Efter en resa till Irak kom Margareta Viklund hem med en viktig insikt; vem bryr sig om de drabbade assyrierna i landet? Från Sverige skickas de hem med specialchartrade plan. När de väl är tillbaka i Irak är de tillbaka i den mardröm de gjorde allt för att vakna från. Någon måste våga och se sanningen i vitögat, någon måste ta ansvar för dessa människor.

Den första nyhet, som mötte mig efter några dagars resa till och i Irak var nyheten att irakier, som söker asyl och uppehållstillstånd i vårt land skickas tillbaka i speciella chartrade plan. De skickas till Bagdad, tydligen oavsett var i Irak de kommer ifrån. Så fort de kommit av planet får de klara sig själva bäst de kan i mer än 50 graders värme, vilket även för en irakier är oerhört varmt. Men vem tycks bry sig?

Tillsammans med tre andra svenska medborgare, av vilka två har sitt ursprung i Irak, besökte jag Norra Irak och den kristna folkspillran assyrierna. I Norra Irak härskar kurderna, som inte tycks sky några medel för att göra livet så besvärligt som möjligt för assyrierna.

Eftersom jag besökt landet för ca tre år sedan, kunde jag göra vissa jämförelser mellan då och nu. Det jag märkte nu var bland annat att assyrierna, som jag var där för att träffa, verkade tröttare och mer uppgivna. De är också ännu mer trängda av det kurdiska styret i Norra Irak, vilket begränsar assyriernas existens och levnadsmöjligheter på många olika sätt. Den befolkningsgrupp, som förföljer och hotar assyrierna och tar deras mark, som de ägt och brukat sedan urminnes tider. Det är inte ovanligt att den härskande befolkningen i Norra Irak lägger beslag på assyriernas åkermark bit för bit ända intill husknuten. De tar hus, hem och annan egendom och lägger beslag på hela byar. Assyrierna tvingas under hot och trakasserier att leva i stor fattigdom och ständig rädsla.

Det finns även i Norra Irak lagar, som gäller egendom och mark. Men när assyrierna i rättsliga sammanhang åberopar sina lagliga rättigheter får de inget gehör för sina rättmätiga krav på rätten till sin egen mark och egendom.

Men inte nog med detta. Deras skolbussar med studerande barn och ungdomar bombarderas, när de är på väg till sina skolor. De använder assyriernas betesmarker för sin egen boskap, de lägger beslag på hela får- och gethjordar, som tillhör assyrierna. De gör hela tillvaron till en livsfarlig plåga för de kristna.

Vart skall människorna, som skickas till oroshärden Bagdad ta vägen? Jag antar att de till stor del, om inte alla, är assyrier. Troligtvis är deras hus och hem, i fiendens ägo, för att befästa ställningarna och det område som de stulit och efter stölderna ser som sin legitima egendom.

Det är dags att öppna ögonen, vakna och se realismen i vitögat. Det är dags att i olika internationella fora, FN, EU m fl organ diskutera framtiden fört de förföljda folken i bl a Mellanöstern istället för att lämna de kristna grupperna åt sitt öde, ett öde som kan bli värre än döden.

Sverige berömmer sig i många sammanhang av att kämpa för mänskliga rättigheter och allas lika värde och får i de sammanhangen inte glömma de förföljda kristna folken i de muslimska länderna. Det måste finnas en fredad plats även för assyrierna i deras ursprungsland och hemland Irak. Nineveslätten talar de själva om. Enligt historien stod deras vagga där en gång för tusentals år sedan. Idag befästs den delen av Irak alltmer av kurderna vars strategi är att skilja av hela norra Irak för egen del till ett eget land och territorium.

Ibland måste man kunna, våga och vilja se sanningen i vitögat!

Margareta Viklund 
Ordförande, Svenska Kommittén för Assyrier