Dagen efter derbyt mellan Assyriska och Syrianska skulle jag hälsa på min mormor, som jag inte hade träffat på länge. På vägen dit gick jag förbi en gammal fotbollsplan där ett stort antal barn var upptagna med att spela fotboll. Just den där asfaltsplanen har jag själv många minnen från. Här hade jag, i tidig som sen ungdom, spelat fotboll varje dag. Fotbollsplanen, som finns i stadsdelen Geneta i Södertälje, har sysselsatt ungdomar och gjort stadsdelen oerhört mycket tryggare än vad den kunde ha varit. Den planen har också fostrat några idag kända fotbollsspelare som Sleyman Sleyman i Hammarby och en kompis till mig, Robert Massi, som själv var med och spelade derbyt på de rödgulas sida.
Då jag anlände till ”i plan di eca” – så kallades den i folkmun just för att den låg nära Geneta centrum där ICA tidigare var etablerat – började jag tala med några ungdomar, knappt 15 år gamla, som stod och lattjade med boll iklädda Syrianska FC:s tröjor. Jag kände igen en del av dem genom deras äldre bröder och kusiner som är kompisar till mig, därför passade jag på att fråga dem om de var glada över den efterlängtade vinsten mot Assyriska.”Qay, vem hejar du på?” svarade de mig med en mun. Något överrumplad av svaret, som egentligen var en fråga, svarade jag att jag hejar på Assyriska FF men underströk samtidigt att vi är ett och samma folk. Till detta fick jag nekande rop och avståndstagande. Dessa ungdomar var verkligen övertygade om att folk som hejar på Syrianska och som kallar sig syrianer är någonting totalt avskilt från den ”assyriska sidan”. Men jag stod på mig och försökte förklara för dem så gott det gick. Jag tog upp en del starka likheter som släktbanden, språket, kulturen med mera. Till detta hade de inget svar och det slog mig plötsligt att de förmodligen, på ett tvivelaktigt sätt, kopierat denna distinktion mellan assyrier och syrianer rakt av. Deras beteende kommer troligtvis på ett ogrundat sätt ur föräldrar, släktingar och kompisar i deras närhet.
Jag lämnade dem och fortsatte min väg mot mormors hus, förbi Geneta centrum, ett numera övergivet och sedan länge utkonkurrerat område av både ICA Maxi och Coop Forum beläget någon kilometer längre bort. Jag gick förbi restaurang Röda stenen, Meza och Geneta livs med den komiske och något hetlevrade Jozef, vidare upp mot höghusen. Under hela vägen upp spelade jag upp eventuella framtida scenarier för mig själv, alla var de otäcka och i mina ögon något man, till vilket pris som helst, bör undvika. Vad händer om de här ungdomarna växer upp med övertygelsen om att vi är två skilda folk? Vad blir konsekvenserna med en inre splittring? Vad ligger till grund för denna gränsskapande mani? Min mormor, som jag träffade till slut, är ju trots allt kusin till en man vars barnbarn är min pyssling. Han kallar sig själv för en ”ultra-syrian”. Hur förklarar han på ett förnuftigt och övertygande sätt sitt, enligt honom, obefintliga släktskap med assyrier? Kan det överhuvudtaget göras?
Naturligtvis utesluter jag inte denna besatthet till illusoriskt gränsskapande hos folk som även kallar sig assyrier, det är självaste principen jag är emot, oberoende av vad man väljer att kalla sig. Det är när jag ser in i min mormors, trots en svagare kropp och rynkigare hud, livslevande ögon som jag funderar på om vi gör hennes generationen rättvisa. Min morfar var det enda överlevande barnet av sin familj, efter den blodiga och systematiskt utförda förintelsen. Hela hans familj mördades just på grund av att de var kristna assyrier. Endast tre generationer senare är de som dog för sin etnicitet och sin religion ett minne blott. Ett minne som ständigt blir svagare på grund av den skugga som namnfrågan kastar över den. Motverkar vi inte kampen för våra mördade förfäder, mer än nekande turkiska myndigheter, när vi förnekar en stor del av oss själva?
Om det är någonting som är säkert med namnfrågan, är det just det faktum att vi inte, åtminstone inte på förnuftiga grunder, kan förneka att vi har samma ursprung. Detta borde vara utgångspunkten för en vidare förnuftig debatt som bör grunda sig i vetenskapliga och historiska fakta. Sluta upp med att splittra vårt folk, det gynnar varken de som håller på det syrianska eller det assyriska fotbollslaget.