Seyfo-frågan är ett ständigt tema hos den prokurdiska gruppen, men inte av de anledningar många vill tro.

Den sektliknande gruppen dawronoye som bildades av PKK och som till stora delar fortfarande står under den kurdiska terroristorganisationens inflytande gjorde tidigt stor sak av folkmordet Seyfo. Gruppen använde folkmordet till att beröra massorna, locka anhängare och växa. Seyfo-frågan blev ett ständigt återkommande inslag i gruppens aktioner. På senare tid har dawronoye-rörelsen tappat betydligt i antal anhängare och sympatisörer och har därför återigen trappat upp fokuset på Seyfo-frågan.

För dawronoye och PKK är folkmordsfrågan ett nyttigt instrument som utnyttjas cyniskt för bådas egna intressen. Det handlar främst om tre strategiska fördelar som Seyfo erbjuder:

Fästa fokus på Turkiet
För PKK och den kurdiska rörelsen är allting som skadar Turkiet välkommet. PKK har därför tidigt drivit på att lyfta Seyfo-frågan, bland annat genom sin assyriska lydorganisation dawronoye. Fokuset på folkmordet hjälper den kurdiska rörelsen i sin kampanj att svartmåla Turkiet inför omvärlden och samtidigt att driva bort uppmärksamheten från dess egna systematiska övergrepp mot assyrierna.

Attrahera sympatisörer
Genom att ständigt tala om folkmordet och appellera till folks känslor har dawronoye-gruppen lyckats attrahera sympatisörer, donationer och stöd bland folket. Seyfo-frågan används som en dörröppnare för gruppen för att infiltrera kyrkor, föreningar och andra sammanslutningar. Det är inte en slump att en av rörelsens främsta representanter, Yawsef Beth-Turo ständigt turnerar med en föreläsning om Seyfo.

Ett alibi
Folkmordsfrågan fungerar även som ett alibi för dawronoye. Gång på gång lyfter de upp sina insatser för Seyfo för att förekomma sina kritiker och godhetssignalera. En grupp som har gjort så mycket för Seyfo-frågan kan väl inte vara ond, argumenterar ledande dawronoye öppet.

Frågan är hur länge till dawronoye kan fortsätta att utnyttja Seyfo på det här sättet? Dels så har alltfler vaknat upp till gruppens egentliga natur och roll och dels har inte Seyfo-frågan samma mobiliseringseffekt som tidigare bland folkgruppen i allmänhet.