Trots en 3-0 seger och fortsatt serieledning var det många suckar efter söndagens match mot IFK Timrå. Är det inte dags att supportrarna vaknar från önskedrömmen om att Assyriska, enkelt skall dansa sig igenom denna serie? Victor Esa tycker att läget kunde ha sett mycket värre ut.

En lättnadens suck hördes över hela arenan när domaren blåste full tid. Assyriska hade vunnit med 3-0 och spelarna kan möjligen få lite lugn och ro på sin semester. Måltorkan var över till slut. Efter att Andi Toompuu givit Assyriska ledningen gjorde Andreas Haddad två mål i andra halvleken och avgjorde denna tråkiga tillställning som officiellt kallades för ”match”.

Trots en serieledning och den bästa målskillnaden i serien var det alltså stor press på Assyriska idag. I Assyriska räcker det med två raka förluster för att paniken ska sprida sig. I Assyriska verkar ingenting räcka för att blidka publiken, och inte heller mig. Det räcker alltså inte med seger, och tydligen inte med serieledning heller. Inte ens en lagom stor vinst som dagens 3-0 verkar tillräckligt tillfredsställande. ”Vi måste SPELA bra också” var den vanligaste kommentaren från läktaren.

Vi måste nog vakna upp ur den här kollektiva önskedrömmen om att promenera genom hela serien. För nog verkade de höga kraven ha satt sig i spelarnas huvud. Under i princip hela matchen fick vi se ett Assyriska med stukat självförtroende. Kunnandet finns där ganska tydligt. Men när spelare som normalt spelar med ett och två tillslag på bollen börjar använda fyra fem tillslag innan bollen passas vidare, har nog självförtroendet fått sig en törn.

Det var nog tur att motståndet inte var av högsta klass idag. Inget illa menat mot IFK Timrå som förening, men kvaliteten fanns inte där idag. Assyriskas spel höll så lågt tempo och kvaliteten i passningarna var ofta av sån klass att det diskuterades huruvida vi på läktaren kunde göra bättre ifrån oss i det tempo som spelades idag. Assyriska hade visserligen det mesta av spelet inledningsvis, men det var ett skenbart övertag. Ett Timrå med giftigare anfallare kunde ha gjort både ett och två mål när det var som virrigast i försvaret.

Promenadtempot till trots var det ändå det obefintliga samspelet som störde mig mest i inledningen. Många fina intentioner på mittplan, men när straffområdet närmade sig tycktes pressen tynga ner huvudet under marken och bollen skickades överallt utom dit spelarna ville.
När ingenting verkade fungera tog matchens bästa spelare, Andi Toompuu, saken i egna händer. Eddie Moussa upptäckte att Toompuu var på en av många, numera patenterade, djupledslöpningar och lirkade fram bollen till honom på offensiv planhalva. Toompuu tog några steg och sköt bollen otagbart för målvakten. Målet hade en klart positiv effekt på det offensiva spelet. Speciellt anfallarna, för dagen Llumnica och Haddad, verkade klart mer aktiva. Firma Östlundh-Llumnica-Haddad hade flera fina kombinationer att avgöra matchen i slutet på halvleken men skärpan i avgörande passningen och i avsluten lämnade mycket att önska. Haddad blev nog dessutom bestulen på ett mål när linjemannen mycket tveksamt lyfte sin flagga. Dock skulle Haddad få sin revansch i andra halvlek.

Med en 1-0 ledning i ryggen äntrade spelarna planen med några procent högre självförtroende. Det var tydligt att Assyriska ville göra tvåan så fort som möjligt för att släcka den lilla gnista av hopp som Timråspelarna hade. Planen lyckades när Östlundh på frispark hittade Haddad som knoppade in den på ett nästan identiskt sätt som i ”Derby-della-Södertälje”. Efter målet var det en tidsfråga innan nästa boll skulle trilla in. För trots att Timrå stack upp eller alternativt bjöds på chanser så var inte, som jag nämnt tidigare, deras målspottare i form idag.

När nu Haddad äntligen brutit måltorkan hoppades publiken på att även Llumnica skulle hitta en oas i den öken han verkar vandra i. I ärlighetens namn var Llumnica spelmässigt bäste forward idag. Han hade fina chanser att göra mål, men det ville sig inte riktigt ännu. Formen är helt klart på väg, men ökenvandringen fortsätter över uppehållet för Xhevdet Llumnica.

Efter flertalet missade lägen för Assyriska kom så trean, med bara några minuter kvar, till slut. En fin crossboll av Bergman till Lorentzon som avvaktar perfekt tills hela laget fyller på bakifrån. Lorntzon släpper sedan bollen mästerligt till Östlundh, som gjort en precis löpning bakom backlinjen. Östlundh hittar sedan en fristående Haddad som inte kan göra annat än att peta in bollen i öppet mål. Så vackert. Så ENKELT. Det målet visade att Assyriska har en mycket bra kvalité när laget är som bäst. Sen att vi måste jobba på vår lägsta-nivå, som ibland sjunker lägre än Glocalnet, är en annan femma. 3-0 och publiken var tillfälligt tillfredställd. Man kunde till och med le lite när inbytte Malek Wartan missade ett gyllene läge att göra 4-0.

Men själva ”SPELET” var ju inte så bra. På presskonferensen klargjorde dock tränaren Peter Lenell att han var mer än nöjd med resultatet. Att spelarna kunde höja sig ett snäpp till efter två raka förluster. Att laget gör tre mål och släpper in noll. Detta trots att sju spelare saknades på grund av skador och avstängningar inför matchen. Aluspah Brewah anmälde sig sjuk på morgonen och utöver det fick ersättaren Gabriel Rhawi utgå med befarad hjärnskakning. Med andra ord saknades det hela NIO man som tillhör den A-trupp som spelat nu på våren.

Det är när jag hör detta det slår mig. Vad är det supportrarna begär egentligen? Att Assyriskas spel helst skall likna Barcelonas? Att Assyriskas spelidé är viktigare än resultatet? Men tänk efter lite grann nu. Visst är vi besvikna på Assyriskas spel. Vi kommer att fortsätta klaga på spelare och tränare, och det ska vi fortsätta med annars vore vi inte Assyriskasupportrar. Men jag minns faktiskt inte en match där motståndarna har varit bättre än Assyriska. Möjligen i bortamatchen mot Väsby där Assyriska gjorde en bedrövlig andra halvlek. Väsby och möjligen något lag till som spelat på samma nivå som Assyriska, men absolut inte bättre. Hade vi velat ha ett Assyriska som spelar som gudar men som låg i mitten av tabellen? Det är nog svårt att blidka 1600 ”Capellos” på läktaren. Ett bra sätt måste ju vara att hamna i samma plats i tabellen när säsongen är avslutad som Assyriska är i just nu. Det är bara att inse att läget kunde ha varit mycket värre.

BETYG:

Andi Toompuu                                            
Elias Merkes
Xhevdet Llumnica