I S:t Jacobs av Nsibin katedral i Södertälje sysselsätts äldre assyrier med olika aktiviteter. Verksamheten har blivit ett andra hem för många.

”Jag har blivit tio år yngre sedan jag började på Ikoro.” Så uttryckte sig en av dem som deltar i dagverksamheten Ikoro (Respekt) i katedralen. Allt började för snart tre år sedan och eldsjälen i verksamheten är Rabita Kerimo.

– Vi hade den första samlingen den 19 april 2012. Då deltog elva personer. Nu är det 130-140 som åtminstone någon gång varit med. Alla kommer naturligtvis inte varje gång.

När Hujådå tittar in är ett trettiotal äldre assyrier samlade. Oftast brukar det vara fler. Nästa måndag görs en utfärd till Norsborg med 65 deltagare.

– Vi tyckte att det finns en hel del verksamhet bland vårt folk för barn och unga, berättar Kerimo. Men de äldre blir ofta försummade. Så vi startade Ikoro. Och det blev snabbt populärt.

Ikoro samlas fyra gånger i veckan. Från måndag till onsdag är det program, medan torsdagen ägnas åt fri samvaro. Deltagarna brukar komma 12-tiden, Kerimo välkomnar alla med en kram och 12.30 börjar programmet med att hon förmedlar nyheter från Sverige och världen. Många av deltagarna är analfabeter och många förstår inte svenska så det här är ett sätt att hålla dem uppdaterade om vad som händer i Sverige.

– Vårt program varierar en hel del, förklarar Kerimo. Vi har föreläsningar om olika ämnen. På måndag är det alltid bingo. Vi spelar olika spel som Memory för att hålla deltagarna psykiskt alerta. Vi har också gympa och dans.

Samlingarna avslutas då deltagarna 15.45 går till gudstjänsten i kyrksalen. Kerimo berättar att stämningen är avslappnad och tillåtande och deltagarna berättar ofta om sina erfarenheter.

– När man frågar dem hur deras liv har varit säger de ofta att det har varit som alla andras. Men när de sedan berättar kan det handla om verkligt dramatiska saker. Ibland gråter vi tillsammans då någon delar en smärtsam upplevelse. Men vi skrattar betydligt oftare.

En som deltar i Ikoro nästan varje dag är Bahia Tasel, som är 67 år. Hon var 26 år när hon kom till Sverige. Då var hon analfabet. Hon lärde sig läsa och skriva här.

– Ikoro betyder mycket för mig, säger Tasel. Här träffar man folk med olika bakgrund och i olika åldrar. Vi gråter tillsammans och vi skrattar tillsammans.

Hur skulle dina dagar se ut om Ikoro inte fanns?

– Det skulle vara tråkigt. Man håller sig frisk och pigg då man träffar andra och inte behöver känna sig ensam.

Emel Kasomelke, 67 år, håller med.

– Om jag inte gick hit skulle jag nog bara sitta hemma på dagarna och lätt bli lite deprimerad. Jag är inte den som går runt på stan. Det är roligt på Ikoro, här träffar man andra och tiden går fort.

Ikoro är tänkt för alla över 60, men det finns också yngre med. Den äldsta deltagaren är 94. Tyvärr har verksamheten inte fått ekonomiskt stöd av kommunen trots att flera politiker inför valet var på besök och berömde den.

Läs mer på Ikoros hemsida: www.ikoro.se