Zvezdan Milosevic är backresen som försvarde Assyriskas färger 1993-1994. Nu är han tillbaka i föreningen som huvudtränare. Hans första uppgift är att ta klubben tillbaka till Allsvenskan. Det är ingen uppgift han räds, utan han är väl medveten om vilka bitar som måste fungera för att lyckas. Förutsättningarna för att vinna serien har väl aldrig sett bättre ut. Till sitt förfogande har Zvezdan en ny arena, en starkare organisation och ett på pappret slagkraftigare lag än förra årets ”allsvenska” upplaga. Det återstår att se om flytet infinner sig.

Efter den historiska säsongen förra året var jag delvis glad åt all uppmärksamhet som Assyriska fick i media, men framför allt var jag besviken över det sportsliga fiaskot. Att man inte satsade allt man hade när man äntligen var i fotbollens finrum var svårt att förstå. Tränarvalet visade sig vara en mycket långsökt chansning som inte alls passade ihop med spelarna. Men när styrelsen deklarerade att målet denna säsong var att gå upp direkt så köpte man sig lite extratid hos fansen i alla fall. När så föreningen presenterade Zvezdan Milo-sevic som tränare fick jag ännu ett gott intryck. Med en tränare som har ett förflutet som spelare i Assyriska har man åtminstone en tränare som borde kunna föreningen ut och in. Lägg till att många av spelarna har ett år av allsvenskt tempo och rutin i sig så förstår vem som helst att förväntningarna i år är större än någonsin. Trots ett pressat schema gav Zvezdan Milosevic en exklusiv intervju för att stilla alla AFF supportrars tålamod.

Har du hunnit bli varm i kläderna?
– Jo, absolut! Vi har kommit igång ordentligt och allt börjar falla på plats nu.

Är du nöjd med spelarmaterialet?
– Det ser onekligen intressant ut, och om truppen förhåller sig någorlunda skadefri är vi definitivt däruppe och slåss om de tre första platserna.

Hur bedömer du chanserna att nå styrelsens mål och assyriska folkets förväntningar?
– Det skulle inte förvåna mig om vi når målet, men fler saker måste ändå falla på sin plats. Spelarna måste ta till sig mina instruktioner, mitt spelsystem och mitt sätt att tänka. Truppen måste hålla sig frisk och till sist måste man ha lite flyt också.

Menar du att det saknas bredd?
– Nej, snarare spetsegenskaper. Om man i en lång serie har ca 15-16 spelare med samma ”spetsegenskaper” så förstår man att det inte är mycket att laborera med.

Vad tycker du om träningsmatcherna?
– Med våra förutsättningar där vi har många nya spelare, nya tränare och nytt spelsystem så har vi lyckats väldigt bra. Framför allt tänker jag på prestationen, inte resultatet. Visst kan man vinna enstaka matcher och samtidigt prestera dåligt, men i längden visar det sig ohållbart.

Kan du jämföra förra årets lag med årets? Kan vi möjligen dra någon nytta av förra säsongen?
– Vi borde kunna dra nytta av det. All erfarenhet, positiv eller negativ, är bra om man kan lära sig av den. Dessutom ska vi ha nytta av de spelare som var med förra året genom att jag som ledare och nya spelare ska kunna ställa högre krav på dem. De ska ta ansvar och visa vägen för de andra på plan.

Publiken tror ju alltid att styrelsen ligger bakom vissa beslut på planen, som att påverka laguttagningar bland annat. Kommer du att stå emot trycket när det blåser snålt?
– Ja, det där är inga problem. De som känner mig vet att jag inte låter någon lägga sig i mitt arbete. Helt uteslutet, det kan jag lova. Styrelsen har inte alls visat sådana tendenser, och jag tror inte man anställer någon för att göra ett jobb och sedan ändå göra som man själv vill. Men skulle någon göra det, lämnar jag hellre min arbetsplats. Det handlar om förtroende helt enkelt. Den dag jag inte har styrelsens förtroende ska dom låta mig gå.

