Är assyrier som alla andra folkslag? Det är en fråga som Andrias Isik ställer till läsaren när han skriver om vikten att hela tiden att arbeta för den assyriska frågan. Isik menar att assyrier i viktiga positioner prioriterar bort folkfrågan och att det kan påverka det assyriska folkets överlevnad som folkgrupp i längden.

Att assyrier når framgång inom olika branscher och organ är en väldigt nödvändig och viktig aspekt för det assyriska folkets framgång. Att kunna driva på de assyriska frågorna och bilda opinion för sitt folk är ytterst betydelsefullt i många sammanhang.

Tyvärr finns det assyrier som åsidosätter den assyriska frågan då de anser att det inte är inom deras ramar. Det gör de för att de har, exempelvis, lyckats få en viss status i sitt yrke av helt andra kunskaper eller inom andra områden. De har därför inte ansett att det är deras uppgift att ta upp den assyriska frågan.

Hur långt har dessa individer tänkt egentligen? Har inte alla som kallar sig själva för assyrier förstått att vi är ett utdöende släkte. Att vi måste arbeta, oavsett om det är ideellt eller inte, för den assyriska saken. Om man kallar sig själv assyrier anser jag att det inbegriper automatiskt ett individuellt ansvar att verka för den assyriska frågan.

När jag läser artiklar från bland annat assyriska journalister och politiker, där de framhäver sin svenskhet och deras arbetsuppgifter som det enda och primära, ser jag en beklaglig utveckling. Det är våra frontfigurer, dessa ”intellektuella”, som kan påverka och föra upp den assyriska frågan till förståelse för den ovetande människan och skapa engagemang hos de styrande.

Det den assyriska rörelsen försöker bevara är inget annat än just det, det vill säga assyriskheten hos ett splittrat folk i diasporan. Men när individer når framgång utan att framhäva den assyriska frågan, kan det uppfattas som ett misslyckande från våra rörelser och föreningar. Dock anser jag att det inte behöver vara fel på våra organisationer. Problemet är istället att många faktiskt tar avstånd från sitt ursprung och att de tar emot assimilering och integration med öppna armar.

Att kräva att alla dessa assyrier ska arbeta för den assyriska frågan ska inte vara nödvändig och ska inte heller göras. Det ska egentligen vara en självklarhet. Om man inte ser sitt folks utsatta och hotade situation är man inte heller insatt i sin grupps historia eller dess situation och kan således inte förstå problematiken. Dessutom tror jag inte att en sådan individ bryr sig så mycket om folkets bevarande och utveckling. Tvärtom tror jag att man då ser till det man har idag och sin egen utveckling och välfärd.

Att folk kräver att vi, i alla situationer där möjlighet ges, framhäver assyriskheten är för mig en självklarhet visserligen, men samtidigt är det självklart inte alltid möjligt. Men om man har sitt folks välbefinnande i bakhuvudet hela tiden, kommer man också att nyttja varje möjlig situation. Vare sig det är en fotbollspelare eller politiker, kommer det assyriska namnet då att framhävas just tack vare att dessa tankar finns hos denne. Assyrier, mer än någon annan folkgrupp, är beroende av publicitet och opinion.

Denna utveckling är tyvärr ett tecken på att assimileringen har gått väldigt snabbt för den typen av människor. Men det dessa individer inte tänker på är framtiden. När nu, till exempel de nynazistiska och andra främlingsfientliga partier, växer och inriktar sina krafter på att skicka hem alla ickesvenskar eller personer med utomeuropeiskt ursprung till deras hemländer. Vad skall då hända med dessa assimilerade ”svensk-assyrier”? Var skulle de och deras barn ta vägen? Syrien, Turkiet eller möjligtvis Irak?

Då kommer det inte att spela någon roll att dessa ”svensk-assyrier” kan flytande svenska, säger att de är svenskar och för sig som svenskar. De kommer ändå att skickas hem till, sina förfäders trakter, Mesopotamien. Ett scenario som visserligen känns orealistiskt och avlägset idag, men som ändå är en pågående process. Det betyder ju inte att det inte är en realitet för främlingsfientliga individer och partier. Detta är ändå bara ett av många olika scenarion som kommande tiden kan föra med sig.

Med detta menar jag inte att vi assyrier inte ska anpassa oss till samhället förstås. Det har vi redan gjort och är idag en fungerande folkgrupp i samhället och som gör mycket för vårt Sverige. Men hur försvenskade och integrerade vi än må tro att vi är i det svenska samhället, är vi inget annat än assyrier till kött och blod. Du kommer att möta ditt framtida öde som assyrier och ingenting annat.

Vi är inte som andra folkgrupper. Vi har helt enkelt inget land att återvända till. Förhoppningsvis kommer våra barn att ha något de kan kalla sitt eget land. Ett land som ger assyrier trygghet i diasporan och i hemlandet. Därför ska arbetet för den assyriska frågan vara ett element vi alltid använder oss av och påvisar i alla situationer. Vi vet aldrig vad framtiden bär med sig.