andra matchen i rad, Xhevdet Llumnica. Llumnica agerade som en teknisk slitvarg med fantastisk känsla och spelsinne. Han kom tyvärr inte till många chanser idag, men skapade mycket åt sina lagkamrater. Bra var också Filip Bergman, Eddie Moussa och Andi Toompuu, som sedvanligt hade det stora defensiva ansvaret, vilket han skötte till punkt och pricka.

En som har tagit ett steg åt rätt håll är Conateh, som verkar trivas mot små tekniska irrationella spelare. Conateh var rena muren mot Vasalund, även om hans slarv-symptom skymtades vid något enstaka tillfälle. Han är definitivt en spelartyp som skall spela i derbyt. Hans vapendragare till vänster om honom, Dos Santos, gjorde nog sin bästa insats visserligen, men får ändå bara godkänt. Han hamnade på efterkälken gång på gång under första halvleken, men spelade upp sig rejält till andra.

Jag väntar fortfarande på att Dos Santos ska visa de egenskaper som skulle vara ”bättre än Alex”. Hans landsman Tiago Pereira visade åtminstone att han har allsvensk klass på sina skarvningar, men tyvärr inte så mycket mer än så länge. Pereira, som är en straffområdesspelare, fick inga bollar i boxen att jobba med. Det första som händer när brassen utgår på grund av skada är att det börjar dimpa ner bollar i Vasalunds straffområde från alla vinklar och breddgrader. Lagen om alltings jävlighet.

Det var tydligt att det var en sån dag där bollen helt enkelt inte ville in. Det är bara att hoppas att de spelare som varit sjuka eller småskadade (läs: Stefan Batan, Eddie Moussa och Göran Marklund), och knappt kunnat träna i veckan, hinner bli hundra procentiga till den viktiga hemmamatchen mot Åtvidaberg på torsdag. Jag har en känsla att de närmaste matcherna kommer att visa om vi är ett topplag att räkna med i år eller inte. 

Xhevdet Llumnica
Lamin Conateh
Andi Toompuu