Den nyligen bortgångne poeten Ninos Aho talade sen många år om att en assyrisk stat kommer att upprättas i Assyrien år 2050. Vad menade han egentligen? I denna insändare ger Johannes Khawsho sin syn på denna vision och återger Ahos kända dikt om den.

Ninos Ahos påstående om Assyriens återuppståndelse var inte en fantasiprodukt eller något överilat inlägg av en passionerad poet som ägnat hela sitt liv åt att förkunna om den assyriska frågan, inte alls. Det var en vision och del av hans tänkande kring den assyriska rörelsens uppdrag och de utmaningar som assyrier runtom i världen har framför sig. 

Många gånger upprepade han ett antal nödvändiga kriterier för att uppnå ett mål av denna degnitet: enighet, tillgivenhet, hopp, förnyelse. Med dessa ord som grund och ledsagande riktlinjer kan vi som folkgrupp, menade han, uppnå våra målsättningar.

Ofta betonade Ninos Aho vikten av att sätta upp mål och arbeta metodiskt för att uppnå dem. Han hade en vision om Assyriens återuppståndelse och arbetade oförtrutet med att lyfta fram den. Oavsett om vi tycker att denna vision är enbart en profetia eller en politisk plan av praktisk betydelse har Ninos Aho lyckats inspirera många assyrier och uppmuntra dem till fortsatt arbete för att uppnå det assyriska folkets rättigheter.

Hans dikt ”Aturaya khata” (Den nye assyriern) är ett lysande exempel på vad vi har framför oss för att få ta del av hans storartade vision om pånyttfödelse. Nedan följer denna dikt översatt från assyriska. 

Den nye assyriern

Ur eldens epicentrum

ur det gränslösa djupet,

sprungen ur klipporna och bergtopparna

ur himlavalvets och molnens ord,

är den nye assyriern född…

Fri från århundrandens bördor,

från hunger, törst och armod, 

fri från historiens lögner

och nationens falska handelsmän.

Mot förnekarna av våra rättigheter

och folkens förtryckare,

reser han sig oförsonligt

och mer än så väntar… 

Varifrån han är och vilken sekt han tillhör

är inte väsentligt,

han är inte från Tiare eller Tkhome

inte från slätten eller bergområden,

han är inte jakobit, kaldé, nestorian eller protestant. 

Med obeveklig röst proklamerar han:

Jag är assyrier.

Den nye assyriern är inte begränsad 

av livets vardaglighet, vilka föremål han har

eller var någonstans han dör,

ty efter honom kommer

rustade människor

som förtäljer den sanna historien…

Han bär med sig sin passion och sina böcker,

vandrar och förkunnar om Assyrien.

Med kraft och i Ashurs namn fastslår han:

Jag har blivit till innan jorden och solen,

jag har existerat före tiden,

odödlig och utan skymning  

jag är Assyriens lysande stjärna

i Bethnahrins himmel.

Jag är guden Ashur

som styr tidevarven…

Likt en lykta lyser jag bland jordens folk.

Är det sant att jag inte finns till idag?

Att jag gradvis slutar existera?

Nej, på inga villkor.

Assyrien består medan tiden tystnar

och spiran stegrar mot skyn,

Assyrien består medan historien

tillber dess storhet,

Assyrien består och kommer aldrig falla.

Johannes Khawsho