Behzat Bileks handling bär ett symboliskt värde för de miljoner assyrier runt om i världen. Det villkorslösa återlämnadet av mark och egendomar är ett bevis på att vi har nått ett nytt skede gällande Seyfo.

Vi känner alla till första världskriget, en välkänd historisk händelse för hela den internationella allmänheten. I skuggan av denna välkända händelse ägde tyvärr en mindre välkänd händelse rum, Seyfo. Ett folkmord riktad mot icke-muslimer som levde inom det före detta ottomanska rikets gränser under första världskriget. Något som förnekas och förvrängs än idag.

Under Seyfo 1915 eliminerades två tredjedelar av den assyriska befolkningen. Hus, kyrkor, mark och byar övertogs och många tvångskonverterades till islam av kurdiska klaner som deltog i mördandet på assyrierna.

Överlevande assyrier har sedan dess tvingats fly till olika länder runt om i världen för att leva i fruktan, samt kontinuerligt dränkas av orättfärdiga minnen och sår. Minnen och erfarenheter som onekligen ärvs från generation till generation tills världen hör deras röster och berättelser.

Den 13:e maj är från och med nu en historisk dag för oss assyrier, och hur beskriver man en historisk dag? Den saknar ord och kan endast bedömas efter handlingen bakom den. En beundransvärd handling har inte några tidsgränser och behöver inte heller särskilt stort utrymme, i detta fall endast ett samvete. Detta datum utgör dagen Behzat Bilek under en ceremoni i riksdagen, officiellt överlämnade ägarskapet till sitt hus och sin mark. Ägorna, som tidigare tillhört assyrier i byn Cimencik, valde Bilek att skänka till organisationen Seyfo Center i Holland.

Ceremonin som hölls i riksdagen var välbesökt och kommer aldrig att glömmas. 13 maj 2009 bär ett symboliskt värde för de miljoner assyrier runt om i världen som inte längre har sina rötter kvar i sina fäders jord. Ett symboliskt värde som kommer att stärka assyriska ungdomars självkänsla och identitet.

 ”Jag fick reda pÃ¥ att den mark som jag och mina bröder och systrar hade ärvt frÃ¥n min far hade tillhört de människor (assyrier) som blev massakrerade 1915. Den tillhör inte oss. Jag är en människa! Jag vill inte förlora mina mänskliga värderingar!” beskrev Behzat själv situationen.

Misstankarna bakom motiven är mÃ¥nga, lik misstankarna om mycket annat. Bland assyrierna verkar det vara för bra för att vara sant – kanske är misstänksamheten ett resultat av Seyfo? Vi vet alla att erkännandet av mordet pÃ¥ mer än en halv miljon assyrier har varit en av det assyriska folkets största huvudfrÃ¥gor. MÃ¥nga gÃ¥nger har det även hänt att andra viktiga frÃ¥gor berörande det assyriska folket har försummats i förhÃ¥llande till Seyfo. Mycket likt hur det assyriska folkets historia och kultur ofta försummats av omvärlden. Även om ett erkännande frÃ¥n den turkiska staten verkar ljusÃ¥r ifrÃ¥n var vi befinner oss idag, kan vi med all säkerhet pÃ¥stÃ¥ att vi har nÃ¥tt ett nytt skede gällande Seyfo.

Idag har mer än 18 länder erkänt folkmordet, till de länderna hör inte Sverige. Vi glömmer alltför lätt att en stat och dess styre inte utgörs av någon annan än dess invånare och deras röst. En ny kedja har skapats och ett 90-årigt tabu håller på att brytas om folkmordet 1915. Cirka 200 turkiska intellektuella har startat ett upprop och bett assyrierna och armenierna om ursäkt för det som hände 1915. Detta är ett tecken på att människorna förstår det som regeringen inte förstår.

Det finns olika typer av sår. Det finns de som orsakas av en mekanisk skada, men som inom tid läker. Det finns sår som lämnar ett spår bakom sig i form av ett ärr, och slutligen finns det de som skakar om själen och är så djupa att de aldrig riktigt läker. Vi hoppas innerligt att detta steg som tagits med tillbakalämnande kommer att leda till många läkta sår.