[Dikten är hämtad ur diktsamlingen Assur i Exil, 2004]

Du stora värld,
som är i gungning
och har svårt att rätta dig på den rätta vägen
och därmed går på fel färd.

Varför har du blivit så falsk?
Jag vill fråga dig om du har något svar?!
Vad fort du har glömt att det var mina förfäder
som lärde dig det mänskliga tänkandet,
för att du skulle överleva
om någon katastrof kom i vägen för dig.

När du inte alls på mig vill se
som om jag inte finns till och här vore kvar.
Då vill jag med hela min kraft
spotta på ditt falska ansikte,
för att du inte ser verkligheten
och vaknar till.