Som tonåring sägs han ha varit vilsen, en sökare, i Södertälje. På nittiotalet blev han utnämnd till Stockholms populäraste krögare. I dag är han en av Europas mest prisbelönta undersökande journalister. 2006 vann han Guldpalmen för bästa film på Beverly Hills Film Festival, i USA. I fjol skrev han reportageboken By God – Sex dagar i Amman. I år gjorde han författardebut med en spänningsroman. Möt Nuri Kino, mannen som har smulat sönder jantelagen.

När jag kontaktar honom för att fortsätta min intervju har han just återvänt från sydöstra Turkiet där han har undersökt anklagelserna mot klostret Mor Gabriel. Det här var resa nummer tolv i arbetet bara i år. Jordanien, Syrien, Marocko, Serbien finns bland de länder han har verkat i 2008. För sin kamp för rättvisan har han av tidskriften Leva utsetts till en av hundra svenska inspiratörer 2009. En i raden av utmärkelser.

Verkligheten överträffar alltid dikten! Det ordspråket verkar förfölja den svenske journalisten Nuri Kino som är född i Midyat sydöstra Turkiet. Som vilsen tonåring gjorde han ”konstiga” saker som att bo i kloster i Jerusalem. Efter militärtjänstgöring i Boden jobbade han några år inom vården. Sedan lockades den unge Södertäljebon över till krog- och nöjesbranschen och 1994 valdes han till Stockholms populäraste krögare.

Efter studierna i Wasa-skolan och Täljegymnasiet i Södertälje studerade han till läkarsekreterare. Under åren prövade Nuri Kino många jobb. Vaktmästare på Huddinge sjukhus, inkastare på nattklubbar i Spanien, tolk, lärarvikarie och läkarsekreterare är några av dem.

– Om man inte trivs måste man våga byta. I Sverige svälter ingen som är fysiskt och psykiskt kapabel att byta jobb.

Våra vägar korsades första gången i slutet av 1999. Med ett brinnande intresse för sin samtid och omvärld föreläste han i Hallonbergens syrisk-ortodoxa kyrka om att inget är omöjligt. Med rätt inställning, vilja och hårt arbete kan man förverkliga de flesta av sina drömmar, sade Nuri då till det 50-tal unga som lyssnade. Det främsta budskapet var ”kher”, att göra gott. Han övertygade åhörarna om att ens egen framgång är knuten till att göra gott för andra.

Nuri Kinos vändning i livet kom ett år före den föreläsningen. Hösten 1998 var han med om en bilolycka och det var ett mirakel att han överlevde. Trots bestående skador, som han fortfarande lider av, vägrade han bli invalidiserad och bestämde sig i stället för att skola om sig.

– Det var första gången i mitt liv jag vände mig till arbetsförmedlingen. Nu tillät fysiken inte att jag jobbade på krogen längre och jag var tvungen att hitta något annat att syssla med.

Arbetsförmedlaren kände igen hans namn, hon mindes en pjäs han skrev när han bara var tolv år och övertalade Nuri Kino att söka till Poppius. Pjäsen ”Sverige paradiset” som handlade om kulturkrockar, rasism, kärlek och hat hade dragit fulla hus. Men det var inte den blott tre månader långa kvällskursen på Poppius som gjorde honom till världsreporter, det var jordbävningen i Turkiet 1999. Han var i Istanbul på en kombinerad rehab- och bröllopsresa när helvetet bröt ut. Den nyutbildade journalisten befann sig mitt i kaoset och började rapportera till såväl svenska som tyska medier. Resten är historia.

I dag har Nuri Kino toppat Sveriges mest prestigefyllda nyhetsprogram, Ekot, fler gånger än någon annan frilansare. Med dokumentärserien Assyriska – Landslag utan land, om fotboll och politik kring fotbollslaget Assyriska FF, vann Nuri Kino Guldpalmen för bästa film alla kategorier på Beverly Hills Film Festival i USA 2006.

Tillsammans med kollegan och vännen Jenny Nordberg har han nu debuterat med spänningsromanen Välgörarna – Den motvillige journalisten. En fiktiv bok som till stor del är baserad på hans eget liv.

Vi går en promenad längs gågatan i Södertälje, något jag borde ha tackat nej till, eftersom intervjun ständigt blir avbruten av släktingar och vänner som vill hälsa på honom. Förmodligen är många en del av dem källor till några av hans uppslag. Han använder sig av okonventionella arbetsmetoder och bryter mönster.
Exempelvis tar han släktingar till hjälp i sina undersökningar, på samma sätt som Ninos Melke Mire, huvudkaraktären i debutromanen, gör.

Vissa recensenter sågar boken vid fotknölarna, andra tycker den är superelak – men också väldigt rolig. ”En frisk fläkt som väcker oss från naivitet” skriver en recensent. Kino är frilansjournalist och dokumentärfilmare med brokig bakgrund. Han är assyrier, född i staden Midyat i Turabdin (Guds tjänares berg), i sydöstra Turkiet i mitten av sextiotalet. Som åttaring kom han med familjen till Sverige.

Medans Kino gjorde internationell kometkarriär förändrades han hemstad Södertälje drastiskt. Nuri Kino återvände till sin hemstad och gjorde den till världens mittpunkt.

– Södertälje har tagit emot fler irakiska flyktingar, de flesta av dem assyrier som också kallas syrianer och kaldéer, än både USA och Kanada tillsammans. Jag skrev ett långt reportage om det i Metro och sedan dess är kommunen belägrad av medier från hela världen.

New York Times, CNN, BBC, Al-Jazeera är några av dem som har plagierat Kinos artiklar. Men han har också själv jobbat åt sju av redaktionerna när de har varit i Södertälje, eller ”Mesopotälje” som han själv kallar sin hemstad.

Det som bäst beskriver Nuri Kinos internationella undersökningar är fallet Boris Ivanov i den forna Sovjetstaten Georgien. Den 27 juli 2006 arresterades Boris Ivanov, pensionerad general och nationalhjälte, i Georgiens huvudstad Tbilisi. När Nuri Kino började undersöka fallet avslöjade han att Boris Ivanov utsatts för en sammansvärjning. Kinos undersökningar resulterade med frigivning av oskyldige Boris Ivanov. Mer om det kan läsas på Ordfronts hemsida.

Ett annat internationellt arbete är dokumentärfilmen The High Price Of Ransom som visades fem gånger i amerikansk tv. Filmen handlar om flyktingar som inte får komma till USA för att de har räddat livet på sina släktingar genom att betala lösensumma till kidnappare. Detta arbete gjorde Nuri Kino tillsammans med den världskände journalisten Dan Rather.

I skrivande stund är Kino aktuell med långa reportage i tidskrifterna Re:Public Service och Arena, en radiodokumentär för holländska Radio 1, en nytt gräv för p1:s Kaliber, flera föreläsningar, en ny bok, ett nytt biståndsprojekt, rättegångarna mot klostret Mor Gabriel i Midyat, sin blogg som han uppdaterar varje dag … med mera.
Nuri Kino har fullt upp. Jag blir nästan andfådd av allt han räknar upp, själv sitter han lugnt och funderar på om han glömt något. Jag hindrar honom från att berätta och säger att jag inte har plats för alla hans projekt i ett personporträtt.

Det är en lång resa Kino har gjort. Från disken till desken,  

– Jag älskar att diska, det är en av de bästa terapiformer som finns, överraskar han med att säga som svar på min reaktion.

[FOTNOT: Redaktionen på olika tidningar kallas ofta för desken.]