Biståndsorganisationen Assyrier Utan Gränser besökte Irakiska Assyrien under juni för att förbereda ett biståndsprojekt finansierat av Forum Syd. Besöket till Assyrien är det första för den växande organisationen.

Hujådå: Hur kändes det att besöka Irakiska Assyrien för första gången?

Danielle Barsoum, projektansvarig AUG: – Det var oerhört känslosamt att äntligen få sätta fötterna på det land där allt började för assyrierna, det land där våra förfäder härskade en gång i tiden. Liksom när jag var i TurAbdin var den härligaste känslan att kunna stanna upp, stå stadigt och verkligen känna jorden under mina fötter, se mig omkring och bara njuta av att äntligen kunna säga att det är här jag härstammar ifrån! Vi som har bott i diasporan i flera generationer må tro att vi vet vilka vi är men det är inte förrän man får känna på jorden från sina förfäders land och gå i deras åkrar som man verkligen förstår vem man egentligen är! Just Irakiska Assyrien kändes som hemlandets självaste hjärta.


Vilka var med på resan?
Izla Kaya, styrelseledamot i AUG och Annika Rabo, professor i kulturantropologi på Stockholms Universitet var mina medresenärer. Izla arbetar inom bistånd sedan flera år för en organisation som heter ADRA och har stor erfarenhet av fältresor. Annika håller på med ett projekt just nu som handlar om assyriska och svenska diasporerna. Hon följde med oss och observerade vårt arbete i syfte av att samla in information för sin studie. Annika har tidigare arbetat med Sida-bidrag och är van vid att söka projektstöd. Hon är dessutom Syrien-expert och pratar flytande arabiska, därmed var hon liksom Izla till stor hjälp under resan. 

Vilka organisationer träffade ni?
Våra samarbetspartners, Assyrian Aid Society Iraq (AASI), och Chaldoassyrian Student and Youth Union (CSYU) samt Assyrian Women Union. Vi träffade representanter av student- och kvinnounionerna i Nohadra (Dohuk) men även i Nineveh, mer specifikt i Baghdede, Karamles och Sharafiya, samt i Ainkawa, Erbil. Vi träffade även bybor i ett 15-tal byar, vilket var oerhört givande.

Hade ni möjlighet att kontrollera projekt som ni genomfört i området sen tidigare?
Ja, vi besökte byarna Sardarava, Babilo och Bebad, där vi genomförde julprojektet 2010, ”El och vatten för Assyrien”, samtliga ligger i Nohadras utkant. Vi besökte även många andra byar i Nohadra (Dohuk) och Nineveh där vi diskuterade situationen och projektförslag med byborna.

Vad händer nu efter resan? Går ni vidare med något projekt?
Vi besökte en by som heter Ainnone och där en vattenledning behöver byggas. Vi handlägger just nu projektförslaget. Resan hade dock för syfte att detaljplanera ett utvecklingsprojekt som vi kommer att söka bidrag för från Forum Syd. Det är det vi gör just nu och där mest vikt och arbete läggs. Det är väldigt viktigt att få igenom ansökan för att kunna gå vidare med utvecklingsprojektet. Projektet handlar om arbetslöshet och assyriska ungdomars ”empowerement” samt kapacitetsutveckling för våra samarbetspartners. Tack vare workshoparna vi höll med våra samarbetspartners under förstudien kunde vi komma fram till en problemformulering samt orsaker och konsekvenser av denne. Vi diskuterade hur vi kan motarbeta problemet och det är det vi ska få ner i ansökan.

Hur uppfattade ni situationen för assyrierna i området?
Arbetslöshet, diskriminering och korruption är huvudsakliga problem som assyrier möter dagligen, dock är de inte ensamma om det. Irakiska ”araber” diskrimineras också och arbetslöshet är ett utspritt problem. De mest utsatta är utan tvekan IDP:s, det vill säga interna flyktingar, som flytt centrala och södra delen av landet för att bosätta sig i norra delen. De flesta har återvänt till sina ursprungsbyar som i många fall hade raserats under Saddams välde och behövde återuppbyggas. Dessa IDP:s har tvingats lämna allt bakom sig och börja om på ruta ett. De har väldiga svårigheter att integreras och möter motstånd när de exempelvis vill tillgodoräkna sina universitetsstudier, finna arbete eller öppna verksamheter. Många IDP:s saknar dessutom hem och hyrorna liksom hus och tomtmarker har blivit väldigt dyra i norra Irak. Sedan 2003 och USA:s invasion har norra Irak drabbats av inflation. Ramzi Shemshon Andreas, byledare i Sardarava, berättade för oss att folk knappt har råd med ”Samoon (bröd) och te” under vintrarna och att priset på gasolkaminen (för värme) kostar nu 164 US Dollars, medan den kostade 3 USD ”under Saddams tid”. Det området där assyrierna är mest utsatta är Nineveh. Provinsen tillhör officiellt det centrala Irakiska styret men i praktiken har KRG (Kurdish Regional Government) mycket inflytande i området. Detta har lett till konflikter och ett instabilitet samt få investeringar i området. Till skillnad från de tre provinserna i KRG (Erbil, Dohuk (Nohadra) och Suleymania) vill varken regeringarna (KRG och Irakiska) eller utländska företag investera i Nineveh-provinsen.

Något annat som du vill tillägga?
Jag skulle vilja tillägga att detta är förhoppningsvis endast början av ett långsiktigt och produktivt samarbete mellan Sida, AASI och AUG. Jag skulle även vilja tacka Forum Syd för att ha möjliggjort denna resa. Slutligen vill jag tacka AASI och CSYU för deras gästvänlighet och medverkan i förstudien samt alla människor som vi fick äran att träffa och vars berättelser var djupt inspirerande.