”Alla är vi medvetna om nödvändigheten av en egen assyrisk tv-kanal men viljan och engagemanget har brustit vid tidigare försök”, skriver journalisten Augin Kurt, som uppmärksammat de assy

IT-teknologins snabba utveckling kommer snart att göra dyrbara satellitsändningar med parabolantenn helt överflödiga. Många stora mediebolag som Sveriges Television satsar mycket stort på webben, de utgår uppenbarligen från att webben är framtidens distributionskanal. Satsningen har medfört att SVT nu har fler tittare på webben än via vanliga tv-apparater. Dagens tv-konsument lockas till webben främst av möjligheten att välja vad man vill se och när man vill se det.

Den nya billiga tekniken öppnar därmed helt nya möjligheter också för den assyriska rörelsen att etablera egen webb-tv. På så sätt blir man inte längre beroende av befintliga satellitkanalers godtycke. Våra riksorganisationer har nu kommit till insikt om att teveproduktion inte längre behöver så stora ekonomiska eller personella resurser. Så här skriver till exempel Assyriska Ungdomsförbudets ordförande Sanharib Shemoun på AUFs hemsida:

För att ge er en liten inblick i hur vårt samarbete med ARS och AKF kommer att se ut så kan jag avslöja för er att en assyrisk webb-tv kanal kommer att startas. För assyrier av assyrier. Vi inom de tre förbunden anser att våra assyriska medier inte längre räcker för att täcka assyriernas behov. Vidare så tror vi också att TV i traditionellt format varken fyller våra behov eller är ekonomiskt gångbart i längden. Webb-tv är framtiden. Detta ser vi också hos alla stora svenska rikskanaler som idag har webb-tv på sina respektive hemsidor.

Av Sanharibs Shemouns resonemang att döma har diskussionen om ett samarbete i frågan om webb-tv kommit igång. Alla är vi medvetna om nödvändigheten av en egen assyrisk tv-kanal men viljan och engagemanget har brustit vid tidigare försök.

Redan på hösten 1999 var vi några journalister som erbjöds att medverka i en assyrisk satellitkanal, men försöket rann ut i sanden. Det var förvisso dyrt att sända analogt på den tiden. En 24-timmars signal kostade 25 miljoner kronor, kommer jag ihåg från ett möte med ett svenskt sattelitbolag. Nu kostar en digitalsignal ungefär en tiondel. Men jag vill ändå påstå att vårt misslyckande inte berodde på ekonomin i första hand. Företrädare för assyriska organisationer på europeisk nivå visade inget genuint intresse och valde den bekväma vägen att förlita sig på satellitsändningar som en grupp så kallade revolutionärer, ”Dawronoye”, hade hos kurdiska Med-TV i Belgien.

I oktober 2004 startade Dawronoye-rörelsen en egen kanal i Södertälje som fick namnet Suroyo-tv och dit är vi alltjämt hänvisade som assyrisk rörelse. Men bekvämligheten har också ett pris. Om man inte förmår att koka sin egen soppa är man tvungen att äta andras. Med facit i hand kan vi konstatera att Suroyo-tv lever gott på den assyriska rörelsens brist på ett eget tv-medium, både personellt och ekonomiskt. Ledningen för Suroyo-tv verkar inte bry sig om vilket namn eller flagga man använder. Alla fraktioner är välkomna så länge de genererar pengar.

De tidigare revolutionärerna har alltså utvecklats till driftiga affärsmän under den nationella kampens täckmantel. Med lite ironi kan man säga att revolutionen har ätit upp sina barn och frodas på andra rörelsers bekvämlighet, eftersom majoriteten av de gamla medlemmarna idag står utanför det som är kvar av Dawronoye.

Monopol brukar också föda arrogans. Idag kan vi se en stor portion arrogans hos vissa personer i ledningen för Suroyo-tv. En av dem är utrikeschefen Metin Rhawi, som tycks ha fått så mycket luft i sig att han anser att alla som inte medverkar i Suroyo-tv saknar känsla och ansvar för sitt folk.

I ett program om assyrisk journalistik som sändes den 19 mars 2010, levererade Metin Rhawi en rejäl känga åt de journalister som hade inbjudits att delta i programmet men tackat nej. Jag var själv en av dessa. Enligt Metin Rhawis resonemang är vi inga patrioter. För en riktig assyrisk patriot måste självklart sitta med i folkets tv-kanal, menade han. Suroyo-tv är alltså lika med folkets tv-kanal, tycker utrikeschefen. Ett sådant påstående är naturligtvis en grov överdrift. Suroyo-tv ägs och drivs av en av många organisationer bland vårt folk som slåss om själarna.

Sedan måste jag säga att varken Metin Rhawi eller någon annan har behörighet att stämpla vem som är en sann patriot eller inte. Ett träd känns igen på dess frukt. Den som är ärlig i sitt uppsåt får alltid en välförtjänt respekt av sitt folk. Om de assyriska organisationerna lyckas driva sitt projekt med webb-tv i hamn, kommer vi förmodligen att se mer ödmjukhet hos uppblåsta företrädare för konkurrerande medier.

Augin Kurt
Journalist