Årets julmotiv kommer från ett sargat Bagdad och handlar om elvaårige Sargon som tidigare drömde om en vit jul, men som numera endast har en önskan; att hans bortrövade pappa skall komma hem igen.
Sargon är en elva år gammal assyrisk pojke som bor med sina två yngre syskon och mamma i en liten trea i centrala Bagdad. De bor tillsammans med sex andra personer; Sargons morbror, hans fru, tre barn och mormor. Ibland märks det inte att mormor är där, hon sitter tyst och orörlig i en sliten fåtölj och tittar på teve och fortsätter titta även om teven stängs av.
Sargon trodde att mormor var så förtrollad av programmen och använde sin livliga fantasi för att slutföra teve-berättelserna på egen hand. Men en gång blev han varse att det inte var så; han sköt undan hennes fåtölj för att komma fram till fönstret och hon fortsatte att stirra rakt fram trots att teven var riktad åt ett annat håll.
Vissa stunder på dagen pratade hon litet, speciellt under eftermiddagsteet då hon viskade fram en historia. Oftast handlade den om hennes by i bergen norr om Nineveh-slätten som hon tvingades lämna i början av 60-talet. Hennes berättelser började alltid mitt i en händelse för att sedan gå tillbaka i tiden och förklara bakgrunden och avsluta som sig bör med själva upplösningen. Inte så sällan tillade hon med en suck: ”Är det säkert att byn är förstörd, den finns alltså inte längre!!”.
Lägenheten tillhör morbrodern och Sargons familj flyttade dit för tre år sedan från en annan Bagdad-stadsdel efter att beväpnade män plundrade deras hem, uppmanade dem att lämna kvarteret och tog med sig Sargons pappa och försvann. I deras gamla hem brukade Sargon drömma om en vit jul, det hade han sett på teve. Det närmaste han kom var den stora julgranen, i parken bredvid, som föreståndaren ivrigt försökte dekorera med alla möjliga utsmyckningar och klä med så många bomullstussar som han kunde frambringa, till barnens stora förtjusning.
De senaste jularna har han inte haft denna dröm. Han brukar be att hans pappa ska komma hem, väcka honom på juldagsmorgon som han brukade, ge honom ett anteckningsblock och penna och säga ”här kan du skriva dina tankar och drömmar, en dag kommer de att bli verkliga”. Sedan skulle de tillsammans väcka syskonen och gå till köket där mamma hade dukat för julfrukost, önska varandra god jul och efter avslutat kyrkobesök lyssna på mormors historier om snörika och spännande jular i byn upp i bergen.
På julaftonens kväll gick Sargon till sängs, tittade på sin pappas fotografi och bad till Jesus och hoppades att allt skulle bli bra igen. På morgonen väcktes han av skottlossning, han låg kvar i sängen, blundade och väntade på att någon skulle väcka honom. Efter en stund kom hans mamma in. Hon smekte hans panna och viskade: ”Är du vaken… vi kan inte gå till kyrkan idag, det är farligt och vara ute”.
Sargon gick ut till vardagsrummet och satte sig bredvid mormor för att titta på teve. Det sändes ett program om julfirande hos en assyrisk familj i en by i norra Irak. Några avlägsna ljud hördes, Sargon tyckte att det lät som fyrverkerier. Strömmen gick, det blev mörkt i rummet och teven stängdes av. Sargon och mormor fortsatte att titta medan ekot från de avlägsna ljuden blandades med julsånger och bilder från en fjärran bergsby.
[Hujådå välkomnar sina läsare att skicka in sina julminnen eller skriva ner sina farföräldrars. Skicka texten till redaktionen@hujada.com.]