Seyfocenter har i ett djärvt drag vänt sig direkt till borgmästaren i Diyarbakir (Omid) för ett godkännande av ett Seyfomonument i det folkmordsförnekande Turkiet.
”Monumentent skulle utgöra ett svar på förnekelsepolitiken som förs i Turkiet”, skriver Seyfocenter.

På Seyfo Centers initiativ har ett brev som är undertecknad av ca hundra internationellt kända institutioner och forskare skickats till både presidenterna och parlamentsledamöterna i Israel och Armenien i vilket man kräver ett erkännande av folkmordet Seyfo.

För ca ett år sen uppfördes ett stort seyfomonument i Sydney. Nästa stora monument väntas bli uppfört under april månad i år i Armeniens huvudstad Jerevan. Men om allt vill sig väl så kommer det mest betydelsefulla av monumenten utan tvekan att bli det som kommer att uppföras i Diyarbakır, en av städerna där folkmordet har genomförts. Seyfo Center har i ett brev till borgmästaren i Diyarbakır Osman Baydemir framfört önskemål om detta.

I brevet gör man hänvisningar till den turkiska statens förnekelsepolitik som grundar sig på argument som ”låt historikerna syssla med historien” och menar att det inte är historikerna utan just politikerna som skapar historien och att det är också politikernas skyldighet att ta ansvar för konsekvenserna. Vidare skriver Seyfo Center att frågan om huruvida det som skedde var ett folkmord är numera en utagerad fråga som har styrkts utav hundratals forskare och historiker världen över och att det nu är politikernas tur att ta sitt ansvar och erkänna sanningen.

I brevet görs även påpekanden om att den minoritetspolitik som fortfarande tillämpas i Turkiet är ingenting annat än en fortsättning på den hatfulla förnekelsepolitik vars grund lades utav organisationen Ittihak och Terraki mot alla icke turkar och icke muslimer. Man menar att det är just denna förnekelsementalitet som är det största hindret för demokratiseringsprocessen i Turkiet och att Turkiet, för att kunna bli en demokrati, måste göra upp med sin historia och sluta upp med denna förnekelsepolitik.

Seyfo Center vänder sig till borgmästaren i Diyarbakır och skriver bl. a följande:

”Herr Baydemir, låt oss påpeka att ni har ett stort ansvar för genomförandet av de förändringar som krävs för demokratiseringsprocessen i Turkiet. Ty Ni är borgmästare i Diyarbakır där en av ledarna inom partiet Ittihak och Terraki som tillika var en av arkitekterna bakom folkmordet, Dr. Reşit Şahingiray, har tjänstgjort, också han som borgmästare. Det är med hans godkännande som områdets assyrier och armenier mördades brutalt. Vi har en begäran av Er som är en vän till de folkgrupper som har drabbats av folkmordet i området. Uppförandet av ett monument till minne av offren under folkmordet skulle tjäna till att vi har en plats där vi en gång om året kan samlas och hedra minnet av folkmordsoffren samtidigt som handlingen skulle utgöra ett svar på förnekelsepolitiken som förs mot de drabbade folkgrupperna.”

Fehmi Barkarmo