I helgen anordnade Assyriska Ungdomsförbundet seminariet ”En nation vid vägskälet: assyrierna och deras situation i mellanöstern och diasporan”. Seminariet som hölls i Norrköping lockade cirka 100 personer, som kom från olika delar av landet. Gästföreläsare var Martin Peterson, Frederick Aprim och Firas Jatou. Afram Kourie delar med sig av sina intryck från seminariet

Jag befann mig tillsammans med min redaktionschef och en kollega i en anrik konferenssal i Norrköping. Jag hade, sedan länge, med stor förväntan och iver inväntat detta seminarium som gick under namnet ”En nation vid vägskälet: assyrierna och deras situation i mellanöstern och diasporan”. Minuterna tickade på och hade redan passerat den utsatta tiden, som var bestämd till 13:00. Ingen information i högtalare förkunnade vad förseningen kunde bero på  eller när man ämnade starta seminariet. Först klockan 13:45 rapporterades det i högtalaren att folket skulle sätta sig närmare den stora scenen för att, förmodligen, seminariet snart skulle börja. Men riktigt säkert kunde ingen veta. Tre minuter senare började till slut det vi alla hade kommit för. Assyriska Ungdomsförbundets ordförande, Aryo Makko, öppnade med att välkomna åhörarna med att tala om de oroligheter som rådde bland assyrierna i Mellanöstern i allmänhet och Irak i synnerhet. Först på assyriska sedan på svenska.

Först i tur var Martin Peterson, verksam vid Göteborgs universitet. Peterson inledde med en historisk tillbakablick där han jämförde det statiska samhället kontra det öppna samhället. Det statiska är främmande för förändring och det öppna bygger på öppen kritik gentemot politiska idéer. Peterson menade att man måste våga vara kritisk mot sin egen historia för att kunna gå framåt. Han tog även upp språkets innebörd för influens, handel och även makt om man så vill. Om att behålla språket och förstärka det analogt med dagens Israel som dels inte genast anammar termer från andra språk och dels förstärker det genom att skriva egen litteratur. Han avslutade med att tala om tolerans, som förutsätter identitet. Men fastslog också att det inte alltid är helt oproblematiskt, att veta vem man är. Petersons föredrag var intressant och byggde på samhällsfilosofiska principer för statsbyggande. Dock blev Petersons hela föredrag något för kort, endast 20 min utan ett tillfälle för efterföljande frågor. Kan detta bero på att seminariet började femtio minuter senare än beräknat?

Näst på tur var Fredrick Aprim, historiker från USA. Hans föredrag “From Ancient to modern Assyrians: A Continuity in History” fick man följa, steg för steg, genom en Powerpoint-presentation. Han började hela föredraget genom att först tacka åhörarna, som enligt Aprim, gjort ett bra jobb i diasporan för den assyriska rörelsen i världen.

Aprims föredrag bestod av en hel del kända argument, myter enligt Aprim, mot de som kallar sig assyrier, för att sedan vederlägga dessa. Bland annat att namnet ”assyrier” är ett påhitt av brittiska missionärer på 1850-talet. Det påståendet och en rad andra vederlades en efter en.

Aprim menade att utbildning är den rätta vägen för att finna sin identitet och sig själv. Mycket av kulturen och sedvänjorna har kvarstått och är livslevande bland oss idag. Ett exempel är vattenkriget som stammar ur en rit som härstammar från traditionerna kring firandet av det assyriska nyåret. Då stänkte folket vatten framför den återuppståndne guden Tammuz. Vattnet fick symbolisera källan för återuppståendet, i analogi med behovet av vatten för växter på det nya året. Civilingenjörens slutsats om oss som självklara assyrier vilade på fyra tunga argument:

1) Geografisk placering.
2) Språk.
3) Religion – kristen anamning var naturlig då spår av den fanns i antika Mesopotamien, med en Gud och skapelseberättelse.
4) Kultur, handel och seder.

Hela Aprims anförande, som var  något intressantare och något längre än Petersons, kommer att läggas upp på Hujådås hemsida senare.

Sista föreläsaren, Firas Jatou, var på tur. Han skulle tala om situationen i Irak under föredraget ”Current and future state of affairs: A roadmap for Assyrians national progress”. Fördraget var inriktad mot situationen för dagens assyrier i Irak.
Enligt Jatou är vi, som folk, på rätt väg vad gäller utbildning, nationell medvetenhet och ekonomi. Men även mediers globala påverkan spelar en viktig roll. Mindre bra saker som Jatou nämnde var demografisk utveckling, säkerheten i hemlandet och även internationellt stöd. Jatou tryckte hårt på att vi i diasporan och Europa bör investera mer än vad vi gör i våra hemländer. Även vederbörandes tal kommer att läggas på Hujådås hemsida inom kort.

Mellan föredragen bjöds det på ljuvlig assyrisk musik av en av våra nationalhjältar, Habib Moussa. Detta och de fina föredragen gjorde att man snabbt glömde bort tiden och den där förseningen som jag tjatat på i inledningen blev blott ett dunkelt minne.