Den 12 november 2014 kom ett mejl till Assyria TVs redaktion med följande innehåll:
”Bifogar här med ett brev som skickats ut till samtliga Assyriska föreningar och organisationer i Sverige.”
Att brevet även hade skickats till alla assyriska organisationer i Sverige antydde att innehållet måste vara något mycket allvarligt och viktigt. Mejlet var inte undertecknat av någon person, utan endast signerat ”Assyriska Idrottsföreningen i Norrköping”. Signaturen var densamma även i det bifogade brevet. Huruvida styrelsen för Assyriska Idrottsföreningen i Norrköping (AIF) stod bakom eller överhuvudtaget har kännedom om brevet är okänt. Jag utgår från att hela styrelsen och ordföranden Sait Nison står bakom brevets innehåll.
Brevet genomsyras av en illasinnad och grundlös kritik. Man påstår att Assyria TV endast bryr sig om Assyriska FF i Södertälje i sin rapportering, vilket är gripet ur luften och bygger på okunskap om Assyria TV:s minimala resurser. Av vilken anledning skulle redaktionen favorisera eller negligera en assyrisk lokalförening?
Anledningen till att AFF:s matcher bevakas är att Södertälje Arena där AFF:s hemmamatcher spelas ligger ett stenkast från Assyria TVs studio och att våra medarbetare bor i staden. De ekonomiska resurserna, som idag saknas hos Assyria TV, är helt avgörande för vilka områden och verksamheter som kan bevakas. Med den budget som Assyria TV förfogar över är det omöjligt att bevaka idrottsaktiviteter i Norrköping, Jönköping eller Göteborg (som anges i brevet), om inte varje resa finansieras av föreningarna.
I brevet jämför man Assyria TV med Aftonbladet TV och SVT. Det är ett bevis för den totala okunskapen kring våra resurser. Att grundlöst och obefogat komma dragandes med anklagelser är inte bara oseriöst, utan framför allt respektlöst mot de personer som ideellt söker driva Assyria TV.
Den 18 november 2013 skickade vi ett brev till alla assyriska organisationer och föreningar med uppmaningen att det är föreningarnas ansvar att i god tid meddela Assyria TV om sina aktiviteter. Vi kan nämligen omöjligt hålla reda på all verksamhet som görs runtom i landet eller i världen.
AIF har aldrig någonsin kontaktat vår redaktion gällande någon aktivitet. Ändå tar brevförfattaren till den stora trumman och ifrågasätter i brevet om Assyria TV verkligen är assyriernas röst i media bara för att vi inte har bevakat AIF:s framgångar.
Undertecknad sökte upp AIF:s ordförande Sait Nison och förklarade det orimliga i att rikta sådan kritik mot en redaktion som drivs med minimala resurser. Under samtalet har Sait Nison erkänt att han aldrig har skickat ett mejl eller ringt Assyria TVs redaktion med förfrågan om att bevaka AIF eller någon annan aktivitet i Norrköping. Då ställer man sig frågan vad syftet är med brevet?
Enligt Nison var meningen att skapa debatt kring Assyria TV. Det har vi i och för sig själva gjort flera gånger. I flera program som sänts har vi diskuterat förutsättningarna för TV-verksamheten och dess brister.
Sait Nison har dock en poäng i det han säger, att skapa debatt om viktiga organisationer inom assyriska rörelsen. Det är helt befogat att ifrågasätta och starta en debatt kring en fråga eller organisation. Att blunda och sopa problemen under mattan är ingen lösning. Man måste våga ta debatten om kontroversiella frågor oavsett om det berör Assyria TV eller en annan organisation inom den assyriska rörelsen.
Dock uppstår här en fråga om hur vi väljer ämnen som ska debatteras. Varför undviker assyriska profiler, framträdande personer eller organisationer att starta debatt om exempelvis följande frågor:
- Den 22 oktober 2014 rapporterade Assyria TV om en misstänkt förskingring alternativt trolöshet mot huvudman i AUDS, Assyriska Ungdomsdistriktet i Stockholm. Det handlar om en sexsiffrig summa som misstänks ha förskingrats. Varför har ingen assyrisk organisation, inklusive AIF, vågat skapa debatt kring detta?
- Varför undviker assyriska rörelsens intellektuella att debattera hur många miljoner fotbollen sväljer och vad den ger tillbaka? Borde man inte investera en del av miljonerna på exempelvis assyrisk skolor, forskningsinstitution om assyrisk historia, språk, litteratur och att uppmärksamma Seyfo?
- Varför mäter man framgångarna med att ta upp ett fotbollslag en division som AIF eller rädda kontraktet i Superettan som i AFF-fallet? Är dessa prestationer en framgång för vår folkgrupp?
- Det råder ett regelrätt folkmord på assyrier i Mellanöstern men assyriska rörelsen är apatisk, oenig och splittrad i små grupperingar. Varför vill ingen skapa debatt om detta?
- Hur kommer det sig att det fortfarande råder klanmentalitet i rörelsen som i decennier utgav sig för att vara en intellektuell och nationell rörelse?
- En avliden kvinna nekas begravningsceremoni av en kyrkostyrelse på grund av en gammal personlig konflikt. Varför vågar ingen organisation eller någon assyrisk profil ta upp detta? Vart tog civilkuraget vägen?
Man skulle kunna göra listan lång. Varsågod, starta debatt, det råder ingen brist på ämnen.
De senaste 15 åren har jag aktivt deltagit i debatten med mina artiklar på olika språk i tv-och radioprogram om assyriernas nationella frågor. I alla dessa år har jag följt händelserna på frilansbasis och inte varit aktiv i någon assyrisk politisk eller kulturell organisation. Att vara självständig och oberoende gav mig möjligheten att se och analysera händelserna utifrån, vilket är avgörande för att kunna förmedla verkligheten så som den är och inte ta hänsyn till det ena eller det andra. Detta har inte förändrats med min roll som redaktör för Assyria TV. Även i fortsättningen kommer jag återge verkligheten så som den är oavsett om detta handlar om förskingringsmisstankarna i AUDS eller kyrkans nekande av begravningsceremoni för en avliden kvinna.
Dagens moderna europeiska samhälle utvecklades tack vare yttrandefrihet och en fri debatt. Detta är förutsättningar för att avslöja missförhållanden och hitta lösningar till samhällsproblem. För att bli av med den unkna klanmentaliteten, bynationalismen och utvecklas som folk och politisk rörelse måste vi börja se verkligheten, våga prata om tabubelagda ämnen och inte vara rädda att sätta våra problem under lupp.
