Sedan derbymatchen, har det sagts och diskuterats mycket om förhållandet mellan assyrier och syrianer. Många har uppmärksammat att, på den syrianska sidan, finns ett hat mot allt assyriskt. Afram Barryakoub håller med, men menar att det det är fel att dra alla syrianer över en kam.
Ja, många som väljer att kalla sig syrianer ogillar den assyriska identiteten och gör gärna vad som helst för att slippa den. Det finns ”syrianska” ungdomar som inte har nåt emot att nedvärdera den assyriska flaggan. Det finns vuxna ”syrianer” som inte kan förmå sig att säga assyrier. Allt detta vet vi. Det har den assyriska rörelsen levt med sedan dag ett. I dag är det många assyrier som känner att de fått nog och inte vill ha med syrianer att göra. Men det är en linje som kan leda till ödesdigra konsekvenser.
Det är inte mot våra vilsna bröder och systrar syrianerna som vår intolerans ska riktas. Hur ska jag kunna vara intolerant mot en stackare som fortfarande tror att assyrier från Irak talar ett helt annat språk än de som kommer från Turkiet och Syrien? Hur ska jag kunna vara intolerant mot någon som aldrig har läst tio rader om sin historia? Hur ska jag kunna vara intolerant mot någon som fortfarande tror att benämningen assyrier först användes av en arkeolog på 1800 talet? Hur ska jag kunna vara intolerant mot någon stackare som skriker ”Suryoye” hela tiden utan att veta var ordet kommer från? Hur ska jag kunna vara intolerant mot någon som inte kan skilja mellan att tillhöra en kyrka och att tillhöra ett folkslag? Människor som saknar kunskap ska man belysa och inte förskjuta. Deras hat bygger på okunskap och desinformation. De är inte våra fiender, de är offer för informationsbristen och splittringstaktiken som har smugglats in bland oss. Om de är okunniga, skulle jag vara ännu mer okunnig om jag riktade min intolerans mot dem.
Låt mig ge ett exempel på kunskapsbristen som finns hos den syrianska sidan. Jag har en syriansk vän, en kille i trettio årsåldern med magisterexamen i filosofi, en kille som alltid har ansett sig vara väl påläst om vår historia och som kan läsa klassik assyriska (syriska). Det var först för några månader sedan han kom till insikt om att vi som kommer från Turkiet och Syrien och de som kommer från Irak talar samma språk. Han skämdes lite när han berättade om sin nya insikt. Om det tog så lång tid för en högutbildad och språkkunnig kille i trettio årsåldern att inse att vi alla talar samma språk, hur mycket längre tid behöver inte en femtonårig syrian som kanske aldrig läst klart en enda bok i hela sitt liv? Låt oss alltså istället rikta vår intolerans mot krafterna som infiltrerar vårt folk och sår splittring. Låt oss också rikta vår intolerans mot den kunskapsbrist som existerar. Där har vi alla ett ansvar.
När Saddam Hussein störtades fann man alla hemliga rapporter i Irakiska underrättelsetjänsts högkvarter (Iraks Mukhabarat). Man fann rapporter från och uppgifter om de olika spionerna. Det visade sig att Saddam hade hela sju spioner bland assyrierna i Sverige. En av dessa hade lyckats skapa en så stor osämja och hat i Assur föreningen i Fittja att den var nära nedläggning. Efter att han avslöjades har föreningen gått spikrakt uppåt.
I ett dokument, en order till en av spionerna står det följande:
”Se till att öka skillnaderna och schismerna mellan de assyriska organisationerna, så vi uppnår målet med att splittra och sprida ut dessa illojala typer”. För den som kan arabiska finns originaldokumentet här. Iraks svenska spioner avslöjades av Ekots reportrar Nuri Kino, Jenny Nordberg och Margita Boström. Inslagen följdes upp i femtiotvå länder.
Självklart finns det en hatisk attityd bland många, dock långt ifrån alla, syrianer gentemot assyrier. Det vore konstigt om inte så vore fallet med tanke på de enorma resurser som har spenderats och spenderas av de stater som ser oss som ett hot. Ska vi spela dessa i händerna och fullt ut förverkliga vad de inte kunnat driva fram på egen hand? Nej.
Vi måste istället ta ett djupt andetag och håll huvudet kallt. Fler assyriska flaggor kommer att skändas, fler fingrar kommer att peka ”fuck you” och fler assyrier kommer att bemötas på ett ovärdigt sätt. Men sånt trams ska inte få oss att tappa fokus. Det är förståeligt att man som assyrier blir förbannad på hatet som kommer från den syrianska sidan – återigen, inte från alla – men vi ska vara smarta nog att rikta vår vrede mot den riktiga fienden och inte mot våra okunniga kusiner och släktingar.
I Tyskland, Holland och Belgien har en uppväckelse redan börjat. Personer som inte tålde att höra ordet assyrier har nu börjat förstå och börjat acceptera den assyriska identiteten. Den rörelsen blir bara större och större. I Tyskland har man till och med etablerat en ”Assyrisk-Arameisk” förening, något som var otänkbart för några år sedan. Detta kommer att sprida sig till hela världen. Det är jag övertygad om.