Anrika IFK Norrköping kom, likt premiären 2006, på besök till Södertälje. Ett skadedrabbat IFK hade väldigt lite att sätta emot när Assyriska skruvade upp farten. Xhevdet Llumnica gjorde två mål och den unga talangen Nahir Besara spikade igen kistan när han satte trean i slutet av matchen.

Assyriska sprang in i sina nya tröjor och solen sken likt den assyriska stjärnan på klubbemblemet. Superettans premiär brukar vara ett säkert vårtecken, så även detta år, även om publiken frös som vanligt på skuggsidan. Men inte ens den kallaste arenan i Sverige kunde hålla bort värmen denna dag.

Ett Assyriska som jobbade stenhårt över hela banan visade direkt att det finns en revanschlusta från den snöpliga avslutningen ifjol. Dennis Östlundh manade sina mannar till hög press där man inte tillät motståndarna få en lugn sekund. Lagkaptenen visade vägen med två kanonskott som resulterade i två mål på dess returer.

Xhevdet Llumnica, som haft en minst sagt jobbig försäsong, dök upp precis på rätt plats och sköt första målet via stolpen och det andra petade han in från någon meter efter att målvakten fumlade bollen rätt på hans fötter. Efter att ha sett Llumnica leverera nästan bara drömmål var det nästan skönt att se att han även kan göra ”skitmål”.

Hela laget gjorde en nästintill felfri insats. Oscar Berglund fick hålla nollan i sin första tävlingsmatch och försvaret var ganska stabilt. Men att försvaret fick en ganska lugn afton är egentligen tack vare den fina försvarsinsatsen över hela plan. Ska man vara lite petig var inte Fredrik Samuelsson vän med bollen alls vid ett flertal tillfällen där det kunde ha straffat sig både en och två gånger.

Inte ens Martin Lorentzon, som inte ens var i närheten av att vara dålig, kom upp i vanlig standard. Bäst i backlinjen var Filip Bergman och den nye vänsterbacken Daniel Dos Santos, som visade fina försvarstakter. Där har han redan visat att han är bättre än Alex, men i offensiven har han fortfarande mer att bevisa.

Det är lätt att berömma de som gör mål eller de som passar fram till målen. Men ofta glömmer man den person som sprungit mest och täckt upp för alla som sprungit på offensiva räder. Offensiva räder som kanske inte alltid är genomtänkta då laget leder med ett par bollar och det inte är mycket kvar av matchen.

Mannen med det ibland otacksamma jobbet är förstås Andi Toompuu, som fick täcka upp bakom både mittfältare och ytterbackar på sina utflykter. Toompuu var den som bröt de få potentiellt farliga kontringstillfällen Norrköping fick och som kunde ha bilivit farliga. Det är skönt att ha sådana spelare på plan så att andra spelare kan få glänsa.

En som verkligen glänste och bjöd publiken på läckerheter var föga överraskande Aziz Corr-Nyang. Corr-Nyang, för dagen anfallare, missade visserligen några enkla passningar där Assyriska kunde ha gjort mål men jag kan garantera att IFK-backarna kommer att ha mardrömmar om denne oförutsägbare ”Azizou”.

Med yttermittfältare som Stefan Batan och Eddie Moussa kan man vara säker på åtminstone en sak; Att Assyriska får två spelare som springer och springer och springer. Och springer. En något matchotränad Batan var den som serverade Östlundh i upprinnelsen till första målet och Moussa hade många farliga inlägg som bara var en hårsmån från att petas in. Moussas kämparinsats var sanslös.

Inhopparna Martin Åslund, Nahir Besara och Dinho byttes in och gjorde bra ifrån sig, vilket visar att det finns en bra bredd i laget. Åslund har jag egentligen så låga förväntningar på att jag blir glad om hans passningar har rätt adress, vilket dem hade. Åslund hann med att visa att han är långt ifrån en ”killer” i straffområdet, men att han åtminstone kan bidra med att vinna viktiga närkamper och nickdueller.

Inte att förglömma den unge Besara som äntligen fick göra sitt första mål i Superettan. Glädjen gick inte att ta miste på när han på fint inspel av Dinho kunde kruta in bollen med vänstern från nära håll. Det kändes som om han ville ta hela publiken i sin famn, och om jag inte är helt ute och cyklar tror jag att publiken kände detsamma.

Till sist vill jag tillägga en viktig sak i sammanhanget. IFK var riktigt riktigt dåliga. Ett redan skadedrabbat Norrköping fick ytterligare två skador första kvarten och det kunde egentligen bara sluta på ett sätt. Därför är det inte läge att dra för höga växlar efter en match. Men premiären kunde ju ha slutat bra mycket tråkigare.

  Dennis Östlundh
  Aziz Corr-Nyang
  Eddie Moussa