Vet du vad Europa betyder eller var ordet kommer ifrån? Att Pythagoras sats inte kom från Pythagoras? Att Mesopotamien är civilisationens vagga är ingen nyhet men vad gör mesopotamierna, assyrier/syrianer/kaldéer, idag? Ray Younan tycker att det är tid för större eget ansvarstagande samtidigt som man gemensamt strävar efter samma mål. Oavsett benämning.

Sverige har ordförandeskapet i Europeiska unionens råd och det säger mig tyvärr inte så mycket, likaså för många andra. Men det som väckte mitt intresse för ämnet är min nyfikenhet på själva benämningen, eller snarare ordet, Europa. Hur kan en benämning föra ihop olika nationer, kulturer, språk och folkslag med en lång historia av krig? Var kommer ordet ifrån och vad betyder ordet Europa egentligen?

Jag hade tidigare hört talas om begreppet i grekisk mytologi och med stor sannolikhet tänkte jag att det var ett grekiskt ord. Men ack vad jag hade fel. Efter lite ”forskning” visade sig en vetenskaplig teori att benämningen Europa ursprungligen kommer av den assyriska benämningen Erebu. Erebu betyder alltså ”solnedgångens land” och Acu, ordet för Asien, betyder ”soluppgångens land”.

Benämningarna Europa och Asien var alltså från början inte några världsdelar utan mer ovissa landområden placerade i västlig respektive östlig riktning. Antikens greker tros ha tagit dessa begrepp från assyrierna. Därefter hamnade begreppen hos romarna.

Sedermera kom jag tänka på den så kallade Pythagoras sats, a² + b² = c², som visade sig finnas på lertavlor i Assyrien nästan 1000 år före Pythagoras vilket med stor sannolikhet betyder att det är en babylonisk matematisk geometrisk sats. Det är inget mysterium idag att den Mesopotamiska kulturen bidrog till dagens benämningar och teknik såväl i Mellanöstern och senare även i Europa.

I samband med hur man lyckades förena en hel kontinent med olika nationer, kulturer, språk och folkslag med en enda benämning, kunde jag inte låta bli att tänka på vår apatiska handling i namnkonflikten. Färdigheten att lösa de terminologiska eller fraseologiska problemen återspeglar vår karaktär av prestige och högfärdighet istället för ödmjukhet och diplomati.

Att vi är ett folkslag som styrs mycket av känslor istället för förnuft är inget vi kan komma ifrån. Men att ständigt styras av känslor har förödande konsekvenser. Det krävs ingen hög intellektuell nivå för att vara kreativ och tänka nytt eller att vara nyfiken på att se likheter och mönster samt sträva efter ett gemensamt mål oavsett benämning eller kyrkotillhörighet.

Slutligen vill jag säga att det som krävs är möjligtvis ett mer eget ansvarstagande och ett gemensamt mål som, till exempel, en självständig kristen nation i Mellanöstern. Oavsett benämning assyrier/syrianer/kaldéer så är vårt hem Bethnahrin/Mesopotamien och vi är alla mesopotamier före allt annat. Det är dags att tillvaron börjar anpassa sig efter våra visioner och mål istället för att vi ständigt ska behöva anpassa oss efter tillvaron. Individuella bedrifter är bra, men det krävs ett lag för att vinna slag.