Afram Kourie har alltid ställt sig bakom talesättet; ”du måste veta vem du var igår, för att kunna vara dig själv imorgon”. Han gör det desto mer efter att ha läst antologin Om assyriers, araméers, kaldéers, syriers ursprung.

Jag blev erbjuden en bok i våras för att jag hyser ett enormt intresse för frågan om vår identitet och historiska bakgrund. Den skulle jag få gratis, men bara om jag lovade att skriva en recension när jag läst ut den. Boken är en antologi med ett lockande samlingsnamn; ”om assyriers, araméers, kaldéers, syriers ursprung”. Den består av nio vetenskapliga artiklar skrivna på ett relativt avancerat akademiskt språk som inte bör vara ovant hos den universitetsstuderande.

Artiklarna är skrivna av en rad författare alltifrån seklet innan det föregående till och med idag. Då jag insåg detta vid första anblicken när jag bläddrade igenom boken slogs jag av en längtan att läsa. Här fanns nämligen artiklar från 1800-talet, med en hel annan utgångspunkt och kanske från en tid med färre politiska intressen inblandade. Boken inledds traditionsenligt med förord dock för ovanlighetens skull två stycken. Den ena är skriven på svenska av Ulf Björklund och den andra på syriska, med latinska bokstäver av Jan Bet-Sawoce.

Boken som är knappt 200 sidor inleds med ”De moderna assyrierna -namnet och nationen”, av professor Wolfhart Heinrichs verksam vid Harvard universitetet och artikeln är skriven 1993. Den berör den assyriska återgången till självbenämningen ”assyrier” om sig själva. Assyrier hade slutat kalla sig själva för assyrier av en rad anledningar dels på grund av dess negativa klang som kommer ur bibeln. Men också för att ”assyrier” kom att förknippas med ”kristen” i ett dominant islamistiskt område, och begreppet blev av den anledningen hotat.

Första artikeln åtföljs av en som är skriven redan år 1871 av Theodor Nöldeke, professor i orientaliska språk vid universitetet i Strassburg. Artikeln heter ”Assyrier, syrier, syrer” och berör olika argument för att assyrierna kallades för syrier av greker och andra intilliggande nationer. Men även att assyrier själva anammade begreppet syrier.

I samma artikel stöter man på ett intressant begrepp. När författaren talar om filistéerna och deras assimilering hos assyrierna, benämner han processen med att filistéerna ”arameriserats”. Författaren syftar på araméernas mera vedertagna assimilering bland assyrier och använder det här för en identisk process dock med ett annat folkslag.

Även en etymologisk förklaring för ordet Syrien ges i denna artikel, där författaren argumenterar för att Syrien är en direkt härstamning från syrier och slutligen assyrier. Ytterligare en intressant synvinkel på dåvarande mellanöstern ger författaren. Alla småbenämningar som brukar nämnas i samband med den assyrisk nationella dominansen som araméer, fenicier, kaldéer, babylonier etcetera levde kvar under dominansen, fastän innebörden ändrats. Dessa olika fraser som tidigare var nationella hade nu fått ett lokalt värde. Författaren kallar dessa begrepp för politisk-geografiska, ungefär som ett sätt att leva eller att tycka. Som en politisk ställning. Ungefär som baskerna i Spanien idag, som är spanjorer i global mening men kanske inte i lokal bemärkelse.

”Namnen på den arameiska nationen och dess språk” är nästa artikel på tur. Den är skriven av föregående författare, Theodor Nöldeke och är också från samma århundrade. Denna artikel berör mera utvecklandet av begreppet araméer och hur man, efter kristendomens framfart i områdena kring Syrien, Mesopotamien och länderna på andra sidan Tigris, endast tillämpade begreppet syrier för araméer. Denna artikel problematiserar verkligen olika begrepp och väger de mot varandra. I min mening kan den bli lite väl inkonsekvent och tjänar snarare som vilseledning än vägledning.

