I denna insändare av Hammurabi Barasmar recenseras paneldebatten som Svenska kommittéen för assyrier anordnade den tredje december i Stockholm om assyriernas situation i Syrien.

Jag vill inleda denna insändare med tre citat från slutet på Fehmi Barkarmos inledningstal under paneldebatten som Svenska Kommittéen för assyrier anordnade.

”Ska vi arbeta för att fler ska få uppehållstillstånd och ett bättre mottagande i utvandringsländerna eller ska vi kanalisera våra krafter till att hjälpa dem på plats i deras hemland? Tyvärr har jag inget recept i hand. Det vore kanske fel att välja den ena vägen i stället för den andra. Vi kanske måste arbeta på båda fronter.”

”Alla vi har ett gemensamt ansvar att göra vårt bästa att hjälpa våra kristna systrar och bröder som hamnar i nöd i Syrien. Men oavsett väg vi väljer att hjälpa dessa människor så är våra chanser att lyckas minimala, om vi inte lyckas att uppmärksamma svenska politiker, svenska massmedia, svenska kyrkor och inte minst den svenska folkrörelsen på de kristnas utsatthet i Syrien. Det är just i detta syfte som Svenska Kommittén för Assyrier i samarbete med ABF Stockholmhar anordnat kvällens paneldebatt.”

”Slutligen mina vänner, det som händer i Syrien är en upprepning av det som hände och fortfarande händer i Irak. Görs inget radikalt och omedelbart, så riskerar Mellanöstern att tömmas på sin kristna befolkning inom loppet av några år bara. Och jag säger bara, vi måste förhindra att det blir så!”

Denna paneldebatt var arrangerad av Svenska Kommittén för Assyrier (SKA) i samarbete med ABF. Medverkande i panelen var viktiga personligeter: Anders Q Björkman (biträdande kulturchef SvD), Per Jönsson (Utrikespolitiska Institutet), Fredrik Malm (FP), Viola Furubjelke (Broderskapsrörelsen, fd. ambassadör i Syrien och Libanon), Karin Wibom (generalsekreterare Svenska Kristna Råd) och moderator var Olle Westberg (rektor för Botkyrka Folkhögskola) 

Paneldebatten handlade i allmänhet om de kristnas situation i Syrien, men vilka är de kristna man talar om? Jo, de kristna i Mellanöstern är assyrier tillhörande olika kyrkosamfund som tidigare hette, Väst- och Östsyriska kyrkor. Vi ska inte glömma att även armenier är en kristen nation i Mellanöstern. De muslimiska nationerna i Mellanöstern är araber, kurder och turkar. Alltså, i Mellanöstern har religionen varit och är fortfarande kollektiv och där är bandet mellan religionen och etniciteten mycket starkt. På grund av islams hårda lagar gällande icke muslimer har miljontals assyrier och armenier blivit tvungna att konvertera till islam och därmed har de förlorat sina ursprungliga etniska tillhörighet. Trots allt förtryck och förföljelser under historiens gång har en reducerad befolkning av de kristna assyrierna överlevt till våra dagar i fädernas hemtrakter, men nu är deras existens hotat där mer än någonsin. Därför bör vi assyrier i diasporan göra allt vi kan för att uppmärksamma omvärlden om vårt folks akuta situation i Mellanöstern.

Vi har vänner bland andra folk, men vi ska få ännu fler genom vårt engagemang och initiativ. Denna paneldebatt var ett bra exempel. Jag märkte att alla i panelen var lika mycket som oss assyrier bekymrade över de kristnas situation i Mellanöstern och i synnerhet i Syrien i dagens lägge. T.ex. Viola Furubjelke, fd. ambassadör i Syrien och i Libanon berättade om sina resor till våra förfäders hemtrakter, alltså till den del av Syrien som hamnar i Mesopotamien. Hon berättade också om sina kontakter och sina upplevelser med vårt folk där. Hon ville idag hjälpa dem på något sätt om hon kunde.

Det som var misslyckat med detta arrangemang enligt min mening var att där inte fanns några massmedier, vare sig svenska eller tillhörande vårt folk. Jag är medveten om att det är svårt att väcka intresse hos svenska massmedier för vårt folks sak, men däremot undrar jag över, varför inte massmedier tillhörande vårt folk har intresse för våra kulturella och politiska arrangemang. Jag måste säga att jag saknade Assyria TV den 3 december i ABF-huset i Stockholm. Därför har jag frågat Fehmi Barkarmo genom mail om denna TV-kanals frånvaro. Här är svaret jag har fått: ”En allmän inbjudan tillsammans med affischen om konferensen har skickats flera gånger och från olika håll till både Suroyo TV och Assyria TV i god tid före arrangemanget.”

Förhoppningsvis, eller kanske är det ett måste att det finns gott samarbete, åtminstone mellan institutioner inom den assyriska rörelsen för att tillsammans kunna göra ett bra jobb för den assyriska saken och därmed få vårt folks förtroende, men också få förtroende hos våra vänner bland andra folk. 

Hammurabi BarAsmar