I flera år har assyrier (som också kallas syrianer och kaldéer) försökt göra sina röster hörda i de båda Public Service företagen Sveriges Television och Sveriges Radio. Public Service betyder i allmänhetens tjänst. I dag finns det över 70 000 assyrier i Sverige. Över 22 000 hushåll som betalar licensavgiften till Radiotjänsten. Assyrierna har det senaste tjugo åren betalat ca 800 miljoner kronor, i dagens penningvärde, i licensavgifter.

Nu har vi fått nog! Varför ska vi betala när SR:s och SVT:s rapportering inte är allsidig och bygger på eget journalistiskt arbete?

Exemplen på händelser som bland andra Aktuellt, Agenda och Ekot också borde rapportera om är många. Det senaste är de pågående massakrerna på vårt folk i Irak. Flera internationella rapporter berättar att vår existens i Irak snart har eliminerats. UNHCR skriver i sin senaste rapport att åtminstone 44 % av de irakiska flyktingarna i Syrien är kristna assyrier.

Den välansedda brittiska tidningen The Guardian har ägnat flera sidor Ã¥t den pÃ¥gÃ¥ende etniska rensningen pÃ¥ kristna assyrier i Irak. I gÃ¥r var framsidan av New York Times täckt med tidningens toppnyhet om förföljelsen av kristna i Irak, vilket ocksÃ¥ gick att läsa i tidningens internationella upplaga The International Herald Tribune. Även BBC gjorde sitt jobb och följde upp. Men svensk Public Service fortsätter att tiga.

När assyrier ringer till SR:s och SVT:s redaktioner för att klaga fÃ¥r de till svar att inget har stÃ¥tt i nyhetsbyrÃ¥erna AP och Reuters. Public Service bolagens redaktörer anser alltsÃ¥ att nyhetsmaterial ska hämtas hos AP och Reuters. SVT och SR redaktörer tycker att deras utrikeskorrespondenter och utrikesexperter ska översätta andras texter och uppgifter i stället för att göra sitt jobb – vara journalister. Översätta kan vi göra själva!

Det var utrikesnyheter. Nu till inrikes.

Varje gång vi har haft demonstrationer, till och med när hundratals av oss gått de tre milen från Södertälje till Stockholm för att manifestera förtrycket på oss i Turkiet har det nonchalerats av SR och SVT.

Händelsen i stadsdelen Ronna i Södertälje den 11 september i fjol är kanske det mest flagranta beviset på SVT:s och SR:s diskriminering av oss. När drevet var i gång blev vi, nästan av alla redaktioner, utmålade som en hop kvinnoförtryckande Sverige-hatare.

När sedan rättegången mot den ene av de unga männen som åtalats hölls var det inga etniska svenska reportrar på plats överhuvudtaget. Kommersiellt finansierad media kan och får välja att inte närvara. Det kan inte Public Service, i alla fall inte om vi ska vara med och betala reportrarnas löner. Sanningen om vad som egentligen utlöste de så kallade Ronna-kravallerna kom fram, men SR och SVT var inte på plats för att rapportera den.

SR har en egen, liten, assyrisk (syriansk och kaldeisk) redaktion, Qolo. Programmet har dock från att ha varit populärt och innehållsrikt decimerats till att översätta icke-assyriska inrikesnyheter som inte intresserar den assyriska lyssnarkretsen överhuvudtaget. Framträdande assyrier med intressanta åsikter har heller inte kommit till tals. Tidigare har vi också kunnat lyssna på Qolos utrikeskorrespondenter men de är borta.

En annan orsak till att vi tröttnat är en sÃ¥dan ”enkel” sak som vÃ¥ra högtider. När Ramadan inleds intervjuas svenska muslimer. När vÃ¥r fasta eller pÃ¥sk inleds görs det inga inslag.

Varför ska vi betala licenser när de flesta av oss har slutat titta på SVT och lyssna på SR? Varför ska vi betala licenser när våra landsmän slaktas i Irak utan att SR och SVT bryr sig om att rapportera om det?

Den som inte anser att Public service tillgodoser deras legitima intressen kommer i framtiden inte att betala licensen. Skyldigheten till att betala licensen måste ses över, kriterierna för betalningen av den måste ses över. Att inneha en tv-apparat är inte samma sak som att titta på SVT, och detsamma gäller för radioapparater.