Folkmordsforskaren Gabriele Yonan förutsåg redan för åtta år sedan att ett erkännande av Seyfo skulle kunna komma till stånd i Sverige. Yonan jämförde med sitt hemland Tyskland och dess historiska vänskap med Turkiet. Tyskarna var dessutom upphovsmän till att Sultanen i Istanbul deklarerade ett heligt krig, Jihad, mot de kristna i riket. Det var ett tyskt påfund för att komma åt fienden. Men idag har tyskarna ändå kommit långt i fråga om armeniernas folkmord. Journalisten Augin Kurt, som var tolk vid Gabriele Yonans föreläsningar i Sverige, gör här en tillbakablick.

I början av december 2001 höll folkmordsforskaren och historikern Gabriele Yonan en serie föreläsningar i Sverige om Seyfo, som på den tiden var ett tämligen okänt begrepp hos den stora allmänheten. Ett av Yonans mest betydelsefulla verk är som bekant ” Den glömda förintelsen av assyrierna i Turkiet” .

I sina föreläsningar pekade hon på två viktiga aspekter kring Seyfos betydelse. Hon ansåg att Seyfo, som är en viktig del av vår identitet, förenar alla våra splittrade fraktioner kring en gemensam fråga. Det andra viktiga budskapet var att om Seyfo skulle komma att erkännas som folkmord så var det främst i Sverige som vi hade en stor chans.

Sitt eget hemland Tyskland hade Yonan inga större förhoppningar om. Tyskarna hade inte bara en historisk vänskap med turkarna under två världskrig. Det var dessutom tyskarna som uppfann termen Jihad, heligt krig i islams namn, för att uppvigla sina muslimska allierade mot fienden, dvs mot Frankrike och Storbritannien under första världskriget. Tyskland hade alltså för många skelett i garderoben för att rota i den känsliga frågan om 1900-talets första folkmord, menade Gabriele Yonan.

Men händelseutvecklingen gick mycket snabbare än vad man kunde ana då, 2001. Bara några år senare tog Tyskland viktiga steg framåt i frågan om folkmordet 1915. Faktum är att tyskarna är de enda som har kommit med en ursäkt. År 2005 bad tyska parlamentet Bundestag om ursäkt för sin roll i 1915 års massmord.

”Tyskland har ett särskilt ansvar att se till att armenier och turkar försonas, eftersom det tyska riket valde att förbise händelserna som utfördes av dess allierade under första världskriget” säger beslutet i fri översättning. Men detta gäller alltså bara armenierna, liksom fallet i 20-talet andra länder som erkänt armeniernas folkmord.

Nu när den svenska riksdagen har erkänt det assyriska folkmordet Seyfo som första land i världen, kan vi inte utesluta att andra länder följer i samma spår, så även Tyskland. Tyskarna har ju ändå visat en genuin vilja att erkänna och kompensera sitt eget folkmord mot judarna under andra världskriget. Det tyska exemplet brukar ofta användas som föredömligt i jämförelse med andra nationer som förnekar sina gamla brott mot mänskligheten.

Hur som helst har vi en intressant fas framför oss med ett viktigt erkännande i ryggen. Vi kan också glädjas över Gabriele Yonans ”profetia” att Seyfo förenar vår splittrade nation. Det framgår klart av våra interna kommentarer och reaktioner om man har följt rapporteringen i våra egna medier. Till och med hårdnackade gestalter som vanligtvis brukar hälla bensin på namnkonfliktens lågor, var väldigt sansade och inkluderande när de satt i tv-soffan och myste över erkännandet.

Att en och annan försöker ta åt sig äran över segern, trots dennes blygsamma insatser, det får vi bjuda på en sådan här dag. Seyfo är en viktig pusselbit i vår identitet som för vårt folk närmare. Och sådana faktorer bör vi vara rädda om i en tid när själva vår existens i vårt forna hemland Assyrien är hotad.

Augin Kurt
Journalist