PÃ¥ olika vägar har det kommit till styrelsens för Svenska Kommittén för Assyrier kännedom, att det finns tusentals assyriska/syrianska/kaldeiska ”nya” flyktingar i Turkiet. De flesta kommer frÃ¥n Irak. En stor del av dem finns i Istanbul och har varit där i flera Ã¥r.

De har blivit erkända som flyktingar, men är helt utan juridiska och mänskliga rättigheter. De kan inte lämna landet och har fÃ¥ möjligheter att arbeta lagligt och att försörja sig. En del utnyttjas att arbeta illegalt utan arbetstillstÃ¥nd, och med löner lÃ¥ngt under existensminimum, och ibland för ingen lön. Sjukförsäkringar eller socialförsäkringar existerar inte för deras del och inte heller undervisning/utbildning för barnen. De utsätts för överfall och inbrott pÃ¥ nätterna och kan inte söka polishjälp eller annan juridisk hjälp, eftersom de inte har nÃ¥gra rättigheter. Istället för att rättvisa skipas sätts de ofta i fängelse.

Eftersom den största delen av folkgruppen assyrier/syrianer/kaldéer är kristna, har de utsatts för svår förföljelse i Irak. Deras hem, kyrkor och affärslokaler har bränts ner, anhöriga dödats, de själva eller andra i familjen utsatts för våld, överfall, trakasserier, hotelser och/eller våldtäkter. De har flytt för sina liv och söker rätten att utifrån begreppet mänskliga rättigheter få leva ett anständigt liv och bli behandlade på samma sätt som övriga innevånare.

De flesta assyrier/syrianer/kaldéer är fredliga. Många vägrar att bära vapen för att försvara sig. De har inte heller någon militär milis, som försvarar dem. De få politiska partier som vill försvara deras intressen vågar och kan inte stå emot förtrycket från ledarna för de stora grupperna kurder, sunni och shia. Kyrkorna är den enda instans där de kan be om hjälp. Men kyrkornas resurser i Mellanöstern är inte stora. Den eventuella hjälp de kan få är i så fall endast tillfällig och mycket begränsad Människorna lider och vädjar om omvärldens hjälp. Men fortfarande tiger världen. Besvikelsen och missnöjet är stort bland de kristna i Mellanöstern. De anser att Västvärden inte bryr sig om deras situation..

Även i Turkiet, som delvis ligger i Europa fortsätter våld riktat mot kristna. Nedan följer några exempel:

Den 23 juli 2005 misshandlades assyriern/syrianen/kaldén Zeki Un och hans son av en mobb och lynchades. Far och son besköts i benen. En av gärningsmännen tillhör regeringspartiet. Än idag har ingen lagförts för brottet.

Den 9 december 2005 blev assyriern/syrianen/kaldén Marawge Akcan grovt misshandlad av fanatiska muslimer. Än idag har ingen gripits, trots att gärningsmännen är kända av polisen.

Den 5 februari 2006 sköts den 60-Ã¥rige prästen, Andrea Santoro, i bröstet vid sin kyrka i staden Trabzon vid Svarta havet. Ingen reaktion frÃ¥n staten har synts till.

Lördagen den 15 april 2006, stormade Ã¥tta personer beväpnade med knivar och pistoler in i St Maria-kyrka i Diyarbakir. De hotade att döda prästen och barnen, som fanns i kyrkan. ”Vi ska mörda Dig som prästen i Trabzon”, sa de till prästen.

Men de kunde, som tur var, inte göra allvar av sitt hot. Det fanns nämligen vid detta tillfälle många besökare och arbetare i kyrkan. En av arbetarna ringde polisen och berättade om den allvarliga situationen. Trots detta dröjde polisen länge med att komma. Men de som hotade prästen och barnen fanns ändå fortfarande kvar i kyrkan, då polisen kom. Men ingen av dem greps.

Prästen Yusuf Akbulut vände sig till polisbefälet för att berätta om hotelserna, men bemöttes med en uppmaning att inte berätta för någon om det som hänt. Yusuf Akbulut vände sig då till guvernören, men fick samma svar av honom.

Detta är inga enstaka händelser. Att övergrepp och hot – och som i Trabzon även mord – mot kristna, däribland assyrier/syrianer/kaldéer, får passera ostraffat är mer regel än undantag i Turkiet och länder i Mellanöstern. Den policyn tycks råda, att allt som har att göra med överfall, hot och trakasserier mot kristna skall tystas ner och osynliggöras.

Situationen för assyrier/syrianer/kaldéer är på intet sätt säker och trygg i Turkiet. Svenska Kommittén för Assyrier, SKA, vill därför uppmana humanitära och biståndsorganisationer att på plats göra sig en bild av den svåra situation som framförallt kristna flyktingar från Irak befinner sig i och att snabbt ge dem den hjälp och det stöd grundat på humanitära och mänskliga rättigheter som dessa människor har rätt till.

Det är också hög tid att de demokratiska politiska partierna och kristenheten i framförallt västvärlden inser och tar sitt ansvar för de kristna människor som på grund av sin tro och religion dödas och förföljs på olika sätt. De om några behöver vårt lands och västvärldens stöd samt en plats på jorden, en skyddszon, där de kan få känna sig trygga.