I en insändare ställde Andrias Isik frågan om vad våra politiska partier gör för folket idag och varför deras framgång uteblivit. ADO, ett av partierna som fanns omnämnda i insändaren, har valt att svara.

Den assyriska politiska rörelsen kan inte längre betraktas som ung. Vi har en lång historia i både hemlandet och diasporan. En viktig aspekt att ha med sig i diskussionen är också att den politiska kartan idag ser helt annorlunda ut än för 10-15 år sedan. ADO kan i denna replik enbart svara utifrån den egna ambitionen och verksamheten.

Så vad gör då ADO?  I sin korthet skulle man kunna säga att ett tydligt fokus de senaste fem-sex åren legat på situationen i hemlandet. Detta beror naturligtvis på det prekära läge vi har, där Irak successivt töms på sin assyriska ursprungsbefolkning.  Det har främst varit en fråga om att hitta praktiska lösningar, ty så rå kan den politiska verkligheten vara att den inte alltid inbjuder till större visioner och drömmar.

En direkt konsekvens är att ADO idag aktivt driver frågan om en assyrisk autonomi i Irak, en vision utvecklad av den kamp vårt folk bedrivit i Irak i snart ett århundrade. Det är enkelt att uttrycka, men kräver oerhörd stor politiskt ansvar. Sedan 2003 har ADO:s ledarskap haft regelbundna besök i landet där de politiska utmaningarna varit uppe på vår agenda. ADR, vår systerorganisation i Irak, har varit den huvudsakliga samtalspartnern. Men dialog har också förts med alla andra assyriska politiska partier oavsett benämning i syfte att nå enighet kring frågan om autonomi.

Parallellt med detta har också ADO anslutit till den syriska oppositionen som går under benämningen Damaskusdeklarationen och där vi ställer oss bakom kraven på en politisk-demokratisk reformering i landet. Vi ämnar inte upprepa misstagen i Irak skulle man kunna säga.

I Turkiet har våra företrädare fortlöpande dialog med assyriska företrädare, samtidigt som ADO agerat aktivistiskt i de rättsliga efterspel som följde av fader Yusuf Akbuluts uttalande i turkisk media och konfiskering av assyrisk egendom såsom i Mar Gabriel-fallet.  ADO sektionerna i diasporan driver lobbyverksamhet för att få politiskt stöd för våra nationella och politiska krav i hemlandet.

Det är riktigt att ADO verkar på den politiskdemokratiska arenan. Med dagens förutsättningar är det enligt vår uppfattning den mest gångbara metoden. Det misslyckande som Andreas Isik omnämner beror således inte på metoden som sådan utan på kombinationen av en rad faktorer. Till dessa måste vi förhålla oss på ett självkritiskt sätt.  I en tid när politiken slår hårt mot assyriska intressen i våra hemländer, väljer de flesta att stå utanför de politiska organisationerna. Ytterst är det naturligtvis självförvållat.

Med den politiska reform som ADO genomgått också innebärande ökad öppenhet, har intresset för det politiska arbetet ökat påtagligt. Förmodligen beror detta på både reformering av politiken, men också organisationen där vi tagit intryck av tidigare kritik vad gäller ledarskapet. Det är ingen överdrift när vi påstår att ungdomar utgör merparten. Detta är vi stolta över och konstaterar att vårt arbete också bär frukt.

Samtidigt innebär det stort ansvar att förvalta detta förtroende. ADO har under 2008 enbart i Sverige hållit ett 20-tal föreläsningar med politiska teman. Det är bland annat vid dessa möten vi tar del av folket synpunkter och svarar på frågorna. Inom en nära framtid besöker vi Norrköping, där Andreas är välkommen att närvara och vi kan där utveckla våra tankar och du dina synpunkter.

Det skall också sägas att Andreas Isiks kritiska ansats är sund.  Det i sig bådar gott för framtiden. Det är när vårt folk inte längre räds politiken som vi också kan bli en politisk kraft.