De är riktiga höjdare när det gäller fotbollskonster, men de är inga större stjärnor på att uttrycka sig på assyriska. Andreas Haddad och Gabriel Ucar har av naturliga skäl inte haft goda förutsättningar att lära sig det assyriska språket. Men att leva i Södertälje och spela för Assyriska har givit dem en tankeställare.
Varje dag har de ställts inför situationer där de önskat att de kunde behärska språket bättre. Båda kände att de måste göra något åt situationen, men det var Andreas som tog tag i saken.
– Min fru gör sitt bästa med att lära mig snacka assyriska, men det är inte alltid hon hinner. Därför tänkte jag att jag måste ta tag i det själv. Jag pratade med Metin (Tasci, sportchef i för Assyriska, red.anm.) och sa att han måste hitta någon kurs till mig. Jag vill verkligen lära mig assyriska fullt ut, berättar Andreas när jag möter honom och Gabriel på Assyriska Riksförbundets kansli.
– Det är många situationer jag kan berätta om, men häromdagen kom det fram en ung kille till mig efter träningen och ville prata. Det gick bra så länge han pratade svenska, men när han växlade mellan svenskan och assyriskan, som är så naturligt för dessa ungdomar, stod jag där som ett frågetecken. Ungdomarna ser oss som assyrier och blir förvånade när vi inte kan svara dem på deras, eller vårt språk. Därför är jag här, förklarar Gabriel Ucar.
Sait Yildiz, som tagit på sig uppdraget att lära ut talspråket till Andreas och Gabriel, tycker att det är väldigt inspirerande och är stolt över att spelarna själva har tagit ett sådant initiativ.
– Spelarna visar på det här sättet att de tar ansvar för att hålla språket vid liv och samtidigt söker de sina rötter. De är båda förebilder för många unga assyrier som ser upp till dem vill följa i deras spår, berättar Yildiz entusiastiskt.