Farhågorna om att det möjligen var dags för en svacka blåstes bort i takt med att vinden tilltog på, den kanske mest, malplacerade arenan i Sverige. I den tidiga seriefinalen gjorde Assyriska processen kort med Gröndal och vann med klara 5-0. Med tre mål på sex minuter avgjordes matchen redan i mitten av första halvlek, och nykomlingarna Gröndal kunde enkelt avfärdas och ytterligare tre poäng bärgas.

Innan matchen var jag lite ängslig inför det tidiga ”topp-mötet” mot Gröndal. Gröndal hade ju bland annat Hammarbys ”gamle” guldhjälte från 2001, Johan Andersson, och dessutom ett samarbete med allsvenska Brommapojkarna. Och trots att jag fått ett tips om resultatet redan kvällen innan att det skulle bli 5-0 till Assyriska så var jag inte övertygad… Jag kom helt enkelt inte ihåg när Assyriska senast gjort fem mål i samma match i tävlingssammanhang. Oron gnagde lite på självförtroende, skulle skrällgänget göra det igen?

Vad säger man? Den ängslan som fanns hos mig försvann några minuter in i matchen. All nervositet hos assyriskaspelarna från i hemmapremiären mot Skiljebo var borta. Assyriska höll i taktpinnen i stort sett hela matchen och stressade motståndarna till mycket enkla misstag. Första målet kom till efter att Haddad mycket effektivt utnyttjat ett misstag vid mittplan och frispelat Lumnica, som sin vana trogen inte gjorde något misstag. Man kan väl börja kalla honom Mr 100% snart. Fem minuter senare hade samarbetet i firman Haddad-Lumnica-Moussa fixat två mål till. Gröndals försvarspel var i upplösningstillstånd. Deras första avslut kom först i 35:e minuten och den gick utanför målramen. I den 40:e minuten hade Gröndal redan gjort två byten. Ändå kunde det ha smugit in lite nerv när de på tilläggstid fick till ett avslut som gick i ribban, ner i mållinjen och ut. Men det här var Assyriskas dag.

I andra halvlek blev spelet väldigt lösryckt. Spelarna verkade ha slagit av på takten och verkade loja. Med Qviding-matchen, från förra säsongen, i minnet verkade det slarvigt att bjuda in motståndarna in i matchen. Och fler mörka tankar smög sig in huvudet när Bengtsson tvingades till byte efter skada. Under de första femton minuterna i andra halvleken var det ganska jämnt på plan sett till bollinnehav, med en väsentlig stor skillnad. Vårt anfallsspel var minst en division bättre än motståndet. Assyriska har ett fantastiskt vapen i Lumnicas djupledsbollar. Jag kan inte räkna alla gånger han mötte mittfältarna, vände på spelet för att sedan lägga en ”macka” till yttrarna eller en löpande Haddad. 4-0 kom till på det sättet när han hittade Moussa på högersidan. Moussa dribblade Assyriska-bekantingen Benchenaa upp på läktaren innan han hittade en dansande Nyang inne i straffområdet som enkelt bredsidade in bollen. Denne Nyang som verkar gå från klarhet till klarhet måste vara otroligt svår för motståndarna att läsa. Många gånger verkar det ju som om inte ens medspelarna vet vad Nyang ska hitta på. Men när han som idag, periodvis, spelade enkelt blev han svårstoppad.

Att skriva ett helt matchreferat utan att nämna Östlundh går förstås inte. För trots att han inte är i 100-procentig form så gör han alltid en gedigen match och vinner mycket i mitten. Dessutom fick vi se hans bössa avlossas när femman trillade in. På frispark från 30-35 meter drar han till så hårt att målvakten tvingas släppa returen som Haddad är först på och forcerar mål nummer fem. I det skedet är ju matchen över sedan länge, men man måste ändå berömma inställningen att vilja hålla nollan. Det hårda arbetet matchen igenom lönade sig och Lukic kunde räkna in sin tredje nolla.

Visst kunde Gröndal ha satt dit ett par mål med lite flyt när spelet mer och mer liknade Hawaii-fotboll. Men då skulle i ärlighetens namn Assyriska ha gjort fyra fem mål till. Det vore för enkelt att bara nämna alla fina prestationer som våra ”artister”, Nyang, Lumnica, Haddad och Moussa, gjorde. Alla kan se en fin passning eller en läcker dribbling, men vem ser den som gör grovjobbet? Den som gör att det svåra ser så enkelt ut? Idag går mina hyllningar till Andi Tompuu, Assyriskas eget multiverktyg som får hoppa in på alla möjliga positioner från ytterback till yttermittfältare eller som idag till innermittfältare med Dennis Östlundh. Killen gjorde inte ett misstag idag. Han slet, tacklade och passade som i trans. Men det som jag ser som den viktigaste egenskapen hos honom idag var dom uppoffrande löpningarna såväl defensivt men framförallt offensivt. Tompuu ger, med sina löpningar, sina medspelare utrymme att glänsa. Hans löpningar från mittfältpositionen öppnade motståndarnas försvar så att våra spelare kom igenom gång på gång. Sedan är han förstås lika snabbt tillbaka i sin position på rätt sida bollen. Sådana spelare får sällan tillräckligt med beröm. Därför blev jag extra glad när han helt riktigt blev utsedd till matchens lirare.

Assyriska vann flest närkamper och hade överlägset flest avslut på mål. Men som tränaren, Peter Lenell, sa på presskonferensen: ”Jag är stolt över lagets inställning. Det här var en lagseger.” Man kan inte annat än att hålla med. Man vill heller inte ta ut en serie i förskott direkt, för det gäller att hålla bägge fötterna på jorden nu. Detta var bara en match på vägen mot det slutgiltiga målet. Men det kunde ju vara värre än att ha tolv poäng av tolv möjliga.

Slutligen vill jag än en gång nämna arenan. Är den byggd för nära Scaniarinken och dess vinteraktiviteter? Är läktaren gjord av is? Kan inte minnas en arena jag frusit så mycket på som denna. Man kanske kan sälja filtar istället för matchprogram inför nästa match? Jag skulle vara den förste att köpa. Tack och lov värmde vinsten och, framförallt, publiken tillräckligt idag.