Ett år har gått sedan den armeniske journalisten Hrant Dink blev mördad på öppen gata i Istanbul i Turkiet. De skyldiga har ännu inte ställts till svars och det har blivit farligare för de kristna att leva i landet trots löften från den turkiska regeringen om det motsatta.
Inför årsdagen den 19 januari av mordet på chefredaktören och journalisten Hrant Dink uppmanar Amnesty de turkiska myndigheterna att ställa de skyldiga till svars och att fördöma alla former av intolerans.
– Utredningen av mordet måste breddas och undersökningen måste även omfatta de bakomliggande orsakerna till mordet, bland annat polisens underlåtenhet att agera på de mordhot som framfördes mot Dink innan han dödades, säger Andrew Gardner, Amnestys Turkietutredare, i ett pressmeddelande från Amnesty.
Amnesty uppfattning är att motivet till mordet på Hrant Dink, den 19 januari 2007, var hans arbete som journalist där han stred för yttrandefrihet och för mänskliga rättigheter.
– Människorättsaktivister har samma rätt att få skydd av staten som alla andra medborgare. Att myndigheterna inte gjorde något för att försöka stoppa mordet och de allvarliga bristerna i utredningen får aldrig hända igen, fortsätter Amnesty.
Esref Okumus är starkt kritisk mot utvecklingen i landet och skriver på kultursidan att:
– Nationalistiska orgier har åter fyllt gatorna, redaktionerna och fotbollsläktarna. ”Vi är alla Ogun”, skanderar folkmassorna – Ogun heter den 17-åring som sköt ihjäl Dink utanför hans redaktion. Aldrig har det sålts så många flaggor och vita mössor (mördaren bar en sådan när han avlossade skotten). Präster har mördats, kidnappats och knivhuggits under gudstjänst. Kristna förläggare har blivit halshuggna efter bestialisk tortyr. Och de inblandade i morden säger alla samma sak: ”Vi gjorde det för fosterlandet”, säger Okumus till Expressen.
Hrant Dink var mest känd för att förespråka mänskliga rättigheter och försoning mellan turkar och armenier. Han arbetade som chefsredaktör på tidningen Agos som ges ut på turkiska och armeniska. Under årens lopp har han skrivit många artiklar om folkmordet som utfördes mot armenier av turkar i det Osmanska riket 1915. Detta ledde till att han dömdes till sex månaders villkorligt fängelsestraff för att ha förolämpat ”turkiskheten”, enligt paragraf 301 i strafflagen.
Arat Dink, son till den mördade Hrant Dink, och tidningsägaren Serkis Seropyan befanns även de skyldiga till att har brutit mot paragraf 301 och förolämpat turkiskheten. Deras brott var att de på nytt, i tidningen Agos, publicerat en intervju som Reuters gjorde med Hrant Dink i juli 2005, där han berättade att Turkiet aldrig erkänt folkmordet på armenierna 1915. Dink och Seropyan anklagades också för att ha publicerat ett upprop som manade till att den beryktade paragrafen 301 avskaffas. Den 12 oktober 2007 dömdes de till ett års villkorlig fängelse. Dink lämnade tillsammans med sin familj landet och bosatte sig i Belgien.
Svenska Stödkommittén för Mänskliga Rättigheter i Turkiet, som består av riksdagsledamöter från samtliga riksdagspartier och arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet, fördömde domen mot de båda och krävde att den omtalade paragraf 301 omedelbart skulle tas bort ur turkiska författningen.
Enligt människorättsorganisationen Bia 2 har hittills minst 99 författare och journalister lagförts med hänvisning till paragrafen, men det resulterar sällan i fällande dom. Bland dessa återfinns bland andra författaren och nobelpristagaren i litteratur år 2006 och författaren och publicisten Ragip Zarakolu, som bland annat publicerat historieprofessorn David Gaunts bok om folkmordet på assyrierna under första världskriget på turkiska.