Vi behöver träna på att vara tacksamma för livet och jag försöker vara tacksam så ofta jag kan, försök du med. Du kanske blir överraskad över hur mycket du verkligen har att vara tacksam över.

Märker du hur tiden rinner förbi och du inte har tid med allt du vill göra? Har du den senaste tiden frågat dig själv vad du är tacksam för i ditt liv?

Varför inte ta en kort paus per dag och fundera på vad du är nöjd med i livet? Plötsligt kan livet ta en helomvändning och allt förändras.

Det är då vi önskar att vi tagit oss mer tid att göra det vi helst vill.

För många år sedan sa en klok person till mig att om du springer för fort kan det svartna för ögonen. Vi jäktar och springer och vill så mycket, men i allt springande ser vi inte till slut vad det är som är viktigt.

Vad som är viktigt kan förstås variera från person till person. Någonstans vill vi alla må bra och vara lyckliga, men vi tar oss sällan tiden att fundera: Mår jag bra? Är jag lycklig? Vad vill jag med mitt liv?

Vi borde vara mer som den tecknade figuren tjuren Ferdinand som sitter under sin korkek och luktar på blommarna. Att sitta och lukta på blommorna för många kan verka löjligt, men det skulle delvis bidra till att vi mådde bättre i vårt hektiska samhällsliv. 

Varför inte boka in en kort paus på slutet av dagen och räkna upp minst två eller tre saker vi är tacksamma för eller tacksamma för att vi har? Av erfarenhet vet jag att jag blir gladare och positivare av att göra det.

Jag brukar ta en kort paus när jag åker hem från jobbet. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har två friska och underbara barn. Eller när jag tänker på att jag mår bra och är nöjd med min tillvaro. Självklart finns det alltid något som kunde bli bättre, men jag väljer hellre att se det jag har. 

En god väninna till mig brukar säga att livet är för kort för att bekymra sig. Hennes filosofi är att vara här och nu och göra det bästa utav livet. Hon har varit med om många omvälvningar i livet.

Ni vet hur det är när något plötsligt händer som du inte väntade dig och du kastas upp och ner och slits fram och tillbaka och undrar om du kommer att överleva. Min väninna är överlevare och otroligt positiv och det beundrar jag henne för. Hon brukar ställa sig frågan: Vad kan vara värre än det här? Genom att försöka se situationen och ställa frågor kan hon ta nedgångar och göra dem till något positivt. 

Personligen tror jag att det alltid finns något gott i allt som händer mig på livets väg och jag försöker se det positiva i det. Det är inte så lätt, tänker du kanske? Det är sant, men att försöka se det positiva är bättre än att gräva ner sig.

Vi behöver träna på att vara tacksamma för livet och jag försöker vara tacksam så ofta jag kan, försök du med. Du kanske blir överraskad över hur mycket du verkligen har att vara tacksam över.

Sylvia Rezania är politisk sekreterare och frilansjournalist. Hon bor i Täby, är gift och har två barn, Mina 3 år och Emil 1,5 år.

Sylvia är intresserad av politik, mänskliga fri- och rättigheter, föräldrarskap, socialt arbete och orientalisk matlagning.

Hennes motto är: Inget är omöjligt om man tror på sig själv.