Afram Kourie tar upp den känsliga namnfrågan och uppmanar till en ny och konstruktiv debatt mellan grupper som kallar sig araméer/syrianer och assyrier. En fråga som enligt Kourie legat i frysboxen på senare tid.

Orsaken till just denna texts uppkomst är ganska slumpmässig, men inte för den delen oviktig. Det hela började på Stockholms T-central i väntan på sista tåget mot Uppsala. Medan jag stod och funderade över hur jag skulle fördriva tiden, föll min blick på dessa röda ”19 kr/h-datorer” med mus och tangentbord. Förgäves grävde jag i mina fickor efter de åtråvärda mynten, som jag självklart inte hittade. När har man mynt, när man verkligen behöver dem? Men ännu en gång överraskades jag av något som kom att bli min räddning den närmaste timmen; maskinerna tog kort!

Loggar in. Kollar svd.se, msn och mejlen. Ett mejl på inkorgen, det är från SAAF, Syrianska Arameiska Akademiker Föreningen. I mejlet står det något om att jag ska vara med och utnämna ”Årets syrian”, men jag tappar intresset fort och finner mig invävd i en reflektion över begreppet ”syrian”. Vad betyder ordet egentligen och vart kommer denna, för vissa personer, självklara benämningen ifrån? Ett begrepp som, om jag förstått det rätt ska fungera som någon form av referens till en kristen minoritet i Sverige, som invandrat mestadels från Turkiet, Syrien, Libanon och Irak.

Jag klickar mig in på deras hemsida, där står namnet mera klart och tydligt; ”Syrianska/Arameiska Akademiker Föreningen”. Syrianska/Arameiska? Snedstreck? Är alltså begreppet ”syrianer” och folkgruppen araméer likställda? Är dessa ord synonyma? Om svaret är nej, så skulle jag vilja veta vilka ”syrianer” är och var de kommer ifrån? För att inte tala om vilka skillnader det då råder mellan en aramé och ”syrian”? Om svaret på frågan som uppställdes tidigare istället är ja, tycker jag begreppet ”syrian” är redundant och endast skapar förvirring (jag är ett sådant exempel på ”förvirring”). Förblir svaret ja och man alltså eliminerat skillnaderna mellan syrian och aramé, kan man istället fråga sig vilka belägg denna akademiska förening, som ska representera den kritiskttänkande delen av vårt folk, har för att kalla sig araméer?

Det är möjligt att vi är araméer eller varför inte babylonier eller kaldéer, vilka alla skulle kunna vara tämligen sannolika chansningar. Det jag ställer mig emot är inte det möjliga i att vi skulle kunna vara araméer, utan det är själva påståendet; att vi är det. När SAAF hävdar detta, antar jag vidare att denna organisation sitter på en hög av goda skäl och indicier för påståendet, speciellt med tanke på den akademiska bakgrunden. Om så är fallet tycker jag att SAAF har all anledning i världen att påbörja en debatt, eftersom de mot all tvekan är övertygade om att sitta inne med sanningen, när så många andra sitter okunniga i frågan. Annars kan man ju tro att SAAF inte tillräckligt kritiskt har granskat namnet på deras förening och att jag alltså har stora förhoppningar om att akademiker med nödvändighet är kritiska eller att det helt enkelt är så att de vägrar dela med sig om sin välgrundade övertygelse. Det sista alternativt finner jag mindre sannolikt.

Med denna artikel vill jag återuppliva debatten mellan de olika falangerna, för att en gång för alla kasta sina personliga gillanden åt sidan, i syfte att nå sanningen. Å ena sidan vill jag uppmana till denna debatt för att vi nått en mognad idag som aldrig tidigare. Tänk bara på SAAIS (Syrianska Assyriska Akademiker I Sverige, från 2001) och SAAF (från 2002) för att bara nämna några akademikerföreningar och alla respektive studentmedlemmar. Enbart detta skulle kunna vittna om en oerhört positiv utveckling. Å andra sidan ska denna debatt också föra oss samman och förhoppningsvis ställa oss närmare sanningen. En sanning som är så mycket mer än triviala ogillanden, eller tillfälliga släktfejder.

Där den äldre generationen splittrades och rent av misslyckades vill jag se ett lyckligt enande. Om det är något jag tror vi alla kan vara överens om och även den mest inbitne fanatiker, så är det att vi har samma etnicitet och delar samma historia de senaste hundra åren. Detta faktum kan vi grunda som en obestridd plattform, där vi bygger ett gemensamt hus som vi namnger tillsammans.