Med den senaste hemmamatchen i minnet förväntade jag mig ett Assyriska på spelhumör. Istället var det Andreas Haddad, den av sportkommittén ratade, som stal showen.

Efter matchen mot Sundsvall var det bara glada miner och tal om Allsvenskan igen. 4-2 och klasskillnad talade tydligen sitt tydliga språk. Att den kom efter tre raka förluster var det plötsligt ingen som kom ihåg. Två oavgjorda matcher senare betyder att Assyriska bara har en seger på sex matcher.

Ett resultat som definitivt inte duger för ett lag som har Allsvenskan som mål. Qviding kom till Södertälje med Andreas Haddad på topp från start. Samma Haddad som har tränat med Assyriska i sju månader. Roberth Johansson själv sade till assyriska.se att det kändes konstigt att möta honom när han hade varit en del av laget så länge.

Haddad fick ett fint mottagande av publiken vid presentationen och fick till och med applåder när han kvitterade Assyriskas ledning. Det om något är en passning till dem som bestämde kring Haddads vara eller inte vara i Assyriska. Killen var förutom målet dessutom en av de bästa på plan och oroade ständigt den för dagen osäkra backlinjen.

Assyriska är efter denna omgång som sämst fyra i tabellen med två poäng upp till tredjeplatsen om Sundsvall vinner idag. Ändå börjar paniken krypa fram hos supportrarna och forumen haglar av ”förslag” till vad man kan göra eller, ännu bättre, vad man borde ha gjort. Som om det skulle göra situationen bättre.

Men det är lätt att förstå paniken. Aziz Corrr-Nyang säljs och hjälper Sundsvall förbi Assyriska i tabellen. Haddad ratas och resulterar i två tappade poäng hemma mot Qviding. Vad är nästa steg? Fråga Åtvidaberg om de behöver Lamin Conateh, Dennis Östlundh och Xhevdet Llumnica?

Styrelse och sportkommitté har gjort så obegripliga val, att Arsène Wenger skulle sluta med fotboll om han hade varit ansvarig för de besluten. Tränaren har uppenbarligen favoriter som får göra många misstag utan att straffas, medan andra spelare enklare byts ut. Men vad är nytt egentligen? Är det inte så i nästan alla lag i världen?

Det är inte lätt att förstå logiken i den handlingen, men det hjälper heller inte när hela läktaren är en stor frustrationsstråle. Jag önskar jag hade en lösning, men det finns tyvärr ingen sådan. Misstagen är gjorda och det gäller nu att stå bakom sitt lag och sin förening. Styrelse, sportkommitté, spelare och publik har faktiskt ett gemensamt ansvar.

Andreas Haddad valdes bort men kom tillbaka i Qvidings tröja. Han var bland de bästa på plan och valde att inte fira när han gjorde målet. Han ratades men älskar fortfarande klubben. Ett bevis på vart Haddad hör hemma.