Insändarskribenten Konstantin Sabo diskuterar frågan vem som har den legitima rätten att företräda oss samt argumenterar för bildandet av ett eget parlament med rätten att företräda vårt folk.
Maotbo – Ett eget parlament
Den gemensamma utgångspunkten – grunden till en nationell identitet
Vem skall ha rätt att företräda oss och våra intressen? Hur skall denna rätt [till makten] utövas legitimt och tillförlitligt? Hur skall denna rätt leda till att makten delas, utövas och kontrolleras så att den uteslutande tjänar vårt folk och den gemensamma utgångspunkten, dvs. de element och band som binder oss samman samt gör oss till ett folk. Denna diskussion avseende rätten till makten har varit föremål för en mångårig debatt bland vårt folk.
I modern tid har rätten till makten sin grund i bildandet av den moderna nationalstaten och de bakomliggande idéerna. För vårt folk har diskussionen om rätten till makten i modern tid tagit formen av en strategi för överlevnad. Därtill har utvecklingen och användandet av rätten till makten för vårt vidkommande under århundraden hämmats av en våldsam och fientlig omgivning. Till detta har även en nedmontering av vår nationella identitet medfört att möjligheterna och villkoren att utveckla samt skapa en talför, gemensam och dynamisk utgångspunkt för vårt folk varit obefintlig.
Detta har så småningom medfört att vi som folk, till följd av en repressiv statsmakt biträdd av en fientlig omgivning i vårt hemland, tvingats in i små och betydelselösa enklaver med en omfattande laglöshet och en obefintlig infrastruktur. Utmärkande för dessa områden var, innan vårt folk fördrevs därifrån, det ständiga våldet, segregationen och diskrimineringen riktat mot vårt folk. Diskrimineringen innebar exempelvis att vi som folk förbjöds att bedriva undervisning i egna skolor varför språkutvecklingen och det kulturella utbytet helt avstannade i dessa områden. Detta förbud är i kraft än idag.
Exodus – den stora utvandringen
Sedan grundandet av den moderna nationalstaten har det gränslösa lidandet ständigt gjort sig påmint och varit en del av vardagen för vårt folk. Detta lidande har i synnerhet under Folkmordet Seyfo 1915 och under 1900-talets mörkaste period inte bara medfört till en utrotning av vårt folk, utan de få överlevande har berövats deras frihet och rätten till att bygga upp samt utveckla vårt hemland.
Som en konsekvens av Seyfo 1915 och i linje med den diskriminerade lagstiftningen som följde har vårt folk förbjudits att skapa en stark gemensam utgångspunkt med en evig nationell identitet. Folkmordet Seyfo 1915 och förbuden att skapa en nationell identitet har till syvende och sist kommit att leda till ett oändligt missbruk inom vårt folk av rätten till makten. Denna rätt [till makten] har tagits och utövats av främlingar, ibland på egen hand och ibland i maskopi med våra landsmän. Med facit i hand har denna maktutövning som regel, utan undantag, varit till nackdel för vårt folk. Syftet har varit att splittra och härska över vårt folk.
I takt med en eskalerad våldsanvändning med utgångspunkt i Islam, intolerans och inskränkning av rättigheter samt en rättsosäkerhet i Mellanöstern, har detta till slut tvingat vårt folk att fly vårt hemland in i en Exodus. När tillfälle och möjlighet fanns för vårt folk att fly undan diskriminering, trakasserier, rasism och systematiska mord har detta skett i en lavinartad fart. Till följd av de nämnda omständigheterna har den gemensamma utgångspunkten minskat i betydelse då vårt folk har splittrats över hela världen.
Som en konsekvens av vårt folks flykt från vårt hemland är splittringen och uppluckringen av den gemensamma utgångspunkten total. De splittrade delarna av vårt folk, ofta under ett tveksamt ledarskap, brottas med interna stridigheter, korruption och maktmissbruk. Dessa ”ledare” är ofta självutnämnda eller har utsetts för att det gynnat vissa grupperingar. Många av dessa ”ledare” saknar de ledaregenskaper som krävs för att leda vårt folk. Denna brist har inneburit att den gemensamma utgångspunkten år efter år decimeras för att tillslut nedmonteras.
Situationen för vårt folk idag – 2013
En Exodus från Hemlandet medför givetvis att den gemensamma utgångspunkten och den nationella identiteten försvagas. Följaktligen blir det ytterst vanskligt, p.g.a. den repressiva politik som drabbat vårt folk, att återuppbygga den gemensamma utgångspunkten som under århundraden försvagats och nästintill raderats från vårt folk.
Som en konsekvens av det ovannämnda är dagens situation alarmerande och oroväckande. Vi är splittrade med en nedmonterade nationell identitet. Därför är det tyvärr möjligt – för i princip vem som helst – oavsett förutsättningar, ledaregenskaper eller förmåga att arbeta för de nationella frågorna att iklä sig rollen som ledare eller talesperson för vårt folk. Utnämningar av våra ”ledare” har skett helt och hållet utan att folket har valt vederbörande till ledare eller talesperson.
