Fuat Deniz, doktor i sociologi, var universitetslektor i samhällsvetenskapliga insitutionen på Örebro universitet. Han var den förste bland vårt folk som nådde en sådan hög position i akademins värld i Sverige. Fuat var assyriernas stolthet och en god förebild för vårt folks ungdomar som med sina föreläsningar alltid uppmuntrade om vikten av utbildning. När han gick bort slocknade en starkt lysande stjärna på assyriernas himmel. Assyrierna som är spridda i världens alla hörn är klädda i sorg. Hans bortgång efterlämnar ett stort tomrum i det intellektuella fältet bland assyrierna.

Vem är då denne Fuat som berörde så många människor? Han utvandrade från byn Kerburan i norra Beth-Nahrin som nioåring tillsammans med sina föräldrar. Trots att föräldrarna inte var utbildade lyckades de uppfostra honom väl. Redan från tidig ålder började han engagera sig i de assyriska föreningarnas aktiviteter. Där väcktes hans människointresse och kärleken för sitt eget folk. För att befria sig från okunskap valde han redan vid tidig ålder att gå utbildningens väg. Han lyckades på den vägen; han nådde en hög utbildningsnivå och blev lektor på universitetet och utbildade blivande lärare.

Trots att Fuat blev så framgångsrik försummade han inte sitt ursprung och sina rötter. Tvärtom, var han stolt över sin etniska bakgrund och hade som mål att lyfta upp sitt folks historia. Fuat var medveten om att detta uppdrag av upplysning och uppvaknande vilade på de intellektuella och högutbildades axlar. Han tog med glädje på sig detta förtroendeuppdrag. För att visa vägen höll pionjären Fuat facklan högt och uppmuntrade andra att gå i hans fotspår.

Tack vare Fuats fina natur, ödmjukhet och andra goda egenskaper fick alla han träffade ett gott intryck av honom. Jag glömmer aldrig hans besök hemma hos mig, i samband med Fuats arbete med sin bok, där vi diskuterade vårt folks invandring till Sverige. Vi diskuterade även vårt språks framtid. Under denna period arbetade jag med mitt lexikon. När han såg det pågående arbetet med boken lyste han upp och blev glad. Han sa: ”Vi ser att vårt språk inte bara är ett bönespråk. Genom ditt arbete säkrar du vårt språks framtid.”

Av gammal vana tittar jag på TV-nyheterna varje kväll. Den elfte december fick jag höra att ”en universitetslärare i Örebro knivhöggs och skadades allvarligt”. Att denna lärare skulle vara Fuat kunde jag aldrig tänka mig. Ingen som känner Fuat kunde tänka sig att hans liv skulle ta slut på detta sätt. Ingen trodde att Fuat hade fiender.

Min gode vän, din död har dränkt både dina nära och främmande i sorg. Många är de som gråter över ditt farväl till livet, men gråt är till ingen nytta. Även om din bortgång är en stor förlust för din fru, dotter, dina föräldrar, syskon och vänner så måste vi ersätta denna stora förlust som tynger vårt folk fullkomligt med ungdomar som går i dina fotspår och inte låter det ljus du tänt slockna. Fuat, du har väckt en tanke som inte kommer att dö. Farväl vår käre vän, bilden av dig är inristat i dina bekantas hjärtan.


[FOTNOT: Texten är ursprungligen skriven på assyriska och publicerades på Hujada.com redan 14 december. Ni som vill läsa den på assyriska kan klicka här.]