Jag kan känna samma arrogans bland resten av vårt folk. Utbildade ser ner på icke-utbildade och nyrika tror de är av högre status än de med sämre ekonomi. Detta är inget nytt, det präglar alla kulturer, men det kanske är mer uttalat hos oss.
Cafét på Karolinska Institutet är nästintill tomt. Vad det beror på vet jag inte, men det kan bero på att förra veckans kanelbullar var omgjorda och såldes som kanelskorpor för två kronor styck. Vid bordet mittemot mig sitter några killar som läser till tandläkare.
Man märker snabbt att det finns en viss arrogans bland studenterna på Karolinska. De tror att de är bättre än alla andra, bättre än varandra. ”Jag pluggar till läkare, jag är bättre än de flesta och tandläkare är ju egentligen bara studenter som inte kom in på läkarlinjen.” Jag och killarna mittemot mig har ändå en sak gemensamt. Vi är alla Assyrier.
Jag kan känna samma arrogans bland resten av vårt folk. Utbildade ser ner på icke-utbildade och nyrika tror de är av högre status än de med sämre ekonomi. Detta är inget nytt, det präglar alla kulturer, men det kanske är mer uttalat hos oss.
Min mamma och hennes väninna – vi kallar henne Samira, träffas några gånger i månaden. De brukar baka tillsammans, gå till kyrkan eller bara sitta och skvallra. När de inte skvallrar om andra ger de varandra indirekta pikar med en stor portion arrogans. Det kan låta så här:
Samira: ”Min dotter Kinda du vet, hon som jobbar som civilingenjör på Siemens. På sin lunchrast såg hon Robel jobba på pizzerian. Stackars Robel, hon berättade för mig att hon tyckte så synd om honom att hon gav honom lite dricks. Du vet, hon kan göra så med tanke på hur mycket hon tjänar.”
Min mamma gjorde vad de flesta skulle ha gjort i hennes situation, hon ljög: ”Robel väljer själv vilken väg han vill ta i livet, det är hans liv.” Jag kan föreställa mig hur det kändes för min mamma att yttra de orden. Till hennes lättnad pratade de inte mer om saken. Idag avslutar jag min fjärde termin på läkarprogrammet och tyvärr är det nu Samira som får sin beskärda del av pikar.
Min mamma behöver inte ljuga längre.