Även fjärde artikeln är skriven Nöldeke. Den heter ”Om namnet Assyrien” och är från 1886. Kort sammanfattat menar professor Nöldeke att ordet Assyrien kommer från Assur på gammal assyriska eller från namnet Athur på arameiska som är namnet på den högsta assyriska guden.

”Syriska och Assyriska” heter artikeln som följer och den är skriven av professor RJH Gottheil 1886-87 från Columbia college i USA. Den är bara två sidor lång och där argumenterar Gottheil bland annat för att av alla arameiska dialekter har klassiska syriskan i Edessa (Urhay) och Nisibis haft mest historisk betydelse.

Nästa artikel som är skriven 1949 av Francis W. Anderson från jesuitordern heter ”En skiss över det etniska, sociala och politiska i Transjordanien, Syrien och Irak”. Artikeln berör precis det titeln ger sken av och lär intressera den politiskt hängivne, i synnerhet politik som berör mellanöstern. Den speglar bland annat många tilltagande oroligheter som småningom kommer att leda till dagens omöjliga politiska läge mellan Palestina och Israel.

Francis förklarar även Irak och Syriens kvanthopp från medeltiden förbi industrialismen och fram till idag. Vilka luckor detta hopp har lämnat och med eventuella konsekvenser, som man kan se idag. Här nämner han även många olika minoriteters anpassning bland ett ökat inflytande av Islam, däribland assyriers. Även kopplingen mellan de olika minoriteterna gås igenom, till exempel kaldéers och assyriers.

Francis gör en del förenklingar, i min mening, när han försöker reda ut trådarna för en väldigt komplicerad fläta på relativt få sidor. Sedan är det inte alltid lätt att reda ut vad han vill ha sagt. Kombinationen av detta gör att det kan bli lite rörigt ibland.

De två artiklarna som följer är väldigt korta. ”Ursprunget till namnet Syrien” av John A. Tvedtnes från Brigham Young University och ”Assyrien och Syrien: synonymer” av dr. Richard N. Frye från Harvard universitet. Den förra handlar om varför Syrien idag kallas för Syrien och i den senare argumenterar dr. Frye för att Syrien varit synonymt med Assyrien. Han nämner bland annat ett intressant exempel på en utelämning av vokal i det här fallet ”i”. Hans parallell är staden Istanbul som av många syriskt talande kom att kallas Stanbul, där vokalen ”i” i det här fallet föll bort. Båda artiklarna är väldigt korta och framförallt väldigt intressanta och enkla att ta sig igenom, även för den akademiskt ovane.

Sista artikeln i denna antologi heter ”Assyrierna och Bibeln – Bibeln höll deras minne vid liv” av dr. John Joseph från 1998. Den handlar om att assyrierna kom att återupptäckas eller åtminstone att folks intresse hölls vid liv tack vare assyriernas omtalade historia i Bibeln.

Boken är endast 172 sidor tunn och jag rekommenderar den starkt, i synnerhet Tvedtnes och Fryes artiklar som är väldigt intressanta. Det går en gammal klyscha som säger att; ”du måste veta vem du var igår, för att kunna vara dig själv imorgon”. Jag har alltid ställt mig bakom den, och känner att det ligger mycket sanning bakom. Intresset jag hyste för min historia har efter den här boken bara blivit större och jag tycker att man ska vara stolt över att få tillhöra en så gammal kultur, som fortfarande lever än idag. Läser man boken så förstår man vad jag menar.

FAKTAFAKTA Titel: Om assyriers, araméers, kaldéers, syriers ursprung Författare: Antologi med urval av texter av Wolfhart Heinrichs, Theodor Nöldeke, RJH Gottheil, Francis W. Anderson, John A. Tvedtnes, Richard N. Frye och John Joseph. Förlag: Bokförlaget Nsibin Utgiven: 200802 Översättning: Lennart Simonsson, Gunilla Larsson Redaktör: Jan Bet-Sawoce ISBN: 9188328-50-3. Boken kan beställas via mejl till betsawoce@hotmail.com och kostar 150 kr.