Våldet mot kristna assyrier i Irak har ökat markant och den kristna minoriteten marginaliseras dag för dag. Tiotals familjer flyr varje dag för att rädda sina liv. Nuri Kino berättar om gårdagens demonstration utanför Irakiska ambassaden.

Kyrkklockan slog tolv. Det var dags för lunch i Sverige, den tid på dygnet då det är som mest folk i rörelse. Arbetare, studenter och lärare var på väg till sin måltid. I ett av Stockholms finare kvarter, bara ett tiotal meter från den kända Engelbrektskyrkan, en av Sveriges äldsta och största kyrkor, vajar en flagga med texten Allah u Akbar, ”Allah är större/störst”, på. Här, på Baldersgatan, en liten gatstump med hus från början av 1900-talet finns den irakiska ambassaden.

Utanför beskickningen slingrade sig kön längre för varje timme som gick av dagen. De flesta som hade tagit sig dit denna regniga dag var asylsökande som ville ha sina id-handlingar i ordning för sin asylansökan. Iraks mosaik av folkgrupper och religioner var representerad. Det talades arabiska, assyriska och kurdiska om vartannat. Inget konstigt över det, Sverige har ju mottagit fler irakiska flyktingar än något annat land i västvärlden.

Ett tjugotal personer sällade sig inte till kön utan ställde sig på andra sidan gatan. De hade också ett ärende till ambassaden, men det var inte id-handlingar, utan fortsatt existens. Det var representanter för assyriska, kaldeiska och syrianska organisationer som ville demonstrera sitt missnöje med den senaste tidens utveckling i Irak.

I skuggan av den internationella bankkrisen har förtrycket och förföljelsen av Iraks minoriteter eskalerat i en förödande fart.

När demonstranterna började dela ut flygblad till förbipasserande körde en polisbil upp för den lilla gatan. En av polismännen gick ut, pratade med en av arrangörerna och förvirring spred sig snabbt. De hade inget tillstånd att demonstrera framför ambassaden utan förflyttades till en allé på valhallavägen, en hårt trafikerad väg. Irriterade ställde de sig mitt i ett vägarbete där bussar som passerade dolde dem för allmänheten.

– De kan inte stå framför ambassaden eftersom man var rädd för oroligheter. Det är ju tråkigt att det var ett vägbygge just i dag, men det är inget jag kan göra åt det, sade polismannen till mig när jag frågade varför man flyttade på dem.

Konstnären Nabil Tomi blev upprörd, men inte bara på den svenska polisen:

– Vi är ett fredligt folk, vi vill inte ta till vapen. Vi vill inte kasta stenar och vi vill definitivt inte att våra aktioner här i västvärlden ska skada våra bröder och systrar i Irak. Det enda vi vill är att sanningen ska komma fram. USA och dess allierade har inte lyckats demokratisera Irak. Det har blivit ett segregerat land fyllt av hat, förtryck och förföljelse. Den irakiska regeringen säger att våldet minskat och att de ska skydda minoriteterna men det är bara propaganda. Man säger en sak och handlar motsatsen.

Assyriska Demokratiska Rörelsens ordförande för Europa, Sargon Slivo, sade att det viktiga med demonstrationen inte var platsen man stod på utan budskapet. Han poängterade flera gånger att Iraks parlament och regering måste bli varse om att assyrier, också kallade kaldéer och syrianer, in i det sista kommer att kämpa för att deras rättigheter inte ska försvinna från det som har varit deras hemland i tusentals år. Bredvid honom stod Isak Monir som är talesman för Kaldeiska riksförbundet:

– Sedan beslutet om exkludering av representanter av minoriteter togs i det irakiska parlamentet har våldet mot kristna ökat markant. De som vill ha ett etniskt och religiöst rensat Irak känner förmodligen att de är uppbackade av parlamentet och har därför börjat döda kristna igen. De vill ju ha ett homogent, religiöst och etniskt rensat Irak.

Demonstranter berättade att de hade pratat med släktingar och vänner i Irak och att de kvarvarande icke-muslimer som finns kvar i städer som Mosul, och som tidigare hade envisats med att inte lämna sin hemstad, nu flyr i panik. Jag bad en av demonstranterna att hjälpa mig hitta ett nummer till en assyrisk journalist i just Mosul.

– Det stämmer. Tiotals familjer flyr varje dag. De senaste dagarna, sedan beslutet i parlamentet om att inte kvotera in representanter för minoriteterna i provinsregeringarna, har våldet, hoten och dödandet av icke-muslimer tagit en skrämmande fart.

Efter att vi lade på tittade jag mot Tekniska högskolan som bara låg hundrameter från allén. Studenter, lärare och andra skyndade tillbaka till universitetet efter lunchrasten. Den svenska vardagen fortsatte. Tidningarnas löpsedlar var fyllda av panikord om bankkriserna … Vem kommer ihåg assyrierna? Bush har lurat dem, den irakiska regeringen har ljugit till omvärlden om att skydda dem – tomma ord. Terrorister, eller kanske bara en granne som vill åt deras hem, passar på att stjäla, plundra och döda.

Delegationen av assyriska/kaldeiska/syrianska organisationer överlämnade en kommuniké till ambassaden där det står att de kräver att beslutet om att inte kvotera in representanter för minoriteterna till provinsregeringar ska dras tillbaka.