Parallet med sin religiösa bana drev fader George Malki framgångsrika skolan Madrashto d’Sabro i Derbessiye och kämpade politiskt för att få in en assyrier i Syriens parlament. Fader George fick dessvärre lämna Derbessiye under tråkiga omständigheter.

1993 blev assyriern Yusuf Gazale kallblodigt mördad i Derbessiye av den mäktiga kurdiska klanen Hasso. Upprinnelsen till katastrofen bottnar i Hasso-klanens intresse av Gazales mark. Gazale var en välbärgad man vars mark inte var till salu. Han vek sig aldrig för Hasso-klanens hot men det kostade honom livet.

– Dessa mördare höll på att komma undan. Det fanns ingen som vågade vittna. Som präst för den församling som Yusuf Gazale tillhörde fanns det inte en chans att jag skulle låta dessa samvetslösa människor komma undan. Jag gav ett löfte till Gazales anhöriga under begravningsceremonin att kyrkklockan inte skulle ringa förrän mördarna blev dömda. I samråd med biskopen av Gzorto o Afroth regionen tog vi ett beslut om att skicka brev till syriska regeringen där vi förklarade att Yusuf Gazales mördare måste dömas. Dagen efter greps mördarna. 

Totalt blev fem medlemmar ur Hasso-klanen häktade. Nyheten om fader Georges aktion nådde mördarna i fängelset via assyrier som samarbetade med dem. Mördarna i sin tur framförde sina hot till fader George från fängelset och menade att ”snart kommer vi ut”. Men de kom aldrig ut, hela fängelset brann olyckligtvis ned och samtliga fem omkom i lågorna.

Detta var ett slag i ansiktet på Hasso-klanen, vars heder hade skadats avsevärt. Efter fängelsebranden blev hoten från Hasso-klanen allvarligare och till slut fick den syriska militären bevaka fader Georges hus.

– Jag funderade länge på vad som var det rätta. Eftersom jag hade en familj att tänka på kändes det bara dumdristigt att stanna kvar. Det fanns ingen manlighet i det. Med stor sorg lämnade jag Derbessiye och flyttade till Zahle i Libanon.

Tiden är knapp och frågorna många, från fader Georges livsöde glider vi in på frågan om vilken roll en präst bör ha. Fader George menar att en präst ska i första hand förmedla Guds kärleksfulla budskap samt ha en stark tro på Gud, i andra hand bör en präst visa kärlek gentemot sin nation.

– Kan inte jag som präst älska mitt folk hur ska jag då älska Gud? Tyvärr finns det många präster idag som missförstått syftet med att vara präst. Alltför många tänker på pengar, alltför många tänker på makt. Assyrier är en utsatt folkgrupp och som präst medföljer ett stort ansvar. Man är i Guds tjänst men man jobbar för folket. Efter 30 år som verksam präst är detta min övertygelse.

I Libanon tillbringade fader George fyra år med en församling som han kom att få en väldigt nära relation till. När han motarbetades av biskopen i Zahle sa han upp sin tjänst och begav sig vidare till Tyskland, men inte heller där fann han någon lycka. 39 av landets 40 präster ville inte ha honom på grund av hans starka assyriska identitet. Ödet förde honom istället till Sverige där han idag är präst för Linköpings syrisk-ortodoxa församling.

På frågan om det assyriska folkets överlevnad ger fader George inledningsvis ett optimistiskt svar.

– Jag är hoppfull. Det finns assyrier i hemlandet som ännu värnar om sin historia och kultur. De har en stark tro på Gud och på sig själva, de kommer inte att ge upp så lätt. Man ska inte alltid fokusera på kvantitet, ofta är kvalitet viktigare. På senare år har det grundats assyriska privatskolor i hemlandet, vilket gett folk kraft och hopp om en ljusare framtid. I diasporan har vi kunnat föra vår talan, vi har fått chansen till utbildning, starta eget med mera.

Fader George är dock inte odelat positiv. Han är väl medveten om riskerna att assimileras och passar också på att dela ut en känga till assyriernas plågoandar.

– Turkiskt, kurdiskt och arabiskt förtryck har vållat oss stor skada. De har mördat oss, förstört oss, stulit vår historia och vårt land. Mot bakgrund av det och det faktum att vi inte har egna assyriska privatskolor förblir vi gäster i diasporan. Vi har ingenstans att förvalta vårt kulturarv. Vill vi överleva diasporan bör vi, sett ur ett långsiktigt perspektiv, starta assyriska privatskolor. Där ska våra barn jämte de europeiska barnen studera. Vårt språk måste institutionaliseras.

Intervjun närmar sig mot sitt slut och med de kärnfulla orden ekandes i mitt inre ber jag om ett par avslutande ord från fader George Malki.

– Var harmonisk med ditt inre, visa ödmjukhet inför dina medmänniskor, respektera det land som välkomnat dig, uppskatta din nation och älska Herren Kristus.