Mot bakgrund av detta råder idag en uppgivenhet hos folket mot de som utger sig för att vara våra ”ledare” eller ”representanter”. Det har dessvärre gått så långt att illasinnade regeringar aktivt arbetar och propagerar för att vissa individer skall företräda vårt folk i sammanhang som passar dessa regeringars politiska agenda. Exemplen är många där enskilda individer, med hjälp av främmande regeringars stöd, seglat upp som ”ledare” för vårt folk helt utan folkligt stöd. Detta har förstärkt den stereotypa bilden av dessa ”ledare” varför många frågetecken ofta förknippas med dessa individers agerande. Inte sällan figurerar rykten att de mottagit stora summor pengar från regeringarna som stödjer dessa ”ledare” i implementeringen av en för staterna gynnsam politik, men destruktiv för vårt folk.
Maotbo – ett eget parlament.
De beslut som vi fattar i livet styrs av viljan och intresset att genomföra uppsatta mål. Frihet och enighet är mål som utgör fundamentet i vårt folks nationella identitet. Det redskap som krävs för att förverkliga visioner till verklighet är politik. För att kunna förverkliga visioner krävs uppoffring, målmedvetenhet och uthållighet.
Vi som folk har viljan och intresset att utse samt företrädas av legitima och kompetenta representanter med en stark känsla för den gemensamma utgångspunkten, dvs. vår nationella identitet. Legitimiteten för dessa representanter kan bara grundas i stöd från folket genom allmänna och demokratiska val. Legitimiteten för representanterna ökar i takt med antalet som stödjer den gemensamma utgångspunkten och representanterna. Följaktligen ökar vår gemensamma styrka och betydelse med antalet som stödjer legitima och kompetenta representanter för den gemensamma utgångspunkten, dvs. vår nationella identitet.
Med grund i en världslig naturrätt, som vi som ett folk äger, har vi den historiska plikten och rätten att bilda ett eget parlament: Maotbo, den stora församlingen.
Maotbo skall uteslutande tillvarata och representera den gemensamma utgångspunkten som vårt folks nationella identitet bygger på. Maotbo skall i alla sammanhang vara öppen för vårt folk, stärka den nationella identiteten och vår nation. Maotbo skall tillse att vi är ett fritt folk med talföra representanter samt att vi stärker våra sociala-, politiska- och språkliga rättigheter. Maotbo skall arbeta för att stärka vår kultur och tradition med grund i ett jämställt, modernt och tidsenligt förhållningssätt mellan kvinnan och mannen. Maotbo skall arbeta för att utbildningsnivån bland vårt folk ökar och stärks.
Undertecknad uppmanar genom detta dokument att alla berörda ödmjukt sträcker ut sina händer till samtliga bröder och systrar med olika politiska uppfattningar bland vårt folk. Undertecknad vädjar att ni gräver ned stridsyxan och hoppas, med en utsträckt hand, att alla med olika uppfattningar i dessa svåra tider sträcker ut sina händer till varandra och ser det stora i att ju fler vi är som stödjer Maotbo, desto starkare blir vår gemensamma utgångspunkt och nation.
Maotbo är vår legitima och rättmätiga representant att företräda vårt folks framtid.
I Maotbo skall syrianska, assyriska, kaldeiska och maronitiska representanter, utan något krav på någon union, genom en gemensam röst företräda vårt folk samt den gemensamma utgångspunkten. Ledamöterna i Maotbo skall välja en talman som tillika är talesperson för de legitimt valda representanterna att företräda vårt folk. Därtill skall en dynamisk styrelse utses att ansvara för verkställigheten av besluten som fattats av Maotbo.
Maotbo skall ha sammankomster en gång i månaden eller de antal extra sammankomster situationen och behovet kräver samt att samtliga sammankomster, omröstningar och debatter skall sändas via olika mediekanaler.
Maotbo skall initialt ha sitt säte i Stockholm, Sverige. Genom Sveriges riksdags försorg skall debatterna hållas i Sveriges riksdags andra kammare. Invigningen och öppnandet bör ske genom att Sveriges riksdags talman håller ett tal innan Maotbos talman håller det historiska första anförandet inför den sammankallade Maotbo.
Till denna historiska dag och invigning av Maotbo skall Sveriges statsminister och företrädare från övriga riksdagspartier inbjudas, ambassadörerna från de nordiska länderna samt från USA, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Schweiz, Spanien och Nederländerna, Grekland, Cypern och Armenien samt den Europeiska unionens representant i Stockholm.
För oss människor är det naturligt att unna sig illusioner om tro och hopp. Som människor är vi också benägna att blunda för en smärtsam sanning och låta oss luras in i en dvala av likgiltighet. Dessvärre förvandlar likgiltigheten oss till enkla människor utan drömmar och visioner.
Kommer historien ännu en gång att kräva en avgrund för att vi som folk skall ta vårt förnuft till fånga för att söka frihet och enighet?
För oss som folk, oavsett den smärta det kräver, är vi trots allt villiga att stärka den gemensamma utgångspunkten, dvs. vår nationella identitet. Med en förtröstan och tillit till vårt folks bästa undertecknar jag härigenom detta upprop avseende grundandet av Maotbo.
Konstantin Sabo