En anfallare som kämpar för laget men som inte producerar mål eller en egoist på plan men som gör mål? Vilken väljer du?
– För att en anfallare ska lyckas måste han vara lite egoist. Men egoismen ska nyttjas för lagets bästa och inte för egen vinning. Det måste vara balans för att egoism med måtta kan faktiskt vara till fördel för laget. I mitt lag har man gjort sitt om man sätter sig själv före laget, förutsatt att spelaren fått en chans att ta till sig kritiken och men ändå struntat i den.

En uppgift för ledningen som jag tycker har missats tidigare år är den mentala biten. Att hålla större delen av spelarna nöjda och delaktiga och verkligen samhörighet. Görs det något åt saken i år?
– Det här är en ganska stor och viktig fråga, en helhetsfråga i ett ledarskap egentligen. Jag vet inte hur det har jobbats tidigare år men så som jag vill att föreningen ska jobba, och som man kanske inte är riktigt vana vid, är att vi ska vara konsekventa i våra beslut. Det ska finnas en röd tråd, en linje som man följer oavsett. Vi ska inte låta oss påverkas från individ till individ eftersom man förr eller senare kommer att hamna snett. Man måste få individerna att följa sitt koncept. Och mitt är att få alla att tänka och dra åt samma håll. Kanske har man underskattat betydelsen av spelarna som inte varit aktuella för spel i startelvan. Men i längden är det de som påverkar stäm-ningen i truppen väldigt mycket. Det är de som alltid ger sitt yttersta fast dom inte spelar och däri ligger själva poängen. Poängen ligger inte bara i de som spelar, utan de som inte spelar men ändå är en viktig del av truppen. Dom ska ställa upp och träna fem dagar i veckan och inte spela match, kanske sitta på bänken eller kanske inte ens det. Därför ska vi visa uppskat-tning och respekt mot de som inte får mycket speltid och därmed då dem att känna sig delaktiga i arbetet mot det gemensamma målet. Storheten i ett ledarskap är att göra de ”små” till dom stora. Sen finns det fakta jag inte kan göra något åt… det är elva spelare som spelar, så enkelt är det.

Är en 4-3-3 uppställning ett förklätt 4-5-1? Är detta egentligen bara en sifferlek?
– Det är definitiv en sifferlek. Det beror helt på vilka spelare som spelar i dom olika positionerna. Men någonstans måste det finnas ett grundsystem att utgå ifrån.

Är du en aktiv eller passiv coach?
– Definitivt aktiv. Byten måste inte ske mellan 65:e och 85:e minuten. Jag byter efter tio minuter om jag ser att något är fel.

Vilket/vilka lag ser du som största hoten i årets Superettan?
– Jag brukar inte koncentrera mig så mycket på andra lag. Jag tycker att vi själva, som förening, är största hotet mot oss själva. Det är viktigt att vi, ledare, spelare, styrelse och publik inser att alla som brinner för Assyriska måste dra åt samma håll för att vi ska lyckas. För på samma sätt som vi är vårt största hot kan vi vara vår största tillgång.

När anser du att en spelare har fått en ”ärlig” chans att slå sig in i startelvan? Är det ett inhopp? Flera matcher från start?
– Det är enligt mig många som har fel inställning när det gäller det här med ”en ärlig chans”. Vi får aldrig glömma bort att vi tränar fem dagar i veckan, två gånger om dagen. Det betyder tio timmar av ”ärlig chans” i veckan. En match är inte ett tillfälle där vi ska ge chansen till någon. En match är ett tillfälle där vi ska prestera. Chansen har man haft under veckans gång. Vi har inte råd att ge ”ärlig chans” på matcher, där är det prestation som gäller. Matcher är något som går in i historie-böcker, räknas in i aktuella tabeller och maratontabeller o.s.v. Det här är ingen social verksamhet, där jag kan ta hänsyn till någon bara för att var schysst. Som jag ser det är det upp till spelaren att övertyga mig under veckans gång.

