Sjunde juni väljer hela Europa sina representanter till Europaparlamentet. Hujådå har ställt sju topp-kandidater mot väggen och ställt brännande frågor som berör två av assyriernas kärnfrågor; ett erkännande av folkmordet Seyfo och vårt folks situation i Irak. Ta del av Per Landgrens svar och gör din röst hörd 7 juni.

Var står ni i frågan om att erkänna folkmordet på assyrier i det ottomanska riket 1915? Är ni för eller emot? Motivera.

– Jag menar att det var ett folkmord. Under min tid som riksdagsledamot mellan åren 1998 och 2006 övertygades jag om att Seyfo uppfyller de kriterier som FN:s folkmordskonvention och svensk lagstiftning (lag 1964:169 om straff för folkmord) ställer för att betecknas som folkmord. Ove Brings ord väger dessutom tungt och bekräftar min inställning.

Kan Turkiet kvalificera sig för ett EU-medlemskap så länge man förtrycker sina minoriteter bland annat genom konfiskering av mark och egendomar som till exempel de uppmärksammade rättegångarna mot S:t Gabrielklostret?

– Nej, så länge Turkiet särbehandlar, diskriminerar och inte följer mänskliga rättigheter och Köpenhamnskriterierna ska inte Turkiet bli medlem. Konfiskerad mark under modern tid ska dessutom lämnas tillbaka eller skäligen ersättas, som det gick till vid till exempel återföreningen av Tyskland. Ingen dörr för medlemskap ska stängas för Turkiet, men vi får inte lätta på kraven. Visionen om ett demokratiskt Turkiet får inte förblinda västerländska politiker.

Vad ska assyrierna i Sverige göra för att bättre uppmärksamma er politiker om orättvisorna mot assyrierna i Turkiet och Irak?

– Assyrier/syrianer/kaldéer borde oavsett meningsskiljaktigheter och kyrkotillhörighet enas i sin opinionsbildning i Sverige och internationellt samt fortsätta att hålla kontakt med dem som fortfarande lever i hemländerna och rapportera regelbundet till politiker och andra opinionsbildare. Gemensamma aktioner med andra kristna minoritetsfolk i Turkiet som armenier och greker kan också vara en möjlig väg. Assyrier/syrianer/kaldéer i Sverige bör också fortsatt rapportera hur landsmännen har det och kommentera till exempel om den turkiska statens reformer leder i riktning mot demokrati och rättsstat eller inte och hur de tillämpas i verkligheten.

Efter Saddam Husseins fall minskade antalet kristna assyrier från 1,2 miljoner till 600 tusen. Majoriteten av dem som flydde Irak finns i grannländerna såsom Syrien, Jordanien, Libanon, Turkiet och resten flydde till västvärlden däribland Sverige. Vad kommer ni göra för att hjälpa flyktingarna att återvända till sina hem och leva i säkerhet?

– Jag kommer att arbeta för att det ska bli normaliserade och demokratiska förhållanden i Irak, och på sikt Syrien, samt verka för ett turkiskt närmande till EU i syfte att assyrier och andra minoritetsfolk ska kunna förverkliga sina rättigheter i sina hemländer och under rättfärdiga rättsprocesser få tillbaka fast egendom och andra tillhörigheter.

Under senare år har kravet på ett autonomt område för de kristna assyrierna rests. Enligt många är autonomin enda möjligheten att säkra de kristnas framtid i Irak. Kravet på autonomi fick stöd hos andra minoriteter i landet. Hur ställer ni er till frågan om ett autonomt område för assyrierna i Irak? Om ni tycker att de kristna assyrierna ska få autonomi vad kommer ni att göra för att det ska bli verklighet?

– Det finns en naturrättslig logik i att ett väl avgränsat folk får uttrycka sin nationalitet genom en egen statsbildning. Denna logik speglas i till exempel inledning av FN-stadgan. Samtidigt talar erfarenheter i, inte minst, USA och numera även Europa att vi alla måste lära oss att leva med våra olikheter i samma stater och i till exempel EU, där statsbildningar och gränser har en minskad betydelse. Att leva med olikheter inom EU och i stater innebär att leva civiliserat. Detta innebär att leva efter civila dygder och respektera allas mänskliga fri- och rättigheter.