Den svenska riksdagens beslut den 11 mars 2010 att erkänna folkmordet på assyrier och andra kristna minoriteter i Turkiet 1915 väckte starka reaktioner. Från hyllande assyrier till fördömande turkar och däremellan en hel del svenska politiker och skribenter som anser att det hela inte borde vara någon fråga för riksdagen. Vem bör vara glad respektive upprörd? frågar sig Johannes Khawsho.
Den officiella turkiska reaktionen att fördöma beslutet som förmedlades av Turkiets ambassadör i Stockholm och primärminister Erdogan var väntad. Vi ska komma ihåg att användandet av ordet ”folkmord” som beskrivning av massakrerna mot kristna minoriteter i det osmanska riket 1915 är fortfarande straffbart enligt turkisk lag. Mot denna bakgrund är steget att ta till sig och analysera ett sådant beslut och starta en dialog med de berörda ganska avlägset.
Däremot är reaktionen hos en del svensk-turkar rätt besynnerlig.
Gürcan Özaksel (medlem i Göteborgs turkiska socialdemokrater) har lämnat partier eftersom ”svensk-turkar och turkättlingar utnämns till mördare” enligt honom. Han påpekar att tragedierna 1915 berodde på krig, det rådde anarki och att även många turkar dog. Vidare säger han att ”varken jag eller någon annan turkisk talande person i Sverige kommer att rösta på socialdemokraterna eller något av de röd-gröna allianspartierna”.
Muzaffer Ünsal (MUF:s ordförande i Botkyrka) anklagar Mona Sahlin för svek mot turkar. Han menar att syftet med beslutet är ”att sabba samarbetet mellan Sverige och Turkiet”, tackar Carl Bildt och säger att Moderaterna är det enda parti som stödjer Turkiet på riktigt.
Det finns en hel del liknande uttalanden som har gjorts av svenskar med turkiskt ursprung. Gemensamt för alla dessa är att de är en spegelbild av den officiella turkiska linjen som har basunerats ut under årtionden och bygger på förnekelse och kompakt ointresse för att behandla frågan. Denna inställning från statens sida och ovilja att ta itu med sin historia förmedlar förstås ett budskap till alla turkar som går ut på att något folkmord eller liknande aldrig ägt rum och att den som inte delar denna uppfattning är ”förrädare”. Det är uppenbart att även en del svensk-turkar ser denna officiella ”sanning” också som sin egen.
En annan besynnerlig sak är att Özaksel och Ünsal ger verklighetsfrämmande tolkningar av riksdagens beslut och gör det till en partipolitisk angelägenhet. Denna uppdelning av svenska politiker i stödjare och motståndare till Turkiet är högst olycklig. Några som angett sig att vara representanter för svensk-turkar försöker på det här sättet att undvika kärnfrågan, dvs. de grymheter som Turkiet har begått under första världskriget och som har lett till att assyrierna utrotades nästan helt från sina historiska områden i sydöstra Turkiet. Dessa tragedier har präglat den assyriska historien under 1900-talet och satt djupa spår i den assyriska folkgruppen. Detta faktum har helt förbisetts av dessa ”representanter för svensk-turkar” och de gör ingen som helst ansträngning att förstå hundratusentals assyrier som än idag känner sig oförrättade.
Özaksel och Ünsal verkar ha en egendomlig relation till sitt tidigare hemland och sin turkiskhet. Den tycks gå ut på att insupa den statliga turkiska informationen om folkmordsfrågan utan något kritiskt förhållningssätt eller djupare reflektion. Jag vill påminna dem om att turkiskhet och lojalitet mot hemlandet inte innebär att bortse från fel och brister och förneka Turkiets mörka historia under tidigt 1900-tal. Tvärtom, det är sunt att kritisera felen och belysa och om nödvändigt omvärdera sin historia.
De som borde vara upprörda är svensk-assyrier och assyrier runtom i världen på grund av Turkiets kränkande hållning och likgiltighet inför att åstadkomma någon sorts upprättelse för de miljontals människor som har drabbats av dess illgärningar. Jag är upprörd över att en del svensk-turkar har utmålat sig själva till offer. De borde istället sätta press på Turkiet för att erkänna sina brott, värna om mänskliga rättigheter och slå in på en ny och demokratisk väg.
——————————————————————————–
FOTNOT – länkar till citerade personer
Artikel av Gürcan Özaksel
Artikel av Muzaffer Ünsal
——————————————————————————–
Johannes Khawsho
