Assyriska var mer eller mindre tvunget att vinna för att drömmen om allsvenskan inte skulle förbli just en dröm. Degerfors var nära att lyckas med sin plan att få med sig en poäng, om det inte vore för en viss Martin Lorentzon. Precis som när lagen möttes i våras, frälste han Assyriska när han gjorde 1-0 i slutskedet av matchen.

En av de sjukaste matcher jag någonsin sett live var när Assyriska senast mötte Degerfors på Fotbollsarenan. Då, för två år sen, var Assyriska totalt överlägsna och Degerfors kändes som ett lag från lägre divisioner. Göran Marklund missade en straff. Mattias Bulun missade en straff. Assyriska fortsatte med konststycket att missa frilägen på löpande band.

Sedan gjorde Degerfors 0-1 genom Daniel Mendez, nu i AIK, och vann till slut med hela 0-3. Assyriska hämtade sig aldrig och åkte ur Superettan medan Degerfors klättrade upp precis över kvalstrecket med en poängs marginal. Två år senare är Assyriska lika överlägsna sina motståndare, men skapar inte alls lika mycket. Skillnaden i år är att Assyriska lyckas vinna med 1-0 och tar ett steg närmare uppflyttning, medan Degerfors fortsätter att slåss för sin överlevnad.

Martin Lorentzon knoppade in 1-0, på en jättefin boll av Filip Bergman, i slutet av matchen och räddade Assyriska. Precis som han gjorde när lagen möttes på Stora Valla i våras. Årets överlägset jämnaste spelare kvitterade i absolut sista sekunden på stopptid och stal hem en poäng till Södertälje. Den här gången betydde det tre poäng och att den fortsatta drömmen om allsvenskan lever. Lorentzon, eller ska jag säga ”Vulkandödaren”, kan inte vara speciellt populär i Degerfors.

Matchen borde inte desto mindre ha avgjorts tidigare. Ineffektiviteten från tidigare matcher håller tyvärr i sig. Behållningen matchen igenom var inte oväntat Aziz Corr-Nyang. Corr-Nyang fick spela forward istället för Dinho som varit helt ur form. Visserligen missade Corr-Nyang sina lägen, men var ett ständigt orosmoment för sina motspelare. När han i andra halvleken fick spela högerytter fortsatte lekstugan på kanten istället.

Där kunde man konstatera ännu en positiv sak med att Corr-Nyang spelar på högerkanten. Lorentzon fick mer utrymme för sina offensiva räder med ”Azizou” framför sig. Förutom Corr-Nyangs återkomst till laget var det en annan ändring som överraskade något. Andremålvakten, Ivo Vazgec, fick debutera i seriesammanhang i ett något otacksamt läge. Vazgec hade inte speciellt mycket att göra men fick göra en avgörande räddning när Pär Ericsson kom ensam mot mål. Vazgec gjorde en helt okej insats och det är glädjande att han fick hålla nollan i sin debut. Assyriska behöver en målvakt med självförtroende när serien nu ska avgöras.

Med Dennis Östlundh avstängd hade jag inga större förväntningar på att några anfall skulle komma från innermittfältet. Varken Martin Åslund eller Andi Toompuu är ju spelare som bryter mönstret precis. Som väntat var det kanterna och anfallarna som stod för offensiven. Högerkanten kom igång ordentligt först när Corr-Nyang bytte position. Tydligast blev det när först högeryttern i Degerfors blev utbytt redan i halvtid och när vänsterbacken blev utbytt en kvart in i andra halvleken.

Åslund tog ändå flera steg framåt jämfört med insatsen mot Åtvidaberg, vilket ändå bara ger ett godkänt betyg. Poängen skulle väl vara att han skulle ersätta Östlundh i den offensiva biten av spelet? Istället var det glädjande att se Toompuu i sin defensiva roll. Toompuu visade upp takter som påminde om fjolåret. Han slet som ett djur hela matchen och fick täcka upp bakom sina medspelare som fyllde på framåt när Assyriska tryckte på som mest. Att det går bättre för Toompuu när det är två defensiva mittfältare på plan är en annan femma. Åslund, säga vad han vill, är inget annat än en defensiv kraft i mina ögon.

Det var i övrigt en match med förändringarnas drag. Dinho och Jon Rytterbro hade bänkats för första gången. Corr-Nyang fick spela forward. Och när Assyriska gick ner på en trebacks linje valde man att spela med en mittback och två ytterbackar. Jag som trodde att en trebackslinje bestod främst av tre mittbackar. Det är tur att det finns en Toompuu som städgumma. Jag tillhör annars kategorin som vill se få förändringar på ett vinnande lag, men vill ändå se EN förändring till nästa helg. Östlundh ska ta hand om den kreativa rollen i samma uppställning som Assyriska startade andra halvleken med.

En annan spelare som fick gott betyg var Nahir Besara, som går från klarhet till klarhet. Edmond Lutaj erkände direkt efter matchen att tränarparet ”kanske varit för fega att våga använda Besara oftare”. Lutajs egna betyg om Besara; en supertalang.

Till sist vill jag säga att Xhevdet Llumnica närmar sig formen, men har några kilon kvar. Att jag skrivit en hel text utan att nämna Göran Marklund vilket inte är ett gott tecken. Marklund verkar ha tappat sin målkänsla och blev utbytt i slutet. Och att Pierre Bengtsson gjorde en glidtackling som påminde inte så lite om Glenn Hyséns tackling mot England på Wembley. Bengtsson jagade ikapp sin motspelare, som annars varit helt fri, och kapade både boll och spelare på ett sätt som speciellt en engelsk publik hade jublat högt över.

  Aziz Corr-Nyang

  Martin Lorentzon

  Andi Toompuu