Signaturen Saul bjuder på en dikt om framtiden och det förflutna, om sorgen och glädjen.Varje gång jag ser ett leende blir jag påmind om mitt förflutna
Själen, gemenskapen och kärleken som vi ännu inte blivit bestulna

Ännu idag ser jag det som påminner om leenden bakom sorgsna ögon
Även om tystnaden skriker mer än eländet bakom dem

Jag ber för att jag skall kunna se bortom mina känslor och ögon
DÃ¥ jag ofta vill plundra mitt samvete efter svar
Förhindras jag av portarna som bländar min syn
Jag står endast blottad med inget kvar

Desperat skriver jag ner tankar för att min tunga inte ska förtvina
Nedskrivna ord förblir och är förevigt mina,
Precis som det förflutna, min vägvisare i livet

Framtiden är blott ett ord, okänt endast för den som undrar
en livstid för den som väljer att blunda
sammanvävd med mitt förflutna är ordet dess själsfrände
en dag är det framtiden som kommer synas bakom varje leende