År 2010 bjöd på stor glädje men också djup sorg; riksdagen erkände folkmordet på assyrier och vi fick uppleva ett kungligt bröllop. I andra vågskålen fanns dubbelmordet på bröderna Moussa och Sveriges första självmordsattentat. Journalisten Augin Kurt minns året som gått och uppehåller sig vid två frågor som särskilt fångat hans uppmärksamhet; det pågående folkmordet mot assyrierna i Irak och en unik kilskriftstavla som beskriver Nineves fall år 612 f Kr.

Vid en tillbakablick på året som gick, är det många händelser som är värda att återge. Vi har till exempel upplevt ett kungligt bröllop och Sveriges första självmordsattentat. Seyfo erkändes av riksdagen och ett brutalt dubbelmord skakade assyrierna i allmänhet och Assyriska FF i synnerhet. Men det har redan skrivits hyllmeter om det, så jag vill av utrymmesskäl uppehålla mig vid två frågor som särskilt fångat min uppmärksamhet; Det pågående folkmordet mot assyrierna i Irak och en unik kilskrifttavla som beskriver Nineves fall år 612 f Kr, för att Nineves fall är inte slut än.

I juni månad när jag jobbade några veckor för Ekoredaktionen på Sveriges Radio, stötte jag en dag på Nuri Kino som bad mig vara med på en liten visning av ett videoklipp från Irak. Jag skulle hjälpa till att översätta innehållet för redaktionsledningen innan det sändes som ett inslag i P1 Morgon. Jag sade okay utan att fråga om närmare uppgifter om innehållet. Det var inte första gången som Nuri hade bett mig kolla ett dokument eller en ljudfil, så jag tänkte inte så mycket på vad klippet handlade om.

Men en halvtimme senare kände jag mig spyfärdig och kunde knappt styra bilen på väg hem. Jag ringde Nuri och berättade att jag aldrig hade upplevt något så fasansfullt som när en ung, oskyldig assyriers huvud skärs av mitt framför våra ögon. Att se på hur islamister läser verser ur Koranen medan den stora kniven dras över offrets strupe tills huvudet lyfts upp som en trofé, det var en scen som jag aldrig kommer att glömma.

Nuri var tydligen mer härdad. Han hade sett liknande klipp ett par gånger tidigare och var mentalt förberedd. Han har dessutom skrivit sin senaste roman om våldet i Irak. Jag var inte alls lika förberedd och mådde mycket dåligt när jag väl hade fattat vad jag just hade varit med om.

Jag ringde genast Nuri från bilen och sade att jag ville skriva om det pågående folkmordet mot assyrierna genom att illustrera med detta videoklipp, men han bad mig avvakta tills inslaget var sänt i radion. Det som för mig var en omskakande upplevelse är vardagsmat för de drabbade som dagligen får uppleva sådana hemska oförrätter mot deras nära och kära. Visst är det jobbigt att få läsa och höra om alla hemskheter mot vårt folk i Irak. Men att med egna ögon få se hur man skär halsen av en ung man vars enda brott är att han inte är muslim, är fullständigt ofattbart.

När det gäller assyrierna i Irak, kan ingen bortse från det lågintensiva folkmord som drabbar dem. Ovannämnda videoklipp är tyvärr bara en droppe i havet jämfört med alla grymheter som drabbar vårt folk, vars antal ständigt minskar i det ”befriade” Irak. Kulmen på förtrycket kom den 31 oktober när en kyrka utsattes för ett självmordattentat med ett 50-tal döda och 60-talet sårade. Vi hoppas att det är kulmen och att våra kvarvarande bröder slipper uppleva ännu värre självmordsattacker i framtiden.

Men kyrkomassakern har också fört med sig en glimt av hopp nu när våra rivaliserande organisationer verkar ha insett värdet av att tala med en röst. Låt oss hoppas att de stolta deklarationerna inte förblir ord på papper liksom tidigare gånger i vår historia. Vårt förflutna är annars fullt av sorgliga erfarenheter av splittringar och interna meningsskiljaktigheter som ofta blir ett hinder i vår kamp för överlevnad. Nineves fall har tyvärr inte tagit slut i och med att vår forna huvudstad föll i fiendens händer för 2500 år sedan. Nineves barn drivs ut i förskingring än idag och ingen verkar sörja denna tragedi.

Apropå Nineves fall, hur gick det till? Finns det några vittnesmål från den tiden? Ja, under mer än två årtusenden hade vi bara Gamla testamentet som enda källa. Och där är det mest skadeglädje som kommer fram när profeten Nahum från Alqush har svårt att dölja sitt triumferande hån över Assyriens fall. Han jublar över att Nineve har fallit och säger att ingen kan samla ihop hennes skingrade söner igen:

”Dina herdar sover, Assyriens konung, dina hövdingar slumrar. Ditt folk har skingrats över bergen och ingen finns som samlar det. Det finns ingen bot för din skada, ingen läkedom för ditt sår. Alla som hör vad som hänt dig jublar över ditt elände.” (Nah 1:3,18-19).

Så långt det bibliska vittnesmålet av Nahum, men nu börjar också arkeologiska utgrävningar kasta nytt ljus över historiska skeenden som t ex Nineves fall.

I början av februari satt jag som åhörare vid en föreläsning av den engelske arkeologen John MacGinnis i Assyrien Kulturcenter i Hallunda. Han och hans team gräver sedan ett par år tillbaka i staden Ziyaret Tepe i sydöstra Turkiet, som var den assyriska provinshuvudstaden TušKhan. Många detaljer i föreläsningen var högintressanta, t ex att man har funnit listor på tjänstekvinnor hos de assyriska härskarna, men av namnen att döma vet man att dessa kvinnor inte var assyrier. Där ser man hur viktigt det är med att behålla sina säregna namn.

Men uppgiften om en liten kilskrifttavla fångade min uppmärksamhet mer än något annat. MacGinnis berättade om en unik lertavla som man aldrig påträffat någon annanstans. Dess innehåll vittnar om att den måste ha skrivits precis i dagarna när vår huvudstad Nineve föll år 612 f Kr.

Hur vet man det? Jo, tavlan verkar vara ett svar på ett brev från kungen i Nineve som måste ha bett om förstärkningar hos sina provinsguvernörer. Själva kungens brev har inte hittats, men svaret, som tydligen aldrig hann komma iväg, lyder ungefär så här: ”Jag kan inte skicka dig några hästar, vapen eller soldater. Ty alla har flytt sin väg. Jag är den ende som är kvar och jag förstår inte varför jag måste stanna och dö vid min post.”

En assyrisk guvernörs sista ord för länge sedan i ett läge när imperiet håller på att falla sönder. Ty inget rike på jorden varar för evigt. Alla riken faller förr eller senare, men skillnaden är vad man lämnar efter sig som arv till omvärlden. Nahum och liknande vittnesmål till trots, har det assyriska riket lämnat en högkultur till eftervärlden som vi fortfarande skördar frukterna av. Men otack är den kultiverade världens lön, när man ser på medan folkmordet Seyfo fortsätter i det tysta mot assyrierna i Irak.

Augin Kurt
Journalist