Vem tror du får sitt stora genombrott i Assyriska i år?
– Dom flesta har låst sig vid de namn som kommer från stora lag som Djurgården, Hammarby eller AIK. Och visst har de spelarna mycket talang, men de som visat framfötterna mest är de som kommit från lägre divisioner och då menar jag främst Andi Toompuu och Mattias Bulun. De två tror jag får sitt stora genombrott i år.

Assyriska har oftast saknat en typisk ”måltjuv”, någon som kanske inte är med i spelet så mycket men ändå petar in bollarna. Ser du någon sådan spelare i truppen?
– Egentligen inte, förutom Göran Marklund möjligen. Han är så nära man kan komma, fast han är ju mycket mer med i spelet än den ”vanliga” måltjuven. Håller han sig frisk så behöver vi inte vara oroliga. Marklund är verkligen bland dem bästa som finns med sin teknik och intelligens på plan. Jag hävdar att han håller högre nivå än allsvenskan.

Sedan Mikael Borgqvist slutade har jag saknat hans spelartyp i laget. En hårdarbetande inner-mittfältare som ”smäller på”, vinner bollar och är dessutom nästan lika bra offensivt som defensivt. Fansen hoppas på en fullgod ersättare…kan du lugna fansen?
– Inte riktigt på det sättet. Men jag tycker att vi ersätter det med karaktär på våra spelare på det sättet att vi är aggressiva i vårt försvarspel samtidig som vi är tekniskt skickliga. Den spelare du pratar om handlar mycket om karaktärsdrag och den personen finns inte i laget i år, inte vad jag sett hittills. Närmast kommer du faktiskt i vår förstemålvakt, Erland. Men han är ju tvyvärr för långt ifrån situationerna för att kunna påverka. Så vad vi får göra är att flera personer får agera och bidra med den aggressiva och tekniskt skickliga fotbollen tillsammans.

Har du hunnit titta på juniorerna något?
– Nej, men Zoran (Babic, assisterande tränaren. red.anm.) har varit och tittat när de spelat. Och är det så att det finns en ”oslipad” diamant bland dem, så kommer det rekommendationer från deras ledare.

Vad tror du är anledningen till att unga spelare i Europa spelar i sina respektive högsta ligor tidigare än i här i Sverige?
– Man kan ju prata mycket och länge om att de t ex saknar vissa spetsegenskaper. En 16-17 åring är sällan tillräckligt stark och är dem det är de sällan snabba eller tekniska nog. Enkelt uttryckt så är man nog bara sämre här än i övriga Europa.

Vad tror du är anledningen till att Assyriska-fostrade Kennedy Bakircioglu (och för all del Sharbel Touma) inte fått chansen i A-landslaget ännu? Då tänker jag främst på att ovannämnda spelare spelar regelbundet i ligor högre än den allsvenska. Medan spelare som Tobias Hysén eller Mathias Jonsson m.fl för det mesta är kallade, trots prestationer mot klart svagare motstånd.
– Det vore för enkelt att säga bara för att dom kommer från en annan bakgrund. Det skulle kunna ha lite med det att göra med tanke på skillnader i mentalitet o.s.v, men vi har absolut inte råd att tänka så. Jag tror att det handlar mycket om det defensiva arbetet eller snarare avsaknaden av den. Man skulle väl aldrig se Kennedy i samma uppoffrande defensiva arbete som till exempel Mathias Jonsson som du nämnde. Jonsson är en forward/offensiv mittfältare men har lika mycket defensivt ansvar som vilken försvarare som helst. Och det är så svenska landslaget bygger upp sin taktik. Där finns bara plats för en som showar, Zlatan.

Och till sist… vad tror du om Sveriges chanser i VM?
– Jag tror inte på Sverige för att jag inte tycker att dom är tillräckligt bra. Men det har jag ju tyckt de senaste tio åren och ändå har man gjort bra resultat, sett till materialet. Men jag tror inte de går vidare från gruppspelet. De har lättare för lag som i VM-2002 där de slapp vara bollförande lag. Att man underskattar Paraguay visar att man kanske fått för höga tankar om sig själva. Jag tror på en VM-final mellan Tyskland och Brasilien.