Den 15 juli 1988 gick en ledare för det assyriska folket en alldeles för tidig död till mötes. Vad som skulle bli en solsemester med familjen i Grekland slutade i en tragedi. Bilresan till Grekland tog stopp i f.d. Jugoslavien där deras bil krockade med en husvagn. Familjen överlevde men Yusuf dog omedelbart på plats. Hans första och sista semester.
En man som ständigt var politiskt aktiv fick bara vila när hans ögon stängdes för att aldrig öppnas igen. En man som levde för den assyriska rörelsen tog med sig en del av den i sin grav tillsammans med stora bitar av vänners och anhörigas hjärtan. En man som för alltid förblir saknad, en man vars tankar och ideologi jag och många andra inspireras av än idag.
Yusuf Barkarmo föddes 1955 i byn Kerburan, Turkiet. Förnamnet Yusuf erhöll han efter hans bror som gick bort före hans födelse. Brodern ärvde i sin tur namnet från deras farfar. Yusuf gick i byns 5-åriga turkiska grundskola och efter att han avslutat sina studier tog hans fader honom till klostret Deyrul Zafaran i sydöstra Turkiet. Klostret var vid denna tid under ledning av biskop Yuhanon Dolabani. I klostret studerade Yusuf språk, historia, teologi och kyrkomusik. Yusuf arbetade senare efter studierna i Istanbul som guldsmed ända fram till 1971 då han gifte sig med Seyde Duzgun.
Men det han för alltid kommer att bli ihågkommen för är hans arbete i landet Sverige dit han utvandrade år 1977. Familjen bosatte sig i Norrköping efter att tidigare ha varit bosatt i Södertälje. Yusuf var en man som ständigt arbetade för sitt folk, han tog folket före jaget och kände aldrig inre lycka ifall det assyriska folket inte fick lycka. Han arbetade i många verksamheter såsom ADO, Assyriska Kulturföreningen i Norrköping där han var ordförande under många år och även Assyriska riksförbundet där han valdes till ordförande 1987. Under hans aktiva tid var han också ansvarig utgivare för Hujådå. Men Yusuf nöjde sig inte där, han fortsatte sina studier i Sverige med drömmen att få en universitetsexamen
Han var ledare på ett flertal sommarläger arrangerade av riksförbundet, han skrev artiklar, dikter vilka han senare komponerade och sjöng. Yusuf var också engagerad och aktiv inom den syrisk-ortodoxa kyrkan som diakon. Han gjorde mycket men ändå hann Yusuf också med att vara en familjefader, den som tog hand om och såg efter släkten, en som såg efter sina vänner och han var den som brydde sig och var där ifall någon från hans folk behövde hans hjälp. Yusuf lade ner tid och energi på alla förutom sig själv, men det många inte förstod var att han endast kände inre lycka när han såg sitt folk lyckas. Inte behövde han vila när han såg energin och aktiviteten hos sitt folk. Inte kunde han heller ge upp när det fanns så mycket att kämpa för. Yusufs största mål var att få ungdomarna att inse vikten av utbildning för att kunna hjälpa sitt folk. Detta var något han tryckte på hos de flesta ungdomar och han visste redan då hur stor roll utbildningen spelar i vårt folks kamp. Yusuf som äntligen skulle åka på en välförtjänt semester fick tragiskt nog göra sin sista resa här i livet.
1988 gick Yusuf Barkarmo bort vid den första tid han äntligen skulle få vila, den tid då han äntligen skulle få semester. Folket minns för alltid hans gärningar och mycket av det han gjorde lever än idag kvar. Vi har med oss samma nationalistiska anda i våra andetag, vi genomsyras av samma viljestarka blod i våra ådror och vi kan inte heller idag känna lycka när vi ser hur stora delar av vårt folk lider.
Jag fick aldrig träffa dig men ändå känner jag din närvaro varje dag. Jag fick aldrig höra din röst, men ändå får jag gåshud när jag hör hur folk talar om hur du var. Jag står här 27 år efter din död vid din grav. Det enda jag har är berättelser och foton på hur du såg ut innan jag var född. Ändå känner jag din hand på min axel och jag hör klart vad du säger, jag ger inte upp. Jag känner inte heller lycka, inte förrän den dag mitt folk ler och mår bra. Tack farbror för allt bra du lärt mig, du är saknad men jag är tacksam för att du fortfarande finns kvar i mina tankar varje dag.
