Hjälp oss! Ropen bombarderar dagligen våra mejl. Det är rop från kristna i Irak som våldtas mördas, misshandlas, förnedras och fördrivs bort ifrån sina hem. Samira Touma skriver om hur hjälplös man känner sig som assyrier i ett Europa som fortsätter att blunda för de kristna assyriernas svåra situation i Mellanöstern.

Som assyrier står jag helt hjälplös inför dessa ständiga rop på hjälp från mina medmänniskor. Tyvärr kan jag inte göra någonting annat än att frustrerat läsa dessa fruktansvärda meddelanden från människor, som med sina rop försöker få västvärlden att vakna. Ropen kommer från mitt folk, assyrierna. Men den största källan till min frustration och sorg är inte min egen hjälplöshet utan insikten om att omvärlden inte bryr sig om dessa försvarslösa människor.

Jag har just läst om att två helt försvarslösa nunnor, 85 och 79 år gamla, mördats på ett kallblodigt och barbariskt sätt, i sitt hem i närheten av jungfru Maria katedralen i Kirkuk, norra Irak. Ända sedan Irakkriget började har mitt folk blivit levande måltavlor för olika muslimska fundamentalisters ilska av den enkla anledningen att de är kristna. Som kristen ses man som allierad med USA och förvandlas automatiskt till fiende. Men jag vill även påpeka att det finns de muslimer som utnyttjar detta faktum för att göra sig av med sina grannar som exempel kan nämnas norra Irak, där många assyrier bor. Nu står jag själv här i Sverige och försöker, genom mitt rop på hjälp, få omvärlden att stoppa den religiösa och etniska rensningen som pågår i Irak.

Nu till min stora fråga; vad kan man göra innan det blir för sent? För vi är alla medvetna om det kaos som Iraks kristna lever i. Det pågår så stora brott mot mänskligheten som står bortom all mänsklig fantasi. Som exempel kan jag nämna den katolske prästen som rövades bort och fick halsen avskuren. Eller den fjortonårige pojke som rövades bort och korsfästes eller de unga flickorna som våldtagits och sedan tvångskonverterats till islam eller de massiva utpressningar på enorma summor pengar som sker dagligen. Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Men vad jag vill påpeka är att detta endast utgör en liten del av det som faktiskt händer i Irak. Det här är vardagssituationer som främst drabbar den kristna befolkningen och som utförs av alla parter av muslimer som shia, sunna eller som i norra Irak av kurder som försöker sätta skräck i assyrier och andra kristna för att få homogena kurdiska områden.

Så min undran blir helt enkelt vad som måste ske innan någon gör något åt denna hemska tragedi som världen har vänt ryggen till? Vad krävs det för att omvärlden skall vakna? Skall vi behöva se uppsprättade gravida magar eller spetsade spädbarn på nyhetssändningarna? Är det sådana bilder som krävs för att omvärlden skall vara passiv åskådare?

Som hjälplös assyrier sitter jag hemma i den trygga tillvaron som Sverige bjuder sina medborgare och undrar vad jag kan göra för att hjälpa mina medmänniskor i svåra tider som dessa. Räcker det med att skicka bidrag eller skriva en massa kondoleanser till deras släktingar? Jag vet faktiskt inte vad mer jag kan göra, men jag vet att jag lider när jag följer etniska rensning som pågår på assyrierna och andra kristna i Irak mitt framför ögonen på mig och omvärlden. 

Det grymmaste sveket är ändå att västvärlden verkar ha glömt bort de mest behövande och de mest lidande i Irak. Assyrierna tillhör nu de största minoriteterna i området. En tredjedel assyrier och kristna har redan flytt sina hem. Det verkar som om dessa människor inte är någonting värda och att problemet sopas under mattan i väntan på att tilfredställa kurder och andra muslimer i dessa områden. Det som kabel-tv, Internet och andra medier idag låter mig bevittna liknar, i stora drag, en repris av folkmordet som ägde rum för drygt nittio år sedan, och precis som då stod omvärlden som tysta åskådare till en tragedi. Därför vädjar jag till omvärlden att stoppa denna etniska rensning som fortfarande pågår på mitt folk, mitt framför ögonen på oss. Låt inte historien få upprepa sig.

Med önskan om en fridfull påsk…