”Det är bara 20 år som skiljer Seyfo och Förintelsen åt. Ändå behandlas dessa två mörka kapitel i världshistorien helt olika i Sverige,” skriver Riksförbundet med anledning av minnesdagen för Seyfo.

”Vi må aldrig glömma”, är en uppmaning som de flesta av oss instämmer i när det gäller folkmord. Men i verkligheten verkar denna inställning vackla beroende på vilket folkmord vi tänker på. 

Den 24 april för 98 år sedan gick startskottet för tre folkmord i det dåvarande Turkiet. Målet var tydligt och utförandet bestialiskt: assyrier, greker och armenier skulle utrotas för att skapa ett rent turkisk och muslimsk land. Därför hålls överallt i världen idag minnesceremonier  för folkmordens offer.  

Hur förhåller vi oss till dessa tre parallella folkmord mot assyrier, greker och armenier i Sverige?
Våra barn får läsa om Förintelsen i historieböckerna, men om de tre parallella folkmord i början av 1900-talet skrivs inget eller så omnämns de vagt. Vi skulle aldrig acceptera att den tyska staten  åtalar personer som talar om Förintelsen, att den aldrig skulle erkänna folkmordet, aldrig kompensera offren, att tyska barn skulle få läsa i skolorna att  att judarna begick förräderi. Just så agerar dagens turkiska stat. Författare, journalister och andra medborgare riskerar åtal om de talar alltför öppet om folkmorden. Statsmakten inte bara förnekar folkmorden utan arbetar aktivt för att motverka att andra stater erkänner dessa som ett historiskt faktum. Än idag i de turkiska grundskolorna läser barnen i historieböckerna att assyrier och armenier var förrädare som ingick pakter med fiendefolk.  

Turkiet är idag ett ett land som står och knackar på dörren till EU. Den svenska regeringen är en av de främsta supportrarna till ett turkiskt EU-medlemskap. Samma regeringsföreträdare beklagade mer eller mindre beslutet i Riksdagen år 2010 att erkänna folkmorden.  

Det är bara 20 år som skiljer Seyfo, folkmordet mot assyrierna,  och Förintelsen åt. Ändå behandlas dessa mörka kapitel i världshistorien helt olika i Sverige. 

Det är dags att vår regering talar öppet med Turkiet om att erkänna sin mörka historia. Det är dags att alla skolbarn i Sverige får läsa om folkmordet 1915. Det är dags att den svenska staten uppmärksammar årsdagen av Seyfo.  
Som ättlingar till människor som rycktes bort, som assyrier och svenskar vill vi helt enkelt se regeringen ta frågan på allvar. Turkiet ska erkänna och ta ansvar för sin historia precis som Tyskland gjorde efter andra världskriget.

Förbundsstyrelsen