Utställningen i Tensta konsthall missrepresenterar assyriskt kulturarv och osynliggör det assyriska folket.

Den amerikanska konstnären Michael Rakowitz konstverk: The Invisible Enemy Should Not Exist (Room G), består av en gestaltning av bankettsalen i kung Assurnasirpal II:s palats. Med förpackningar från produkter och tidningsartiklar från Mellanöstern har konstnären återskapat relieferna och gett dem nytt liv. Utställningen i Tensta konsthall invigdes den 11 februari och pågår till den 24 maj.

Medan de återskapade figurerna i utställningen är assyriska är själva utställningen allt annat än det. Tensta konsthall med dess chef Cecilia Widenheim har valt att engagera flera organisationer men inte en enda assyrisk organisation. Enligt konsthallens hemsida gjordes programmet till utställningen i samarbete med Re:Orient, Medelhavsmuseet och J! Judisk kultur i Sverige. Under invigningen handlade en av punkterna om den ”Arabiska våren 2.0” och i panelen fanns Rouzbeh Parsi och Evin Ismail. En annan punkt handlade om ”Kulturens roll i krigets och revolutionens Irak” med bland annat en arabisk poet.

Inte en enda assyrisk organisation eller person fick ta plats i samband med utställningen medan judiska, kurdiska och arabiska organisationer och individer engagerades. Inriktningen på samtalet och beskrivningen av utställningen tjänar till att stöpa om det assyriska kulturarvet till något ”irakiskt” och arabiskt. Trots en rad assyriska organisationer i Sverige och Stockholmsområdet och det faktum att över femtiotusen Stockholmare har assyrisk bakgrund har dessa inte bjudits in i minsta omfattning. Det närmar sig den typen av förminskande och osynliggörande som assyrier har mötts av från de förtryckande regimerna i Assyrien. Det visar sig att den statslösa minoriteten inte får äganderätt till sitt kulturarv ens i demokratins Sverige. Det assyriska kulturarvet missrepresenteras istället som ”irakiskt” och får tjäna som kuliss för ett samtal om den arabiska våren, en ”vår” som har inneburit död, elände och ännu mer fördrivning för Assurnasirpals ättlingar – en parodi på verkligheten.

Går det att föreställa sig att en utställning från det gamla Israel genomförs utan judisk samverkan?

Frågan är om Tensta konsthall behandlar andra typer av kulturarv på detta sätt? Går det exempelvis att föreställa sig att en utställning från det gamla Israel genomförs utan judisk samverkan eller att samtalet istället handlar om araber eller den arabiska våren?

Utställningen såsom den har presenterats och lagts upp av Tensta konsthall förtjänar att ses som ett konstverk i sig, ett konstverk över hur man kan trolla bort ett livs levande folk och deras kultur.

Hujådå har bett ansvariga på Tensta konsthall om en kommentar men har inte fått något svar.