När Assyriska Ungdomsförbundet ordnade ett seminarium om assyrierna och deras situation i Mellanöstern och diasporan infann sig cirka 100 åhörare. Inte ens efterföljande fest lyckades locka en större publik. Vad beror detta på, undrar Sargon Haninke och förfasas över hur det kan se ut om tio år om det svala intresset håller i sig.
Arrangemanget var väl planerat och det märktes, föreläsarna som närvarade från olika länder var av världsklass, tekniken fungerade perfekt, Louis De Geer, Konsert & Kongress bokades och salen var otroligt fin, funktionärer fanns på plats, Habib Mousa spred harmoni med hans musik, men en viktig ingrediens fattades…åhörare.
Jag var personligen närvarande på AUF:s förra seminarium som då handlade om, Seyfo – Svärdets år – och som ägde rum i Stockholms Universitets vackra, Aula Magna, där närvarade ca 250-300 personer och jag kommer ihåg att jag tyckte att det var på tok för lite folk.
På seminariet, i lördags, närvarade ganska exakt 80 personer trots att vi hade plats för 606 personer. Av de närvarande var ca 15 personer funktionärer, 4 föreläsare och 5 från AUF:s styrelse. Detta betyder att det var cirka 55 åhörare på plats, vilket egentligen är inget annat än skandal.
Tanken var att man skulle ha seminariet i Norrköping, som också anses vara vår ”hemmaplan”, med tanke på hur många assyrier som bor där. Men vart fanns alla assyrier från Norrköping? Enligt mina beräkningar fanns det ungefär 10-15 ungdomar från Norrköping som verkligen visade sitt intresse och sin nationalism. Men var i hela friden var alla andra som alltid brukar fylla festlokalerna så fort det nalkas assyrisk fest? Visst, det var otroligt fint väder, Assyriska IF hade match och det var studentvecka, men det ska väl inte hindra, åtminstone 150 personer från att närvara på ett så intressant seminarium.
Jag själv önskar kritisera samtliga assyriska ungdomar från hela landet, som verkligen missade ett innehållsrikt seminarium på grund av vädret eller liknande ursäkter och jag hoppas att ni tar åt er av min kritik.
Efter seminariet gick de cirka 80 åhörarna åt olika håll. En grupp på ungefär tjugo personer hittade till Pizzeria Napoli och där satt vi och åt vår sena lunch, efter det visste ingen vad de skulle ta sig till. Här vill jag rikta min kritik till AUF som på något sätt borde kunna arrangera någonting gemensamt, jag vet själv inte vad, men vi talar om killar och tjejer i åldrarna 15-25 år som befinner sig i en främmande stad och som inte vet var festlokalen ligger, var de ska byta om eller vad man kan göra så att klockan tickar lite fortare.
Det ska bli skönt att gå på fest tänkte jag, då kommer jag att kunna skälla ut några av mina vänner som inte befann sig på seminariet och höra vad de hade att säga om varför de inte kom. Väl vid festlokalen, ser jag någonting som jag aldrig tidigare sett. Lokalen är nästan helt tom trots att klockan var över 23.00. Helt otroligt, tänkte jag, och visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Nej, folk kommer nog trilla in så småningom, men icke! Det kom inga fler.
I väldigt många timmar funderade jag på hur det här kunde komma sig. Jag förstår att vissa tar studenten men trots detta förväntade jag mig minst 300 personer på festen och ungefär 150-200 på seminariet. Utanför lokalen stod jag och pratade med ett par vänner som är ett par år äldre än mig och som alltid har varit aktiva på ett eller annat sätt inom bland annat AUF, de berättar att ”på deras tid” var de assyriska ungdomarna helt annorlunda.
Om man till exempel anordnade en veckoslutskurs blev folk ledsna för att de inte fick följa med på grund av att det redan var fullt. Anordnade man en fest, var det alltid fullproppat med assyriska ungdomar. Hade man ett seminarium tog man sig dit oavsett om man var intresserad av temat eller inte. Det fanns en viss samhörighet bland ungdomarna och man kände att man hade ett ansvar.
Idag kan vi klart och tydligt se att, intresset inte är lika stort, oavsett om det är en fest eller ett seminarium. Fortsätter det så här, vill jag inte ens spekulera i hur det kommer att se ut om tio år. ”Ingen kan inte göra allt, men alla kan göra något”, står det på insamlingsbössorna när man ska betala för sin mat på McDonald´s. Det är oerhört viktigt att varje assyrier tar sitt lilla ansvar och gör något för sitt folk, det kan vara så lite som att närvara på ett seminarium.
