Här om dagen satt jag på Södertälje stadsbibliotek och pluggade lite. Jag hade satt mig, som så många gånger tidigare, i avdelningen med fönster mot gågatan där man ömsom pluggar ömsom sneglar ner mot folkmyllret av människor bärande på plastpåsar från shoppingrundor och leenden hos samtalande kompisar.

Då och då överröstar en pensionär, med godtycklig etnicitet, tystnaden med att utropa ”Schack!”. Borta vid schackborden låter man spelet tala och det är inte ovanligt att ens motståndare, som brukar ha passerat medelåldern, inte kan tala det språket som man själv känner sig tryggast med. Men det spelar tydligen ingen större roll, för här spelar man dagarna till ända ändå.

Då jag satt där och intog alla dessa på varandra efterföljande intryck, passerade en släkting i femtioårsåldern, som heter Ninos, som hade en bok i handen. Jag erbjöd honom att sätta sig bredvid mig, eftersom det vara ganska upptaget runtomkring oss. Efter de obligatoriska artighetsfraserna utväxlats började vi småprata och jag frågade honom vad boken som han läste hette. Lite löst översatt hette boken ”Perioden då kristna assyrier översatte den grekiska och assyriska vetenskapen till arabiska”. Den var skriven av Mousa Younar Mourad och hade 1973 som utgivningsår. Ninos hade plockat boken från de assyriska/syrianska hyllorna på biblioteket. Jag blev genast nyfiken och släppte mina studier för ett kort ögonblick och rättfärdigade detta med att ”tentan inte är först långt in i december”. Mitt nyfikna jag började ställa en rad frågor, vars svar har tjänat som skelettet kring vilken denna artikel är uppbyggd.

Han berättade, eller snarare citerade för mig, om kristna assyriska män som hade högt uppsatta positioner i mellanöstern på medeltiden, som då präglades av profeten Mohammeds framfart. ”Det var inte ovanligt med kristna män på viktiga befattningar bland muslimerna då”, sa han och fortsatte läsa upp en massa namn på assyrier och vad dessa hade för befattningar och vad de uträttat.Hanin son till Ishak den nestorianske, död 900 e.kr. översatte från grekiska till arabiska, arameiska, och persiska. Han var filosof och vetenskapsman. Född i en stad som heter Hira och han var överhuvud för dåvarande motsvarigheten till vetenskapsakademin. Hanin översatte bland annat Euklides geometri och Aristoteles skrifter. För detta belönades han med ett antal kilo guld som motsvarade vikten böcker som han själv översatte. En annan, Johannes son till Masue död 857 e.kr. översättare av mängder av europeisk vetenskap och var även privatläkare till fyra kalifer. Johannes hann med hela 40 översättningar, som omfattade allt från ekonomi till filosofi. 18 av dessa översättningar har försvunnit genom åren, många brända av teologer och gudsmän. Jag fick höra om en tredje som hette Kesta son till Luka från Balaboq, död 913 e.kr. i Armenien. Kesta var filosof, astronom och matematiker. En fjärde som hette Yakob son till Ishak, känd som ”El-Kandi”, levde i områden som utgör delar av nuvarande Irak. Yakob var astronom och gjorde några enkla uppfinningar till astronomin. Det mest intressanta med Yakob är att flertalet bibliotek och sjukhus idag är namngivna El-Kandi, just precis efter hans alias.

Boken var tydligen fullproppad med namn och listan kunde göras mycket längre än vad som synes i denna lilla text. Det fick mig att tänka till. Kanske kan man mycket mindre historia än vad man tror. Kanske speciellt historia som tillhör ens eget folk. Till en början ifrågasatte jag lite av det som berättades för mig. Inte för att jag inte vill tro. Utan för att jag var upprymd av blandade känslor som glädje och förundran. Detta måste mannen som satt något bord bort under hela den här tiden hört, för han började röra sig mot oss. Han bekräftade mycket av det som Ninos berättat, dels med kunskap han själv hade men också med en bok som han slängde på bordet framför mig. Och som en förälder talar till ett okunnigt barn sa han på assyriska; ”det står lite mer i den här”. Boken var ”Arabernas historia före Islam”, skriven av en muslimsk doktor Abel Azis Salem, som är specialiserad på Islam och verksam i Iskanderia Universitetetet i Egypten.

Nu började vi tre att allmänt diskutera kring vårt folk. Vi berörde splittringen med namnfrågan, vår historia, kyrkan och dess fanbärare och slutligen vårt folks framtid. Det sades en hel del intressanta saker som skulle kunna nämnas men jag sparar det till kommande texter och avslutar istället med vad den här för mig halvt okända mannen sa och som många fler bör ta till sig; ”Ahuno iza lo k’det mejko hat, lo k’det lejko hat azolo” – ”Broder, om du inte vet var du kommer ifrån, vet du inte heller vart du är på väg”.